Intryck under en julivecka bland fågel, fisk, får och så en fotbollsplan förstås.
Vi hade installerat oss i vår tillfälliga bostad i bygden Eiði på norra Eysturoy, en bygd som vi återkommit till många gånger, och det var dags att ge sig ut och se vad som hänt sen sist. De första gångerna vi bodde här hade vi planer på att klättra upp de 882 metrarna till toppen på Färöarnas högsta fjäll Slættaratindur. Två gånger kom vi halvvägs upp innan dimman gäckade oss.
Numera nöjer vi oss med att njuta synen av det vackra fjället.
Fågel
Men det är inte bara närheten till Slættaratindur som gör Eiði speciell. I den lilla insjön, Niðri á Vatni, finns sedan 2005 ett häckande svanpar. Sångsvanar närmare bestämt. Det tog några år innan häckningen lyckades för paret, men från 2008 har de fått 4-5 ungar i stort sett varje år och nu börjar det bli ganska trångt i sjön. Årets kull, fyra ljusgrå dunungar, blev mycket väl påpassade av båda föräldrarna.
En dag gick vi en tur mot Beingjógv, en djup klyfta nordväst om bygden där det häckar tretåig mås. Några stormfåglar kom seglande på stela vingar och plötsligt fick vi se tre havssulor flyga in i fjorden, Sundini. Vi fick nu se något som vi tidigare bara sett på TV, nämligen dykande sulor. De höll vingarna in mot kroppen och dök som projektiler rakt ner i havet. Sulorna häckar bara allra längst i väster på Mykineshólmur, men man kan ha tur att se de vackra fåglarna när de söker föda.
Fisk
För Färöarna har odlad lax blivit en stor exportvara under de senaste åren. År 2011 låg exporten på 49 500 ton och 2014 på hela 71 000 ton. I Eiði tillverkar man stora ringar, som blir mjärdar för laxodling, laksaling. Plaströr formas till en ring, som kan vara 30 meter i diameter och på vilken man fäster nätkassen där fiskarna ska vistas. Ringarna sjösätts i Eiði och bogseras därifrån med båt till den fjord där de ska ligga. Vi läste i tidningen att man nu diskuterar vilken påverkan laksodlingen har på miljön. Avfallet från överskottsfoder och avföring hamnar på botten i fjorden.
Får
Allt sedan 1200-talet har antalet får på Färöarna varit tämligen konstant. Cirka 70 000, före lamningen, är vad man räknat ut att betet tål. I juli månad är de allra flesta fåren upp i fjällen, i utmarken, men det finns ändå alltid får att se runt omkring i bygderna. Någon gång i slutet av juli samlar fårägarna ihop sina får och driver ner dem till en fålla, en rætt, där de klipps och får medicin mot mask innan de släpps ut på fjället igen. Lammen blir då också märkta i öronen. Det finns vita, svarta och bruna får och en hel del flerfärgade. I oktober, när det är dags för slakt, samlas fåren återigen ihop.
Fotboll
En överraskning var den nya, stiliga fotbollsplanen. Fotbollsintresset är stort på Färöarna och inte har det blivit mindre av att Färöarna vunnit över Grekland vid två tillfällen under EM-kvalet som pågår. I Färöarnas grupp ligger de just nu som nummer fyra med två lag, Finland och Grekland efter sig. Den gamla fotbollsplanen, som ligger mellan havet och insjön, hade nu blivit campingplats. Där var en mängd husbilar och husvagnar parkerade, de allra flesta med färöiska registreringsskyltar. Kanske ett nytt sätt att se det egna landet?
Förra sommaren, 2014, var den varmaste i mannaminne på Färöarna. Den här, däremot, var den kallaste och våtaste sommaren på 25 år. Det är fortfarande vanligt att hässja höet här och vår gode vän Jóhan var rädd att han inte skulle hinna få höet torrt. Kanske skulle han bli tvungen att köpa hö från Island till sina får inför vintern.
Vi hade ändå tur med vädret under vår vistelse, och när flygplanet lyfte från Vágar i sol fick jag en illustration av hur moln lägger sig just över öarna!
Bilder
Klicka på en bild för att starta bildgalleri.
