Många notater om handarbete och allmogekultur gjordes av Inga-Mi Vannérus under studieresan till Färöarna och bland annat imponerades författaren av skickligheten att sticka var mycket stor.

 

Inledning
Fagra öar med gästfria och generösa människor

Denna artikel från 1964 letades fram av Samfundsmedlemmen Elisabet Johansson efter att hon på Ljungby museum läste ett tidningsklipp ur Smålands Allehanda 1963 om textilkonstnär Inga-Mi Vannérus (1932-2017) studieresa till Färöarna.

Tack vare ett Hammarskjöld-stipendium från Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund 1963, kunde textilkonstnären Inga-Mi Vannérus åka till Färöarna på studieresa. Efter examen från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, arbetade hon inom Hemslöjden i Jönköping och syftet med resan var att studera den gamla färöiska allmogekulturen. Efter resan skrev Inga-Mi nedanstående koncept i generella drag om Färöarna.

Läs mer i "En resedagbok från Färöarna. Prolog."

Torbjörn Nyström, redaktör Samfundet Sverige-Färöarna

Koncept till Hemslöjden

19/4 1964

Färöarna, den lilla ögruppen ute i Atlanten, var målet för min studieresa. En månad tillbringade jag där.

Vulkanöarna, som tillsammans inte har en större yta än 1400 kvkm består av vittrande basalt och tuff. De är trädlösa, men mot den grå skrovliga stenen står grässlänterna friskt gröna. Och här och där på branterna ser man små vita prickar röra sig. Det är fåren som går helt fria året runt. Någon större tätbebyggelse på öarna kan man inte tala om. Några större orter finns visserligen, Torshavn, ”huvudstaden”, på den största ön Streymoy och Klaksvik på Bordoy. I övrigt är det ströbebyggelse och små byar.

Den äldsta bostaden var torvhuset, som så småningom avlöstes av det timrade trähuset. Detta svarttjärades. Fönsterbågarna målades vita likaså den stensockel huset vilade på. Taket kläddes med näver och över denna lades så torv. Denna typ av hus passar ypperligt in i landskapet, men byggs tyvärr inte längre.

Trä är dyrt att importera, likaså näver, som dessutom är svår att anskaffa. I stället gjuts husen i betong och detta gör vanligen var och en själv. Husen är förskräckligt fula och för att bättra på resultatet målas de i alla regnbågens färger. Och gärna flera olika färger på samma hus. Själv bodde jag i ett ljusgult hus med turkosblå fönsterbågar, grönt trappräcke och aprikosfärgat tak. (Taken är oftast i korrugerad plåt.) Det huset var efter färiska förhållanden mycket hovsamt färgsatt, men det är ingenting som hindrar att en helt annan färg används för påbättring av bara en vägg i år. Genom havsluftens påverkan måste nämligen husen målas eller bättras på varje år.

Målningsaktiviteten var stor veckan innan den danske kungen med prinsessor skulle besöka öarna. Färöarna skulle nämligen få en egen biskop, den första sedan reformationen, och installationen skulle ske i närvaro av kungen. Dessutom skulle en ny kyrka invigas i Klaksvik.

Kungabesöket gjorde att jag fick vara med om färödans. I vanliga fall är det något som bara förekommer under vinterhalvåret och detta hade jag tagit med i beräkningen när jag reste. Jag hade hört talas om den, men nu fick jag oväntat tillfälle att uppleva den själv.

Dansen är en ringlek med medeltida traditioner, som har levt kvar på öarna. Den framföres med en manlig försångare och kör i omkvädena av typen ”driver dagg, faller regn”. En sång eller ett kvade kan omfatta hundratalet verser och blir en försångare trött tar nästa vid. Hela tiden ändrar ringen form och fler dansare strömmar till. Till slut är hela rummet fyllt av dansande. Det är en utrymmesbesparande danslek. Att som åskådare se det hela uppifrån är fascinerande. En labyrint av människor, som långsamt förflyttar sig i en gungande rytm. Dansstegen är mycket enkla. Man hör den entoniga sången och det taktfasta trampet. Stämningen är suggestiv.

Många bar färödräkten den kvällen. För kvinnorna består den av en svart kjol med smala röda eller blå ränder, en stickad tröja i rött och blått i mycket tunt garn och små mönsterrapporter. På Museet i Torshavn hittade jag ett fragment av en tröja som hade 8 varv/cm och 7 maskor på bredden/cm. Tröjan hade stickats av en 14-årig flicka till hennes konfirmation. Stickskickligheten är fortfarande mycket stor på öarna även om man nu frångått de småmönstrade jämnt rapporterade ytmönstren som är färiska till ursprunget och nu istället använder grövre garner och norska mönster.

Till dräkten kan förkläden och sjalar variera. Det för en svensk ”hemslöjdare” vackraste och riktigaste är naturligtvis det handvävda förklädet i rosengång i blått eller vitt med tillhörande sjal. Tyvärr syntes mest de broderade voile-förklädena och sjalarna, med halvstiliserade blommor i flerfärgat silkebroderi. En vacker detalj i dräkten är slängkappan i svart kläde med rött eller ljusblått foder. Huvudbonaden är en hög bindmössa med långa band.

Mansdräkten har svarta byxor och strumpor. De yngre bär en röd väst med silkesbroderi och silverknappar. De äldre har oftast svart väst. Rocken är av svart ylle också, men jag har sett äldre män i stickade tröjor i ställe för rock. Den manliga huvudbonaden består av en toppluva där överdelen är nedvikt mot ena sidan. Den är av randigt halvylle och bärs av praktiskt taget alla, både till dräkten och i vardagslag till vanliga kläder. Det finns två variationer av den en röd med smala blå ränder och en svart. Den svarta är sorgfärgen och bärs av en änkling eller en man som förlorat sin son.

Jag hade hoppats finna mycket mer av gammal nordisk tradition på Färöarna. Genom öarnas isolering kunde man vänta sig att mycket hade levt kvar, men förutsättningarna på öarna har gjort att människorna fått rätta sig efter dem och skapa en annan livsstil. Eftersom trä saknas på öarna, har det importerade materialet använts till det nödvändigaste, båtar och senare också bostäder. De få föremål för hushållet av trä har oftast gjorts av drivved, med mycket enkla karvsnitt. Metall saknas, alltså finns det inte något smide, lera för keramik saknas o.s.v. Får har man i alla fall haft hela tiden, det är ju de som har givit öarna deras namn och produkterna av dem har utnyttjats till fullo. Först och främst ullen och skinnet till beklädnad, köttet till föda, talgen likaså som ett slags ostsmakande sås till den torkade fisken, tarmar och magsäck till förvaringskärl och flöten, hornen och benen bl.a. till leksaker. Man har verkligen kunnat konsten att utnyttja öarnas förutsättningar på alla områden. Otaliga exempel finns.

Mycket har emellertid gått förlorat av olika orsaker. De gamla kyrkorna t.ex. har ofta tagits av tidvattnet. En del inventarier har kanske gått att rädda, men det mesta har drivit till havs. De äldsta sockenkyrkorna är från 1820-talet.

Vad allmogekulturen beträffar så har tuberkulosen förstört det mesta. Sjukdomen härjade våldsamt på öarna i början av detta sekel. Hela familjer dog ut och av rädsla för smitta brändes allt bohag.

Givetvis finns en del bevarat på Museet i Torshavn. Museet äger också en del gamla byggnader och gårdar på olika håll. Bl.a. en mycket vacker gård i den natursköna Saksun-dalen. Mycket har också gått till Danmark.

Det ojämförligt största intrycket gjorde dock de ack, så fagra, men nog så grymma öarna och människorna, med sin otroliga gästfrihet och generositet med sig själva. Det är sådant man aldrig glömmer.

Inga-Mi Vannérus

Bilder

Klicka på en bild för en förstoring.

alt
Bild 1
alt
Bild 2

Inga-Mi Vannérus
Kommentarer eller frågor på artikeln? Skriv och berätta

Tio slumpvis valda artiklar

Ö till ö. Från Gotland till Färöarna

30 okt 2019 Läsning

  Ett 20-tal gotlänningar besökte Färöarna i början av juni 2019. Vi landade djärvt på en flygplats bland dimmiga kullar och höjder långt västerut. En av oss gotlänningar kom dit med båten...

Åsa Nyman – svensk etnolog som forskade om färöisk berättarkultur och folkliv

15 jul 2020 Läsning

När jag höstterminen 1973 började läsa etnologi i Uppsala gjorde föreläsarna inte något större intryck på mig. Det fanns dock två undantag, nämligen Wolter Ehn och Åsa Nyman, båda verksamma på...

Stor grind i Tórshavn

02 sep 2007 Läsning

  Mandagen 27. august 2007 startede med høj klar himmel, stille vejr, sol og koldt. Det var ved seks-tiden om morgenen, da jeg fik grindebud. Grinden lå 4 sømil fra Eystnes i...

Gammal bosättning på Koltur

22 okt 2012 Läsning

  Koltur heter en liten ö, norr om om Hestur, väster om Streymoy. Att namnet kan höra ihop med det engelska colt, föl, känns så riktigt när man ser öarna, som från vägen till...

Årsmöte på Postmuseum

15 maj 2008 Läsning

REFLEXIONER maj 2008 I april hölls samfundets årsmöte på Postmuseum i Stockholm. Det var ganska få medlemmar som deltog och den ständiga frågan är hur vi skall få med flera i föreningen för att...

I ett färöiskt visthus

28 jan 2019 Läsning

  På de karga, vindpiskade och isolerade öarna i Nordatlanten har färöingar i mer än tusen år kunnat trygga sin existens genom anpassning till ett liv i nära överensstämmelse med naturens...

Bárður Jákupsson, konstnär, författare, kulturperson och Samfundets hedersledamot

15 feb 2014 Läsning

  Den 31 januari 2014 strömmade gäster in till vernissage i Listasavn Føroya, konstmuseet i Tórshavn. Vilken glädje det väckte att mötas av en mängd vackra målningar, genomgående i ljusa...

Bildkonstnären Kerstin von Post

21 okt 2010 Läsning

  I Tvøroyri kyrka på Suðuroy hänger en målning föreställande Jesus som välsignar brödet vid den sista måltiden. Längst ner på bilden står det: "Til Suderøs Beboere fra Kerstin von Post,...

Portaler av storvalars käkben i Färöarna

01 dec 2009 Läsning

  Ingen som anlänt med färjan Ritan till Nólsoy har kunnat undgå att se den portal av hopfogade valkäkar som står i hamnen och hälsar besökare välkomna. Käkbenen härstammar från en sillval...

Floating Rocks - Ett konstprojekt i naturen

18 jan 2016 Läsning

  För att skapa ett konstprojekt med fokus på Färöarnas utsatta läge emot naturens krafter väljer konstnären, en svensk skulptör med atelje på Orust, att under en månad sommaren 2016 göra...

Samfundet Sverige-Färöarna

Samfundet Sverige-Färöarna
c/o Bengtsson
Siargatan 11 5 tr
SE-118 27 STOCKHOLM
Sverige

+46  7 30 49 69 56
post@samfundet-sverige-faroarna.se

Logga in

Sorry, this website uses features that your browser doesn’t support. Upgrade to a newer version of Firefox, Chrome, Safari, or Edge and you’ll be all set.