Skuggbilder – en anmälan

Jag har blivit ombedd att skriva ner några tankar kring den svenska översättningen av novellsamlingen Skuggamyndir, på svenska Skuggbilder.

Tankar

Jag vill närma mig boken med avseende på fyra aspekter:

• Färöisk bok i svensk översättning
• Originalet – innehåll, språk
• Översättningen – stil, rytm, trohet mot original
• Den fysiska boken

Glädjande

Som mångårig medlem i Samfundet Sverige-Färöarna gläds man varje gång det kommer ut en färöisk bok i svensk översättning.
Det händer inte alltför ofta, vilket är synd då färöisk ny litteratur har mycket att erbjuda. Översättare och förlag som är villiga att ge ut denna litteratur är naturligtvis två trånga sektorer i detta sammanhang.

Igångsättare

Boken är inte stor till omfånget – 76 sidor. Det handlar om nio korta noveller som vävs samman till en helhet.
Scenen är en buss med sina passagerare en vardagsmorgon. Greppet med korta noveller om personer som tillfälligtvis befinner sig på samma plats känner jag igen från Fredrik Ekelunds novellsamling Torget, som skildrar en mängd personer som passerar över Triangeln i Malmö; var de nyss varit, vart de är på väg, vad de funderar på...

I bägge fallen fungerar dessa korta berättelser på mig som igångsättare av vidare funderingar kring de olika livsöden som hastigt passerar revy.
Jag tror att detta är en bok som fungerar bra att läsa i grupp, t.ex. i skolmiljö, med efterföljande diskussion. Boken är lättläst rent språkligt, men kan säkert fungera som igångsättare för betydligt mer komplexa viderefunderingar hos läsaren.

Trogen originalet

Översättningen uppfattar jag följer originalet väl. Innehållet är allmänmänskligt och jag har inte iakttagit några textställen där något särfäröiskt fenomen skulle behöva förklaras ytterligare. Stilen och rytmen i texten uppfattar jag också är trogna originalet.

Det är i min smak fråga om en mycket vacker bok. Jag tycker om omslaget med sina illustrationer och text, liksom omslagsflikarna med fakta om bok och författare.