I slutet av september gavs en stor vacker bok ut med ett hundratal verk av konstnären Steffan Danielsen.
De flesta fotograferades av fotografen Ásmund Poulsen vid en utställning i Listasavn Föroya 1981. Det skedde på anmodan av Emil Thomsen, förläggaren som önskade sig boken. Nu finns den, efter det att konstkritikern, cand.mag Kinna Poulsen valt bilder och skrivit text.
Steffan Danielsen (1922-1976) var född och levde på Nólsoy och hämtade vanligen sina motiv hemmavid. Som barn ritade han mycket, ung for han en enda tur till sjöss och arbetade en kort tid på skeppsvarvet i Tórshavn. Han bodde hos sin farfar och gick med i adventisterna.
John Kruse Dalsgarð skriver i inledningen om hans ”magiska realism” och att det både var en fördel och en stor nackdel för honom att inte ha någon konstutbildning. Han blev aldrig erkänd medan han levde. William Heinsen skrev om honom, bland annat att hans produktion var enorm och för det mesta särdeles god, men att han inte trodde att han varit mottaglig för undervisning. Han var en särling som flera gånger kom att vistas på sjukhus i Danmark. Han dog i cancer, endast 53 år gammal.
På 1930- och 40-talet målade han med vattenfärg och 1943 visades hans bilder för första gången hos en gallerist i Tórshavn, en som blev honom trogen. På en utställning i konstföreningen 1952 hade han med en bild av Nólsoy bygd och blev för första gången uppmärksammad som konstnär.
Kinna Poulsen påpekar att det är svårt att se vad som är självlärt och vad han fått hos andra. Han kände ju till de andra färöiska konstnärerna, som William Heinesen, Sámal Joensen Mikines, Jack Kampmann och Ingálvur á Reyni. Hon försöker placera Steffan Danielsen i en europeisk konsthistoria allt från Leonado da Vinci över Courbet, Monet, Cezanne, Edward Munch till Nils Kruse på Färöarna. Kanske hade Steffan Danielsen besökt Glyptoteket i Köpenhamn och sett kända verk.
Kinna Poulsen nämner intet om konstböcker, men själv tror jag inte att han hade tillgång till några sådana. Kinna Poulsen grupperar hans bilder med rubriker som: ur bygden, från själva ön, tomhetens poesi, den utomstående, porträtt och längtan.
Boken är tryckt i Kina och färgåtergivningen tycks mig utomordentlig utan att jag kan jämföra med originalen. En bild har fått en hiskelig grön färg, kanske har Steffan använt den. Där är gräset i inmarken illgönt och hässjestörarna svarta, vanliga grafiska accenter i hans grå målningar. Hässjor (turkilag) var då ganska nya, nu omoderna.
Mitt första möte med Steffan Danielsens bilder var hemma hos bankdirektören Nonnegaard Pedersen som berättade att Danielsens enda konstutbildning varit på ett sjukhus på Bornholm. En gång var jag inne hos Steffan Danielsen och hans syster för att fråga om jag fick köpa något. Han tog en rulle som stod lutad mot väggen och rullade ut den på golvet. Många bilder var målade på samma duk och duken var dyr. Han var redo att klippa ut en åt mig, men jag kunde inte välja. Det blev senare en annan bild, Nólsoy i morgonljus om vintern, från hans gallerist i stället.
Kinna Poulsen skriver om konstnärens poetiskt laddade rum och att konsten spelade en avgörande roll i hans ensamma liv. Hon finner ett utanförskap och en tydlig längtan som rinner som en jämn underström i hans verk. Som avslutning citerar hon både William Heinesen som skriver om personlig passion och Magnus Dam Jacobsen som ser kärlek i alla hans bilder. Steffan Danielsen målade ständigt och hans verk finns i många hem. Inte minst därför tror jag att boken med hans allra bästa bilder är efterlängtad. Den åldrige Emil Thomsen och Bókagarður är bara att gratulera till en mycket vacker bok.
Steffan Danielsen, text Kinna Poulsen, redigerad av John Kruse Dalsgarð och Kinna Poulsen, med inledning av John Kruse Dalsgarð.
Bókagarður, Tórshavn 2009.
Färöisk text, en engelsk något förkortad.
Över 300 sidor, med register och litteraturförteckning.
Utgiven med stöd av Nordiska ministerrådet och Mentanargrunnur Landsins.
(Pris 750 DKK)
