Av någon anledning fick jag för mig att jag ville veta vad Färöarna heter på thailändska.
Jag letade då upp ett översättningsprogram mellan engelska och thai och fick fram หมู่เกาะแฟโร (muu-go-fää-råå). När jag konsulterade ett svensk-thailändskt lexikon fick jag förslaget เกาะฟาโร (go-faa-råå). Slutligen tittade jag i en kartbok, och där hittade jag varianten หมู่เกาะแฟโรส์ (muu-go-fää-råås)).
Varför denna mångfald
Varför denna mångfald av skrivsätt? Problem uppstår när man ska transkribera från ett skriftspråk till ett annat. Redan mellan så närbesläktade skriftspråk som det kyrilliska och det latinska är det problematiskt. Ryska namn stavas olika på t ex engelska, franska och svenska.
När det gäller thailändska finns det, mig veterligt, ingen officiell transkriberingsnorm ens gentemot engelska. Varje skribent gör sin tolkning av hur transkriberingen kommer närmast det verkliga uttalet. Så har jag i parenteserna ovan gjort min tolkning av hur de thailändska orden ska uttalas.
เกาะ (go) betyder ö (lika i singular och plural) หมู่เกาะ (muu-go) betyder ögrupp. Dessa varianter är alltså båda möjliga. Troligen är den senare mer korrekt när man talar om en sammanhängande grupp av öar.
Återstår själva namnet på öarna แฟโร (fää-råå), ฟ=f, แ=ää, ร=r, โ=åå แฟโรส์ (fää-råås), ส=s ฟาโร (faa-råå), า=aa. Liksom i de flesta fall när thailändare transkriberar utländska namn, utgår man från den engelska namnformen. Så t ex heter Sverige ศวีเดน (sa-wii-den).
I fallet Färöarna har man alltså utgått från engelskans The Faroe Islands eller The Faroes. Beroende på om den som lyssnar på uttalet och sen ska transkribera ordet hör ett ä-ljud eller ett a-ljud i ”Faroe” så blir valet av vokal แ eller า där den förra vokalen placeras före konsonanten och den senare efter.
Skrivs - men ändå inte
En annan egenhet när man transkriberar till thailändska är att man skriver ut alla bokstäver, men sen markerar sådana som inte uttalas (eller uttalas mycket svagt).
Därav varianten แฟโรส์ (fää-råås) där skribenten troligen haft varianten Faroes framför sig och velat vara originalet troget och därför skrivit ut ett s (ส) för att därefter omedelbart ta bort det igen ljudmässigt med tecknet ์.
