Det var tyst i läsesalen på landsbiblioteket i Tórshavn 1964, ljuset föll vackert in genom de stora välvda fönstren och trästolarna var både bastanta och hårda. Det som förvånade mig mest var de många böckerna på svenska. Inte förrän många år senare förstod jag vad det berodde på.
Biblioteket stiftades som ett länsbibliotek 1828 och bakom det stod kontoristen Jens Davidsen, som tillsammans med en skeppare hade startat en läsklubb. Han brevväxlade med sekreteraren i Det kongelige nordiske Oldskriftsselskap C.C. Rafn som beskrev det nya biblioteket i Reykjavík. Jens Davidsen bad om hjälp med en färöisk motsvarighet. Böcker samlades in i Danmark och ett statligt stöd erhölls.
På en donerad tomt, centralt i Tórshavn, byggdes ett hus och Jens Davidsen var verksam där i femtio år. Biblioteket blev en viktig kulturinstitution, inte minst under bibliotekarien M.A. Jacobsen som 1921, tillsammans med Richard Long, grundande föreningen Varðin som sedan dess givit ut sin årsboktidskrift med samma namn. M.A. Jacobsen och Christian Matras utarbetade den första färöisk-danska ordboken 1928. Kontakter med Island ledde till att biblioteket fick pliktexemplar av isländska böcker.
Ett stycke mark, Debesartrøð, i västra Tórshavn kom att bli ett kulturområde. Överst ligger folkhögskolan sedan början av 1900-talet och nedanför i sluttningen byggdes ett pampigt hus i betong och färöisk, huggen basalt. Öarnas förste arkitekt H.C.W. Tórgarð ritade det för biblioteket som invigdes 1931 med både läsesal, expedition och magasin. På övervåningen fick Fornminnesföreningen plats för utställning och ett arkiv. Under andra världskriget och den brittiska ockupationen kunde inga nya danska böcker köpas eftersom förbindelserna med Danmark var avbrutna. British Council donerade däremot en del litteratur och allt fler färöingar kunde då läsa engelska. Efter kriget fanns inte pengar till att förnya bokbeståndet. Med hemmastyreslagen 1948 blev kulturområdet en färöisk angelägenhet och biblioteket blev Føroya landsbókasavn, nationalbibliotek med nya befogenheter. I lagtinget var det annars andra sakområden som var mer trängande än kulturen.
Med anledning av självstyret forslades, med hjälp av svenska kustflottan, en bokgåva från Sveriges riksdag till Tórshavn vid Olavsøka 1950. Initiativtagare var redaktör Ejnar Fors Bergström (1892-1976). Han verkade främst som politisk journalist för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Dagens Nyheter, Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.
Ejnar Fors Bergström skrev artiklar och höll föredrag om västnorden och följde den framväxande litteraturen. I Stockholm samrådde han med Wilhelm Odelberg på Kungliga biblioteket, som valde ut över 1 000 titlar till den färöiska bokgåvan 1950. En kopia av Seyðabrævið fanns med och brev som prästen och språkforskaren V.U. Hammershaimb skrivit till forskarna Carl Säve, Adolf Noreen och Rolf Arpi. Seyðabrævið, fårabrevet, är ett kungligt brev, ett färöiskt tillägg till den norska Gulatingslagen som var landslag. I fårabrevet reglerades både fårskötsel och valjakt 1298. Det låg i handskriften Kongsbókin, i biblioteket Stockholm, en annan avskrift finns i Universitetsbiblioteket i Lund.
Mycket hände inom kulturområdet 1952, året då lagtingets återupprättande 1852 firades med en landsutställning. En lag kom om pliktexemplar till biblioteket av allt som trycks. Arkivet fick namnet Føroya landsskjalasavn. Det historiska museet blev Føroya fornminnissavn med landsantikvarien som ledare. Samma år gav det nya Føroya Fróðskaparfelag, vetenskapssamfundet, ut den första vetenskapliga tidskriften Fróðskaparrit (Annales Societatis Scientiarum Færoensis). Det var krafter inom föreningen som drev på bildandet av Føroya fróðskaparsetur, (Academia Færoensis) 1965. Med Christian Matras fick Setrið en första professur i det färöiska språket och kulturen. Hans undervisning blev början på utvecklingen till universitet.
Ejnar Fors Bergström återvände till Färöarna 1968, tog ännu ett initiativ och genomförde 1971 en färöisk utställning på Kungl. biblioteket i samarbete med landsbiblioteket. Han skrev då Den färöiska boken, en nordisk kulturinsats. Det är en frisk och lättläst skrift som främst ägnas dem han kallar vägröjare inom litteraturen och språket, en god översikt. Han beundrar författarna som ägnat fritid och nätter åt att skriva och sedan ofta själva givit ut sina verk Ejnar Fors Bergsström nämner att föreningen Varðin var till stor hjälp och sedan också Emil Thomsens Bókagarður som först gav ut äldre verk i faksimil och sedan ny litteratur. Sin egen samling av färöiska böcker skänkte Ejnar Fors Bergström till Linköpings universitetsbibliotek. Där finns också hans manuskript om Färöarnas statsrättsliga ställning.
I Tórshavn växte Landsbókasavnið landsbiblioteket ur sina ramar och en nybyggnad nederst på Debesartrøð, vid J.C. Svabos gøta ritad av arkitekt J.P. Gregoriussen togs i bruk 1979. I det gamla huset ovanför finns nu universitetets rektor med kontor och administration för studenter, medan undervisningen främst sker på annan plats i staden. Sveriges riksdag beslöt att skänka den medeltida Kongsbókin med Seyðabrævið som en hälsning till det färöiska folket från det svenska. Fårabrevet fördes från Kungl. biblioteket och överlämnades högtidligen i Norðurlandahúsið 1990. Det skulle Ejnar Fors Bergström ha uppskattat, tänker jag.
Landsbibliotekarien Marjun Patursson berättar att många av de svenska och isländska böckerna har kasserats, somliga sönderlästa. En del av dem finns framme i läsesalen, andra i magasin. Skönlitteratur från både Sverige och Norge köps in, men det råder idag allmän skepsis mot att läsa svensk text om inte låntagaren redan har särskild anknytning till landet.
Litteratur
- Debes, Hans Jacob, Færingernes land: Historien om den færøske nutids oprindelse, udg af Steen A. Cold og Kristian Hvidt, Multivers 2001
- Fon, Sverre, Mentunarstovnar, s 56-70, Føroyar II, Keypmannahavn 1958
- Fors Bergström, Ejnar, Den färöiska boken, en kulturinsats : det färöiska språket och Fors litteraturen, en översikt, Dokument och Data, 1974.
- Fors Bergström, Ejnar, Färöiskt tvärsnitt: Återseende med Färöarna efter 20 och 40 år. Särtryck ur Uppsala Nya Tidning 1969.
- Fors Bergström, Ejnar, 1892-1976, Minnen från ett händelserikt liv, Samfundet Sverige-Island 1983.
