REFLEXIONER
november 2008
Sommaren kom och jag gladde mig åt att fara till Skúvoy.
Den ö som Sven Barthel beskrivit så kärleksfullt i böckerna Atlant 1931 och Atlant med en återkomst 1963. Ön som filmaren Sten Nordensköld ofta besökte.
Men inte blev det så, sjöhävningen hindrade oss och dimman låg svart över ön.
Dansutbyte
Vi var en grupp med 22 folkdansare från Växjöortens folkdanslag, Sunnerbogillet, och medlemmar i Samfundet som i stället vandrade på Sandur och såg kyrkan och bygdemuseet i lätt och stilla regn. Det var efter en underbar kväll i Dalur på Sandoy då bygdens folk ordnat kvøldseta och inbjudit till traditionellt arbete med ullen.
Wilhelmina Rasmussen berättade om sin barndom och Jóanes Johannesen spelade dragspel. Han ledde också den färöiska dansen och det var den som legat till grund för resan, en fortsättning på Samfundets projekt om balladdans förra hösten.
Golv med inbyggd svikt
Den andra kvällen kom folk från öns alla tre dansföreningar, Stígum fast, Dansigaman och Leikum fagurt och det blev både glad folkdans och färöisk dans så att golvet gungade.
Golvet var byggt med svikt som de gamle i bygden Dalur hade önskat. Vi skulle inte vara oroliga, det låg bildäck under golvet.
Tillhåll
Det blev en lyckad kulturhistorisk resa med museerna i Tórshavn, vandring við Gjógv och på Nólsoy, besök i gamla hus och en tredje dansafton där. Som en avslutning besöktes Tilhaldið, den bankbyggnad som Tórshavns kommun upplåtit åt äldre för allt möjligt. Där hålls datakurser, där finns datoriserade stickmaskiner och annat, men viktigast är att folk kan träffas och prata. Tilhald kallades det hem där bygdefolk brukade vara när de kom till stan.
Det är en lycka att ha ett tillhåll eller flera på Färöarna, tänker jag för egen del.
