Omslaget på Ingun Christensens Skuggamyndir föreställer nio små händer som tillsammans bildar en stor hand, vilket kan tolkas som en liknelse för hur de nio novellerna i samlingen tillsammans bildar en större enhet. Ill. Torbjörn Nyström

 

Under det senaste året har jag på spårvagnen till och från jobbet knåpat med att översätta en färöisk novellsamling. Det är Ingun Christensens Skuggamyndir, utgiven av Bókadeild Føroya Lærarafelags 2015, som jag hittade på fjolårets bokmässa i Göteborg.

Den hade aldrig tidigare blivit översatt, så jag såg det som ett roligt och utmanande projekt att prova på att introducera boken för en skandinavisk publik, samtidigt som jag fick tillfälle att damma av och fördjupa mina kunskaper i färöiska.

Skuggamyndir, eller Skuggbilder som jag kallar den på svenska, består av nio noveller som alla utspelar sig i en buss under morgonrusningen (spårvagnen har därför varit en passande arbetsmiljö). Varje novell följer en passagerare på bussen och läsaren får ta del av den personens handlingar och tankar. Alla nio berättelserna överlappar och vävs in i varandra på olika sätt och händelser i en novell kommer i en helt annan dager i en annan novell. Ingen människa är en ö, som John Donne predikade, och detta gäller även för dessa färöingar där de åker buss på sin arkipelag en tidig och regnig morgon i Nordatlanten.

Färöiska kan verka både bekant och främmande på samma gång. Som svensk känner man spontant igen en hel del ord i detta västnordiska språk, men desto fler känner man inte igen, så för att verkligen förstå språket krävs det att man antingen studerar det eller vistas en längre tid där det talas.

Nordkurs

Min ingång till färöiska gick via Island. Efter gymnasiet i Umeå flyttade jag till Reykjavík där jag jobbade och pluggade i två år och lärde mig isländska. Ett halvår efter återvändandet till Sverige, sommaren 2008, for jag till Tórshavn på Nordkurs , tre veckors studier i färöiska språket och litteraturen. Även om isländska och färöiska inte är ömsesidigt förståeliga, ligger de språken ändå närmare varandra än svenska och färöiska. Särskilt i skrift har de två språken stora likheter (som tyvärr upphör när färöingarna börjar prata).

Nordkurs 2008 Tórshavn
Nordkurs på Fróðskaparsetur Føroya, juni 2008, där vi var 26 studenter från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige som studerade färöiska. Längst fram sitter läraren Jógvan í Lon Jacobsen och i bakgrunden i vit tröja står jag. Foto Birgir Kruse

Litteratur- och språkintresserad har jag alltid varit. Redan hösten 2007, då jag hade ett nästan oförskämt lugnt och trivsamt extraknäck på en liten gosedjursaffär i Reykjavík, började jag skissa på en översättning av Erik den rödes saga när det var tomt på kunder i lokalen. Några år senare, när jag läste en kvällskurs i isländska vid Göteborgs universitet, visade jag utkastet för min lärare Kristinn Jóhannesson för att be om hjälp med några fornnordiska frågetecken jag inte lyckats räta ut på egen hand. Det visade sig då att Kristinn var en av redaktörerna i ett projekt där samtliga islänningasagor skulle översättas till svenska och jag blev involverad i det arbetet. Vid den tidpunkten hade Erik den rödes saga redan översatts inom ramen för det projektet, men jag fick istället ansvaret för nio tåtar, medeltida noveller, som 2014 kom att ges ut i ett fembandsverk av Saga förlag .

Arbetet med dessa tåtar gav blodad tand till att nu senare fortsätta med moderna färöiska noveller. Formatet med noveller är tacksamt att ägna sig åt, inte lika överväldigande som att ta sig an en hel roman. Sedan har det varit enklare att översätta ett nutida språk som beskriver moderna förhållanden än att jobba med fornisländska texter om medeltida fenomen. Till exempel talas det om ”månadskortet” (mánaðarkortið) i en av novellerna i Skuggbilder och det är ju ett koncept som vi alla känner igen ('en biljett för att få åka buss i 30 dagar'), men för folk som lever om hundra eller tusen år kanske det inte är lika självklart.

På motsatt sätt talas det i en av tåtarna om ”viteshornet” (vítishornið), något som jag fortfarande inte riktigt begripit vad det innebär. Huvudpersonen Halldór ”blev bötfälld tillsammans med flera andra män och tvingades sitta i halmen under dagen och skulle dricka ur viteshornet”, något han bestämt vägrade. Så det verkar ju vara något slags förnedrande straff, men exakt vad det innebar att 'dricka ur viteshornet' är inte lätt att veta ett årtusende senare när många sociala och juridiska koncept fallit i glömska.

Ordböcker

En annan skillnad är att om det är något man verkligen inte förstår i en modern text och inte heller lyckas reda ut med hjälp av ordböcker, kan man som sista utväg kontakta författaren och fråga vad hon eller han egentligen menade. Exempelvis förklarade Ingun det färöiska slangordet droyur för mig (’besvärlig, tröttsam, dryg’). Att mejla dem som skrev ned islänningasagorna och fråga vad de menade med olika formuleringar låter sig ju däremot inte göras ens när man vet namnet på skribenten.

Ordboksbeståndet mellan svenska och färöiska är minst sagt begränsat. Den enda tryckta ordboken är Ebba Lindbergs och Birgitta Hylins Färöord - Lítil føroysk-svensk orðabok, utgiven av Samfundet Sverige-Färöarna 1984. På nätet saknas färöiska bland Googles översättningstjänster, något som Färöarnas turistbyrå valt att uppmärksamma med sin kampanj Faroe Islands Translate.

Nätordboken Islex har däremot både svenska och färöiska som målspråk, så den kan användas till att översätta mellan de båda språken via de isländska uppslagsorden (även danska, finska och norska återfinns där som målspråk). Det pågår också ett mycket lovvärt projekt med att skapa en ny färöisk-svensk och svensk-färöisk nätordbok. Annars får man vända sig till enspråkigt färöiska ordböcker eller sådana som översätter till danska eller engelska och sådana finns det fler av, till exempel Sprotins nätordböcker .

Utan tidspress

I ett tidigt skede kontaktade jag det färöiska förlaget och författaren Ingun som båda tyckte att översättningen var ett bra initiativ. De kunde också meddela att något liknande översättningsprojekt inte hade inletts med Skuggamyndir (det skulle ju varit onödigt annars att fortsätta med en text som någon annan redan börjat översätta).

Ändå börjar jag så smått inse att jag trots allt börjat i fel ände. Vanligtvis börjar det ju med att ett svenskt förlag vill ge ut en utländsk bok och därför kontrakterar en översättare. Istället står jag nu med ett översatt manuskript som ingen har bett om. Å andra sidan är det kanske sådana lite okonventionella metoder som krävs för att lyfta fram färöisk litteratur på den svenska marknaden. I KB:s bibliotekskatalog Libris återfinns sammanlagt endast 29 titlar på svenska som översatts från färöiska. I snitt blir det bara en färöisk utgivning på svenska vart tredje år sedan den äldsta titeln (Berättelsen om Högni av Heðin Brú som gavs ut 1939).

En annan fördel med sådana här initiativ som hobbyöversättare är att man får jobba enbart med texter man själv tycker om. Dessutom slipper man helt att arbeta under tidspress, utan pysslar med texterna när man själv har tid och lust. Det kan å andra sidan också vara en nackdel, då projekten lätt kan rinna ut i sanden. Till exempel började jag år 2012 att skissa på en översättning av Jón lærði Guðmundssons Sönn frásaga af spanskra manna skipbrotum og slagi (”En sann berättelse om spanjorernas skeppsbrott och nederlag”), en samtida krönika om ett massmord på 31 baskiska valfångare i Västfjordarna 1615. I början hade jag tänkt att texten skulle vara klar till fyrahundraårsminnet av händelsen, år 2015, men eftersom jag hade så väldigt gott om tid på mig arbetade jag i så sakta mak att översättningen fortfarande inte är färdig. Min nya målsättning är istället att bli klar före femhundraårsminnet, så nu låter jag mig stressas om möjligt ännu mindre.

Nå, jag har ändå goda förhoppningar om att lyckas hitta någon intresserad svensk förläggare för Skuggbilder. Så förhoppningsvis kommer det trettionde verket översatt från färöiska till svenska så småningom ut i bokhandlarna och låter läsare på fastlandet ta del av Ingun Christensens författarskap.

Senaste året har jag på spårvagnen till och från jobbet arbetat med att översätta en färöisk novellsamling. Det är Ingun Christensens Skuggamyndir (Bókadeild Føroya Lærarafelags 2015), som jag hittade på bokmässan i Göteborg. Skuggbilder som jag kallar den på svenska, består av nio noveller som alla utspelar sig i en buss under morgonrusningen. Därför har spårvagnen varit en passande arbetsmiljö för översättningsarbetet. Varje novell följer en passagerare på bussen och läsaren får ta del av den personens handlingar och tankar.


 
 
Kommentarer eller frågor på artikeln? Skriv och berätta

Tio slumpvis valda artiklar

Rapport från dansresa till Färöarna i fastlagen 2014

25 mar 2014 Läsning

  Reserapport från en kultur- och dansresa till Färöarna 26 februari till 3 mars 2014 Dans i Mettustova Solen lyste över Färöarna när gruppen om femton personer landade i Vágar. En första...

Nya frimärken i Färöarna 2007

14 feb 2008 Läsning

  Fyra utgivningstillfällen gav år 2007 sammanlagt 40 nya färöiska frimärken. Märkena har teman som litteratur, folklore, internationellt samarbete, historia och natur. Litografi...

Humlan surrar också i Färöarna

21 aug 2013 Läsning

  Humlan surrar också i Färöarna. De både syns och hörs och har observerats på flera ställen på öarna. Hur kommer de att ta sig till de största trädgårdarna? Humlan med sin trubbiga kropp,...

Sommaren 2011

22 jul 2011 Läsning

När det är hett i Sverige kan man önska sig till Färöarna där sommarens medeltemperatur ligger på +11 grader, även om juli har +18 grader. När solen skiner så kan det dock bli så varmt att...

Färöiskt frimärksevent på Konstakademien i Stockholm

26 sep 2012 Läsning

  Den 24 september 2012 utgav Färöarna två konstfrimärken. Det var ett samarbete mellan den färöiske konstnären Edward Fuglö, född 1965, och den svenske konstnären Jan Håfström, född...

Aina Cederbloms långfärder

27 apr 2008 Läsning

  I början på 1930-talet gick en flicka och drömde om båtfärder till främmande länder. Hon köpte en karta, följde med fingrarna floder och kanaler och bestämde sig för att fara till Wien...

Intryck från Färöarna 1963 - En illustrerad resedagbok

08 dec 2017 Läsning

Inledning Uppmärksamma ögon på hantverk och kultur För att studera den gamla färöiska allmogekulturen åkte textilkonstnären Inga-Mi Vannérus till Färöarna i juli 1963. Hennes...

På resa med prästen K.O. Viderø

27 nov 2013 Läsning

  Adjunkt Bergur Djurhuus Hansen på Fróðskaparsetur Føroya, Färöarnas universitet, skriver om arbetet för Nordiska Rådet Litteraturpriskommitté och den färöiske författaren Kristian Osvald...

Jóansøkugras (Plantago lanceolata) på Färöarna

07 jan 2009 Läsning

  Om växter som kulturhistoriska källor Att växtarter i landskapet kan tjäna som historiska källor över människans aktiviteter i tid och rum är ett välkänt faktum. Nils Dahlbeck...

Varför minskade det norska riket 1814?

13 feb 2014 Läsning

  Därför är Grönland inte svenskt. Det är rubriken på Harald Gustafssons artikel om händelser för 200 år sedan, då förhandlingar mellan Danmark, Sverige och Storbritannien i Kiel ledde till...

Samfundet Sverige-Färöarna

Samfundet Sverige-Färöarna
c/o Bengtsson
Siargatan 11 5 tr
SE-118 27 STOCKHOLM
Sverige

+46  7 30 49 69 56
post@samfundet-sverige-faroarna.se

Logga in

Sorry, this website uses features that your browser doesn’t support. Upgrade to a newer version of Firefox, Chrome, Safari, or Edge and you’ll be all set.