Sommaren 1969 for två unga studenter, Anders Persson och Lars Bern, från Uppsala till Färöarna.
De hade läst zoologi och botanik, och det stora intresset var uppenbarligen fåglar, men även växter och andra djur lockade dem. Med sig medförde de kamerautrustning (bl.a. en super 8-kamera) och ', 'tält. Planerna var att stanna en dryg månad, och det var framför allt goda fågellokaler man ville se. De hade förberett sig genom att läsa Sixten Jonsson och Nils Linnmans bok om fågellivet från 1959, Sven Barthels bok Atlant med en återkomst 1962, vilket gjorde att Mykines och Skuvoy blev deras mål. Inspirerande var också Tord Porsnes artikel i Sveriges Naturs årsbok 1967, som föranledde ett besök på Nólsoy.
Det har hunnit gå femtio år sedan resan, som på den tiden var ett helt äventyr. De fick åka med skeppet Kronprins Fredrik från Köpenhamn till Tórshavn och mellan öarna färdades de med båt. Under hela färden förde Anders dagbok om såväl stort som smått, om de fåglar man såg, de platser man sökte, människor de träffade och upplevelser av det omväxlande vädret, där ändå regnet, då som nu, blev tongivande. Till en början bodde de på Sjömanshemmet i Tórshavn, där de bland annat tycks ha druckit maltöl. Sedan försökte de sig på att tälta, inte minst för att hålla nere kostnaderna. De bokförde sina utgifter och det är häpnadsväckande vad långt 1 300 kronor räckte 1969.
Denna lilla expedition hann uppleva mycket och fågellivet var givande och rikligt. De båda ynglingarna slog också följe med ingen mindre än Lars Jonsson, som de lärde känna på båten. Dagboken och ett antal bilder av fåglar och miljöer har Anders Persson nu gett ut under titeln Upplevelser på Färöarna: Dagbok från Färöarna 1969 | Några intryck från samma öar 2019 på eget förlag. Anders Persson blev uppenbarligen färöfrälst och har besökt öarna som reseledare många gånger mellan 1975 och 1990. I boken ger han därför en avslutande del som skildrar en resa 2019 som får tjäna som en stark kontrast till då och nu. Det är ett helt annat Färöarna som möter besökarna idag. Det är oerhört fascinerande hur livet på Färöarna förändrats på 50 år. Ändå finns många igenkännande detaljer (inte bara regnet!) i skildringen från 1969. Texten interfolieras med trevliga foton av Lars Bern (1969) och Christer Starkenberg (2019) samt teckningar av författaren.
Boken blir ett personligt dokument över ett möte som ledde till ett livslångt intresse för Färöarna
Jag tycker trots förändringarna som skett och som pågår för fullt att det är ett väldigt speciellt land, med olika förhållanden som gör det spännande att besöka olika delar i landet
avslutar författaren. Det är ju bara att hålla med.
