Den 14 september 2021 är det exakt 75 år sedan Färöarna hade folkomröstning om frigörelse från Danmark. En folkomröstning som fortfarande skapar heta känslor hos färöingar.
Den vackraste meningen på färöiska sägs finnas i ett protokoll från den tiden. Här följer några tankar om en rad i ett 75 år gammalt riksdagsprotokoll, som väcker funderingar om självständighet vi svenskar har svårt att förstå.
Det danska inflytandet på Färöarna minskade drastiskt under några år medan England ockuperade landet. Ett av de tydligaste tecknen på det är att britterna kungjorde att nu skulle alla färöiska fartyg föra den färöiska flaggan. Det blev ju strax omöjligt att låta den danska rödvita Dannebrog föras av färöiska fartyg eftersom Danmark redan ockuperats av tyskarna. Merkið hissades då för första gången på en fiskeskuta som låg vid Orkneyöarna.
Färöarna gjorde ett upplysningsmässigt sjumilakliv under ockupationsåren. Aldrig tidigare hade folket fått så mycket att veta på så kort tid. Om oförutsedda mänskliga relationer, om jazz, film och bilar, och kvinnor som fick lov att vara sig själva. I denna nya situation var landet tvunget att börja definiera sig som nation, för ingen hade gjort det tidigare. Färöingarna blev tvingade att ha en åsikt om sig själva, utan någon dansk sufflös eller linjedomare.
Vid folkomröstningen för 75 år sedan, 1946, skulle färöingarna välja om de ville godkänna danska regeringens förslag om fortsatt riksgemenskap med visst självstyre - eller om de ville ha frigörelse från Danmark.
Första riksdagsmötet efter folkomröstningen hölls onsdagen den 18 september 1946. Det var årets 16 möte och mitt på den handskrivna sidan i riksdagsprotokollet - Gerðabók Føroya Løgtings - hittar vi de här raderna som det fortfarande pratas mycket om. Meningen med den helt stora innebörden.
I riksdagsprotokollet står det :
Síðan kunngjørdi løgtingsformaðurin tingmanningini, at Føroya fólk við fólkaatkvøðuni 14. sept. 1946 klárt hevur givið tinginum til kennar, at alt landaræði fyri Føroyum er her á landi, og at løgtingsins skylda tí er at útinna fólksins vilja.
Översatt till svenska blir det : "Sedan kungjorde lagtingets ordförande för lagtingsmedlemmarna, att folket på Färöarna vid folkomröstningen den 14 sept 1946, klart har visat lagtinget att herradöme över Färöarna ligger här i landet, och att lagtinget har skyldighet att utföra folkets vilja."
Stämmor hördes i Lagtinget att så kunde resultatet inte tolkas och så skulle det inte skrivas i protokollet. Men efter omröstning fastställdes texten. Sedan den dagen har denna mening i riksdagsprotokollet, och den folkomröstning som den hänvisar till, delat nationen. Inte bara i två delar, men i många delar, så att nästan inget har hänt - varken då eller nu. Men där i protokollet står det - klart och tydligt - att det är den fulla makten över Färöarna ligger hos det färöiska folket och ingen annan stans.
I slutet av 90-talet var det utsikt till att någonting politiskt avseende frigörelse skulle hända, men upp som en sol... - inget hände. Då de folkvalda inte kunde komma överens om hur och i vilken omfattning detta skulle ske, började ungdomen sin egen rörelse för en förändring av förhållandet till Danmark. De unga var otålna och ville ha handling. Unga konstnärer, mest musiker, tog initiativ till att beskriva en slags färöisk identitet. Koncerterna inom konceptet "Free Føroyar" var omtyckta och drog många åskådare. Det skrevs och spelades mycket frigörelsepropagandistisk musik i den här perioden. Och med sina brokiga stämmor gör musikerna det fortfarande idag.
Det är dessa konstnärer som på uttrycksfullt sätt är med att flytta gränser för identitet, rättigheter, frigörelse och ansvar.
Kommer politikerna att fullföra det resultat som folket röstade fram för 75 år sedan, får tiden visa. Hitintills har de inte lyckats att skapa någon reell majoritet för varken det ena eller det andra. Sakta, allt för sakta enligt många - övertar Färöarna olika ansvarsområden.
Nu ligger rösterna ca 50/50 för självständighet kontra riksgemenskap. Frågan som kan få blodet på den vanlige färöingen att koka och kasta sig ut i timslånga diskussioner, är ännu inte löst. Ännu är det inte balans i budgeten. Fortfarande kommer en 5-10% av pengarna varje år från Danmark för att betala det som danskarna fortfarande bestämmer över - bl.a. polis och rättsväsende.
Men den står där fortfarande - svart på vitt i riksdagsprotokollet - den vackraste meningen på färöiska. Enligt somliga, alltså.
Källa: Birkblog av Birgir Kruse på Birgir Kruse Blogspot
