Ræstan fisk.

 

Nólsoy är ett matland, sade Andrea till mig för många år sedan. Hon tänkte på fåren som betar ute hela året, på korna och på fågeln i bergets östra sida och på fisken runt öarna.

Gråsej i skymningen

Vårt sista samtal, när hon blivit sängliggande, handlade om hur härligt det var att ta ett metspö, gå ned till klipporna vid havet och fiska gråsej i skymningen. Vi talade om hur vi sedan skulle gå hem med fångsten och panera fisken med rågmjöl och steka den med levrarna i pannan.

Epli, potatisen, brukade frukta väl, ett passande uttryck för ett svenskt öra. Andra frukter var det ont om. Kvanne fanns att äta och brukade förr odlas bakom stenmur, där också kålrötter kan trivas. Den härdiga rabarbern, som verkar kunna skjuta upp varsomhelst med lite gödsel, blev till sylt.

Naturahushållning till snabbköp

När jag kom till Nólsoy vid mitten av 1960-talet var det i stort sett naturahushållning som gällde i bygden. Dit kom mjölkbåten Ritan två gånger i veckan från Tórshavn eller Havn med post och varor och för att hämta mjölk. Då fanns det nära 80 hushåll och fem butiker på ön. Två av handelsmännen hade lite större butik och köpte upp fisk, de tre andra sålde socker, margarin, salt, te, keks och fotogen.

Med 1970-talets ekonomiska uppgång startades filétfabriken i Nólsoy 1979 och många fick lönat arbete. Det första snabbköpet byggdes och på väg hem från fabriken kunde kvinnorna handla färdiga knettir, fiskbullar, i stället för att laga dem själv. Sedan krisåren, som var som värst 1994, står fabriken tom. En yngre Rita pilar flera gånger om dagen över fjorden med arbetspendlare och färskvaror, inte minst mjölk i paket eftersom korna är borta. I snabbköpet finns samma utbud som i Sverige, det stora urvalet av kex påminner möjligen om närheten till Storbritannien.

Fårköttet från slakten på hösten hängdes till tork och inälvsmaten fick saltas. När det kommit grindval blev köttet torkat eller saltat liksom späcket. Fågeln konserverades på samma sätt. När frysboxarna infördes på 1960-talet blev de en otrolig hjälp just till självhushållning. Då kunde också köttet frysas när det hängt lagom länge och mognat.

Skafferi Färöarna

Vad kan då Färöarna erbjuda en turist som önskar smaka landets egna produkter? Mjölk, fil och smör från det färöiska mejeriet håller hög kvalitet. Bageriet har godsaker som får en svensk att tänka på Danmark och hotellen serverar nybakat bröd. Det är bara ett osyrat bröd som beskrivs som färöiskt, drýlur, eftersom den enda säd som odlades i liten skala var korn.

Det inhemska fårköttet vill nog alla smaka, men det kan vara svårt att få tag i. Eftersom öarna är små och helårsbetet i utmarken begränsat kan fårens antal inte ökas, de har varit 70 000 i flera hundra år. Det är inte många till dagens 48 000 invånare och de tusental som bor i Danmark och gärna vill ha en del. En betesrätt står i proportion till ägarens andel av inmarkens jord och därför är jordäga alltid eftertraktad. Torkat kött, skerpikjøt eller ræst kjøt, är högtidsmat för de flesta, men för turisten kan också en liten smakbit vara en kulinarisk upplevelse. Om lammstek serveras kan köttet komma från Island, Australien eller Nya Zeeland. Nötköttet kan vara färöiskt, men ännu hellre komma från Sydamerika.

Den traditionella lammrullen och korvarna är läckerheter som den som uppskattar lamm borde försöka få smaka. Lunnefåglarna har drabbats av brist på föda i havet och det har inte varit några fångster att tala om, annars har restaurangerna i Havn haft dem på menyn. Det är den färska fisken, som torsk, hälleflundra och sjötunga som är de verkliga läckerheterna.

Även den i fjordarna odlade laxen är helt färsk och bättre än den som nu ofta serveras som standardfisk på svenska lunchrestauranger. Blåmusslor, pilgrimsmusslor och räkor hör inte till den traditionella kosten, men finns nu från de färöiska kusterna.

Lokalkänsla

Att jag tänker på de lokala läckerheter som skulle kunna erbjudas turisten hör samman med en måltid som Laura Joensen serverade en grupp från Uppsala. Hon och hennes man har i Skálavík många får, av erkänt god kvalitet, och hon dukade upp ett bord med hemlagad mat som fick gästerna att tala om Babettes gästabud. Där fanns det traditionellt färöiska och mer därtill, ett tjugotal rätter av lamm, inlagd sill, fiskrätter, syltade kålrötter, kvanne och som avslutning rabarberkaka. Gästerna minns måltiden som en höjdpunkt på en lyckad resa.

Nu sköljer det en våg av intresse för lokala maträtter och matvaror över Norden. Köparen vill allt oftare veta vem som framställt varan och var, inte bara på paketet läsa vilka tillsatsämnen som ingår och den möjliga lagringstiden. Det handlar om smak och känsla för födan vi äter.

Det är inte enbart en fråga om lyx när så många blivit allergiska för de kemiska substanser av det slag som behövs för att till exempel ett äpple kan lagras så att det liknar ett friskt äpple i flera år. I Sverige pressar nya livsmedelskedjor priserna, den industribehandlade maten har blivit billigare och förpackningarna är vackrare än någonsin. Den riktigt goda maten serveras däremot på restauranger som lyckats få fatt i lokala produkter och som följer årstiderna. Gästen blir då beredd att betala en merkostnad för kvalitet.

Råvaror

Färöarna som matland är ännu inte någon rubrik för att locka turister, men de goda råvarorna finns. De behöver hanteras av duktiga händer i liten skala men skulle kunna ge besökaren något extra. Gästen kan få veta vad det är för fisk som serveras, var den fångats och av vem, hur den beretts och om metoden är traditionell. Måltiden blir något mera utöver det att bli mätt. För mig som bor i Stockholm kan tanken på vårvinterns färska torskrom eller lever få det att vattnas i munnen, för att inte tala om ræst súpan, en stark vintersoppa.

Turisten kommer till öarna mer av intresse för natur- och kultur än för avkoppling på stranden. Vädret kan ibland hindra gästen att se öarnas storslagna natur, men kultur- och naturhistorien finns inte bara på museerna utan också i maten.


Nanna Hermansson, Stockholm
Kommentarer eller frågor på artikeln? Skriv och berätta

Tio slumpvis valda artiklar

Hedersledamöterna Anna och Høgni i Nólsoy

06 nov 2023 Läsning

  I början av 1960-talet kom den färöiske folkloristen Mortan Nolsöe (1924-1987) till Nólsoy för att samla in ortnamn och namn på fiskemed i havet. Han var då gäst i det gamla huset...

Nólsoy – Utomherten. Om en märklig kontakt mellan bygder

02 jun 2008 Läsning

  Det var sommaren 1974, som en grupp från Nólsoy på Färöarna skulle uppträda på musikveckorna i Östersund och Musik vid Siljan med sin åldriga kedjedans. 25 personer skulle dock...

Skuggbilder – en anmälan

19 okt 2018 Läsning

  Jag har blivit ombedd att skriva ner några tankar kring den svenska översättningen av novellsamlingen Skuggamyndir, på svenska Skuggbilder. Tankar Jag vill närma mig boken med...

Hamnskifte i Stockholm med Kjartan Hansen

30 okt 2015 Läsning

  Det var spännande att gå in i halvmörkret längst in i Kulturhusets botten i Stockholm för att se Hamskifti med den färöiske skådespelaren Kjartan Hansen. Scenens golv och vägg i Unga...

Ræstur fiskur: air-dried fermented fish the Faroese way

21 dec 2015 Läsning

  Abstract Background Fish has played an important role in the diet of the population of the mid-Atlantic Faroe Islands. Dried and fermented fish in particular have been an...

Intryck från resa till Färöarna februari 2018

03 mar 2018 Läsning

Färöarna om vintern En icke-balladnörd reser till Färöarna tillsammans med balladintresserad make – det låter som det kunde bli spännande. Det blev det. Redan luftrummet ovanför Vágar var rejält...

Studiebesök från Färöarna i Sagobygden

18 dec 2011 Läsning

  Att återfinna den magiska närvaron - Rapport från en sagoresa i Ljungby Besökets tema var att utforska och utbyta erfarenheter om, hur det immateriella kulturarvet som folkdikten utgör...

Att översätta från färöiska

11 nov 2017 Läsning

  Under det senaste året har jag på spårvagnen till och från jobbet knåpat med att översätta en färöisk novellsamling. Det är Ingun Christensens Skuggamyndir, utgiven av Bókadeild Føroya...

Idéer till en stadskärna i Klaksvik

11 feb 2012 Läsning

  Uppdaterad oktober 2014 Våren 2012 startade en arkitekttävling om en ny stadskärna i Klaksvík. Färöarna kan på långt håll tyckas små, men avståndet mellan sex Norðoyggjar och de andra...

Kultur- och dansresan till Färöarna, februari-mars 2014 - en betraktelse

02 apr 2014 Läsning

  Femton trötta resenärer från Sverige som anländer till Vágar, varav en engelsk balladnörd från Linköping, uppvuxen i den forna Danelagen. Alla känner någon, men ingen känner alla, tror...

Samfundet Sverige-Färöarna

Samfundet Sverige-Färöarna
c/o Bengtsson
Siargatan 11 5 tr
SE-118 27 STOCKHOLM
Sverige

+46  7 30 49 69 56
post@samfundet-sverige-faroarna.se

Logga in

Sorry, this website uses features that your browser doesn’t support. Upgrade to a newer version of Firefox, Chrome, Safari, or Edge and you’ll be all set.