Fångststationen vid Áir. Foto Føroya Fornminnissavn

 

Som stadsbo kan mitt förhållande till djur vara komplicerat. Att många unga är veganer eller vegetarianer både av hänsyn till djuren och till naturen tycker jag är uppmuntrande.

När jag äter kött vill jag helst inte tänka på djurstallar, transporter, slakthusmiljöer eller avlivningsmetoder. Minns hur den stora Newfoundlandshunden reagerade när vi i bil svängde av mot slakthuset i Helsingborg för att köpa hundfoder. Inte vet jag vilka signaler som nådde hunden, men inte handlade det om mat.

En medlem har reagerat negativt på Dorete Blochs artikel om grindvalsjakt (Tíðindablaðið nr 54) och det har jag funderat över. Själv har jag en annan inställning till grindvalsjakt än till annan valjakt. Storvalsfångst har också bedrivits vid Färöarna där norska fångstmän inledde den 1894. De byggde upp fångststationer, liksom på Island, men valarna blev allt färre. Färöingar fångade en del fram till 1984.

Sedan dess står valstationen við Áir på Streymoy och ser fallfärdig ut, den enda av stationerna i Nordatlanten som finns kvar, lätt tillgänglig. Den borde bevaras som ett monument över industrialismen där valoljan var ett smörjmedel och användes bland annat till produktion av tvål, såpa och margarin. I en utställning i við Áir kunde också berättas om de stora valar som fortsatt passerar öarna. En gång hade jag turen att se några blåsa mellan Hestur och Koltur och det var helt oförglömligt.

Grindvalsfångsten har en helt annan karaktär. Den har aldrig varit en näring utan endast ett tillskott till kosten. Öarna är så små, klimatet så oberäkneligt, kornet mognade inte alltid, höbärgningen kunde hålla på till november, fodret till kon blev därefter, vintern kunde gå hårt åt fåren och många stod utan jordlott och därmed utan rätt till fårbete och gräsvall till kofoder.

Fisket blev på 1800-talet näringen som kunde bära en växande befolkning. Det färska kött som bokstavligt kunde dyka upp var till oerhörd hjälp, som ofta omvittnats i litteraturen.

Fångsten har alltid varit reglerad. Redan lagtexten i Seyðabrævið från 1298, det så kallade Fårabrevet, har bestämmelser om val, delar av dem gäller ännu. Mycket handlar om rättvis fördelning av utbytet, inte knuten till jordäga utan till hushållet, och det har varit kärnan.

I reglerna, som konfirmerades 1832, sades också hur budet om att någon sett grind skulle föras vidare mellan öarna. En modell på Naturhistoriska museet i Tórshavn visar hur det gick till innan telefonen kom 1906. Signalsystemet leder tanken till våra vårdkasar. Det behövdes båtar från flera bygder för att kunna driva en flock valar, och den skulle landa i en godkänd vik. Det skedde och sker under ledning av valda grindaförmän, men det är sysslomannen, högsta polismyndigheten under landsstyret, och hans kontor som ser till att valarna blir värderade och registrerade. Först därefter kan fördelningen ske som Dorete Bloch beskrev. I statistiken har varje fångst och varenda val rapporteras sedan 1709.

Med vägar och snabba båtar har läget ändrats och grindareglementet justerats. Efter protester från miljöorganisationer mot slakten har också metoderna förbättrats så att endast vissa redskap får användas. Mätningar har visat att det tar i genomsnitt under en halv minut att avliva ett djur. I genomsnitt fångas nära 1 000 grindvalar årligen av en nordatlantisk stam om 600-700 000 djur.

Sedan 1992 deltar Färöarna i samarbetsorganet NAMMCO, The North Atlantic Marine Mammal Commission. Havets resurser är livsviktiga också för Grönland och Island. De är liksom Norge med i kommissionen som övervakar däggdjuren för att säkra en hållbar fångst. Observatörer från den deltar i val- och sälfångst, som framgick av Dorete Blochs artikel. Grind kan komma både sommar och vinter och jakten bröt förr allt pågående arbete. Den kunde ge upphov till både upplevelser och kontakter och hade stor social betydelse. Medan folk väntade på tidvatten eller på att köttet skulle fördelas fanns både självskriven gästfrihet i alla hus och färöisk dans. Det är lätt att förstå att grindvalsfångst fått en särskild ställning i folks medvetande. Samhället har förändrats, men krisen 1990 visade hur sårbart det är. Både späck och kött fick ett ökat ekonomiskt värde. Inte så att det fanns eller finns till salu, utan det fördelas och konsumeras. Det sorgligaste är dock att det i tio år funnits förbud mot att äta grindvalskött eller späck alltför ofta på grund av de föroreningar i havet som samlas i dessa långlivade djur.

Info

Dorete Bloch (1943-2015) var professor och chef för zool. avd vid Naturhistoriska museet på Färöarna.


Nanna Hermansson, Stockholm
Kommentarer eller frågor på artikeln? Skriv och berätta

Tio slumpvis valda artiklar

Färöisk form till Gotland

30 sep 2009 Läsning

  En utställning med konsthantverk och formgivning från Färöarna, Bornholm och Gotland öppnar den 7 november 2009 på Gotlands Konstmuseum i Visby. Gotlands konstmuseum Det är...

Långt till Färöarna?

23 sep 2010 Läsning

REFLEXIONER september 2010 Höstdagjämning och jag hittar i gräset ett äpple, grönt med röda stänk, så ovanligt vackert i form och färg.Tänker att jag skulle vilja skicka det till Richard, min...

Graba i Färöarna

01 dec 2008 Läsning

  Den ornitologiskt intresserade Carl Julian (von) Graba var advokat i Kiel, född 1799. Övertalad av sin kollega Friedrich Boie, som 1817 hade gjort en ornitologisk resa till Norge,...

Om vikten av att försöka köpa svart bets en söndag

21 aug 2017 Läsning

Inledning Från Färöarna till loppmarknad på Hötorget Från den tid då människor träffades på marknader och torg för att sälja och byta med med varandra, har vi i Sverige haft...

Färöiska figurer i Nordmandsdalen

19 jan 2005 Läsning

  Omgiven av bokskogen i en stor park vid Fredensborg slot vid Hillerød på Själland står en kvinna av sten i färöisk bruddräkt från 1700-talet. Hon står överst på tredje raden i en...

Skatter i sanden

20 jul 2004 Läsning

  Färöarna reser sig brant ur havet och några öar liknar en fliða, en skålsnäcka, i formen. En av öarna, Sandoy är så helt annorlunda med den breda, frodiga dalen med bygden heima á Sandi...

TÓRSHAVN - otrolig stadsutveckling

30 nov 2008 Läsning

  Tórshavns kommun har givit ut en förnämlig nyckel till staden, en bebyggelsehistorisk kartbok, Tórshavnar býaratlas. På senare år har mycket byggts i Tórshavn och alla sluttningar...

Intryck från en julivecka i Färöarna

09 sep 2015 Läsning

  Intryck under en julivecka bland fågel, fisk, får och så en fotbollsplan förstås. Vi hade installerat oss i vår tillfälliga bostad i bygden Eiði på norra Eysturoy, en bygd som vi...

På besök i världens navel

28 sep 2012 Läsning

  Ingenstans är Norden en så påtaglig realitet som i Tórshavn Första kvällen i Tórshavn, efter suveränt god sushi och gott färöiskt öl i sol på kajkanten, och efter ett...

Möte i Nólsoy

14 nov 2010 Läsning

  På Finlandsinstitutet i Stockholm framförde den 8 november 2010 finlandssvenska Marianne Maans och sverigefinska Lauri Antila jazzarrangemang av folkiga visor och låtar. Marianne spelade...

Samfundet Sverige-Färöarna

Samfundet Sverige-Färöarna
c/o Bengtsson
Siargatan 11 5 tr
SE-118 27 STOCKHOLM
Sverige

+46  7 30 49 69 56
post@samfundet-sverige-faroarna.se

Logga in

Sorry, this website uses features that your browser doesn’t support. Upgrade to a newer version of Firefox, Chrome, Safari, or Edge and you’ll be all set.