Det var sommaren 1974, som en grupp från Nólsoy på Färöarna skulle uppträda på musikveckorna i Östersund och Musik vid Siljan med sin åldriga kedjedans.
25 personer skulle dock inkvarteras under en veckas tid mellan dessa båda arrangemang. Jag hade snappat upp detta problem för arrangören, Rikskonserter, där jag tidigare haft en flerårig anställning.
I våra små byar på Bollnäs Finnskog knackade vi på hos folk, jag och byåldermannen Ol-Lars´ Lars, och hörde om inte vi kunde inkvartera och ta hand om dessa gäster från ”okänt land”. Jodå. Fast med tvekan. Mat??? Språk??? Vad göra?? Färöarna var väl mest känt från våra väderleksrapporter om lågtryck på väg.
Vandrade till fäbodvallar
Det blev en ljuvlig vecka. Vi vandrade mellan gårdarna och besökte varann, berättade om varann, vakade nätter i samspråk, vandrade till fäbodvallar i Hälsingeskogarna. Det var en av kvällarna som jag i vårt Ordenshus fick uppleva Nólsoyingarna komma indansande i kedja till kvadet Ormurin Lange och det i sådan oerhörd sånglig kraft, att det gav mig en kick säkert vida utöver allt vad droger torde kunna åstadkomma. Det blev ett av mitt livs lyckligaste ögonblick tack vare Erlendur, Ruben, Sigmund, Högni och alla de andra.
Vi skildes, men med löfte om att ses igen. Härhemma bildade vi en förening, som vi döpte till Tjaldur (långt före Helsingfors´ dito), arrangerade Sveriges första studiecirkel i färöiska och planerade en Färöresa två år senare.
Vi var ett 30-tal personer, som i juli 1976 tillsammans med vår mentor Birgitta Hylin gjorde vårt återbesök, mötta i Tórshavn av nyvunna vänner och 7-8 båtar. Aldrig glömmer jag första kvällen, när hela Nólsoy bygd slöt upp i Royndarhusið och gick i dans. Sigmund í Búð, Einar, Jógvan á Geil, Sigmund í Lon skipade natten lång, sången brusade och bränningarna dånade därutanför.
Till oss i Utomherten
1978 kom ett 60-tal Nólsoyingar till oss i Utomherten. Denna gång på hösten. Vi hade arrangerat besök med kvaddans på alla gymnasieskolor i Gävleborg och Dalarna och turnerade i 3 grupper med Birgitta Hylin som ledare i en av dem.
Turnéslutet blev Stockholmsbesök med danskväll i Historiska Museet tillsammans med samfundsvänner. En av våra Nólsoygäster blev efteråt rånad i Klarakvarteren.
Chartrat plan
1980 åkte vi med chartrat plan och 120 personer till Färöarna. 40-talet medlemmar i samfundet gjorde med Birgitta Hylin i spetsen en veckolång kurs på folkhögskolan i Tórshavn och Utomhertenborna gästade Nólsoy.
Det var ett jättearrangemang det hela, planerat halvår i förväg – men ett lyckat äventyr. Ytterligare 9 större eller mindre grupper har rest i veckolånga besök mellan våra bygder sedan dess, många resor har gjorts privat, utställningar har arrangerats, föredrag hållits, fiskeresor eller älgjaktsturer gjorts, Hildi och Johannas många vackra döttrar sjungit för Lill Babs, vi har prövat fågelfångst, gjort skivinspelning, paddlat på meanderälvar, ätit våfflor med samer på Oviksfjällen, uppträtt på folkmusikfestivaler och Hälsingehambo.
Inte längre verksam
Vårt Tjaldur har inte längre någon föreningsverksamhet, men våra Nólsoyvänner har blivit nära släktingar, och författaren av dessa rader ska i sommar med hustru fira guldbröllop tillsammans med våra kära vänner på en ö, som blivit vår andra hembygd.
INFO
Utomherten i Hälsingland är ett gemensamt namn för byarna nedom sjön Herten; Herte, Hå, Hällbo m.fl. i Bollnäs Finnskog.
Magnus Bergvall sänder med denna artikel en hälsning från Hå, Utomherten, Bollnäs Finnskog, Hälsingland.
Utomhertens Bygdeförening
