REFLEXIONER
oktober 2008
Höstens projekt Nólsoy danslag till nordiska huvudstäder med symposiet Balladdans i Norden som hölls i november i Stockholm blev så lyckat att en final på Färöarna kom som av sig själv.
I den arbetsgrupp som förberett symposiet fanns tre musiker och sångare från Svenskt visarkiv, Dan Lundberg, Bo Nordenfelt och Ulrika Gunnarsson och två från sånggruppen Korp, Gunnar Nordlinder och Karen Petersen. Arbetsgruppen fick namnet Här dansar en jungfru på fager ö och de gjorde sig redo för konserter i Norðurlandahúsið.
Uppleva färöisk dans
Syftet med resan var främst att uppleva färöisk dans och därför var fastlagen den rätta tiden, i slutet på vinterns traditionella dansperiod. Att det också kan vara en stormfylld tid visste vi, men inte riktigt hur det skulle kännas.
Öarna lyste vita av snö och det var så vackert, men den hyrda bussen orkade inte över passet till Gjógv och hotellet som är perfekt för spelövning.
Lyssna till läraren
Programmet fick ändras, men alla inblandade ställde upp utan knot. I Klaksvík fick vi lyssna till läraren Jónleif Johannesen som på museet berättade om dansen och som om kvällen bjöd in till dansföreningens övning. Så kom regnet före stormen som i kasten gick fram med orkanstyrka. Väl i Tórshavn förstod vi att alla uppmanades att bege sig hem och hålla sig inomhus, bussarna slutade att gå. Stormen bar både snö och hagel och elströmmen försvann. Den första lilla konserten i i Kirkjubø var utesluten och det blev övning till värmeljus på Bládýpi där vi bodde. En hel del materiella skador skedde i ovädret.
Sju graders frost
Fredagen kom med sju graders frost, snö och halka, fortsatt oroligt väder och många stängda skolor. På Fróðskaparsetrið talade Eyðun Andreassen om dansen och i skolan I Hoyvík var eleverna på plats, alla de 350 var utklädda och dansade i idrottshallen. Försångare med mikrofon inledde med ramsan Busta tenn.. och dansen avslutades med en visa som avslutar julen Mær gav Sankta Mortan. Det var en upplevelse och både mikrofon och kamera fanns med för Visarkivet och programmet Folke i P2.
25 års födelsedag
I år fyller Norðurlandahúsið 25 år men det känns helt nytt och friskt. Dit hade 400 personer från omsorgen bjudits in till konsert med dans och sedan kaffe och tårta, men det var bara ett trettiotal som vågade trotsa vädret. De uppskattade folkmusiken, balladerna inte minst och polskan som Korp dansande i medeltidsdräkt. Sedan gick alla som kunde upp á gólvið, dansade, och till dansen hade flera nóloyingar bjudits in. I radions morgonprogram hade gruppen tidigare framträtt, projektet presenterats och kvällskonserten annonserats, det hjälpte inte, den fick ställas in. Samma kväll var det dock balladdans i Klubben med folk från flera dansföreningar och där var stämningen tät.
Den gröna fjorden
Följande dag lyste solen över all snön och vi for över den gröna fjorden till Nólsoy där helgen blev en enda stor fest med danslaget, sång, musik och kedjedans. Söndagens regn tog fram andra bruna färger på fjället och nu hölls en konsert i bygdegården. Fastlagsmåndag hölls en konsert i en liten friskola på Velbastaður där eleverna också dansade. De hade förberett dagen med att göra masker och skulle sedan slå katten ur tunnan, en speciell fastlagssed.
Gruppen Här dansar en jungfru på fager ö hade innan den reste hem funderat på at byta namn till Späck efter att ha fått smaka på färöiska delikatesser. Nog tror jag att den önskar återvända, men kanske vid någon annan årstid.
PS
Mer om projektet finns att läsa i rapporten från symposiet i Meddelanden från svenskt visarkiv nr 48 och i Gardar nr 38.
