Under våren har samfundets styrelse sorterat och hämtat sitt arkiv på Hässelby slottsvind och det var slutet på en nordisk epok.
Hässelby finns omnämnt redan 1306. Under förra hälften av 1600-talet köpte riksrådet Karl Bonde upp gårdarna i byn och bildade det nya säteriet Hässelby. Troligen var det den franske arkitekten Simon da la Vallé som ritade och utsmyckade huvudbyggnaden med de två flyglarna och borggården. Efter en brand 1721, då kyrkan på vinden och biblioteket förstördes, fick taket sin nuvarande form.
Egendomen tillhörde den grevliga ätten Bonde ända till början av 1900-talet, då de underlydande gårdarna styckades av till handelsträdgård och villastad. Stockholms stad köpte 1931 Hässelby huvudgård och ett flertal gårdar.
Föreningen Norden undersökte möjligheten att förlägga sin nya folkhögskola till Hässelby, men valde Biskops-Arnö, invigd 1958. Tanken på nordiskt samarbete levde dock vidare och 1960 beslöts att skapa ett nordiskt centrum för kulturutbyte. Huvudstäderna Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Reykjavik och Stockholm bildade en stiftelse för detta, senare kom även Mariehamn, Nuuk och Tórshavn, huvudstäder i de självstyrande områdena, att medverka.
Den gedigna huvudbyggnaden restaurerades och inreddes mycket vackert med både gamla och nya möbler och konst från de olika städerna. Den öppnades 1963 för nordiska möten, konferenser, kurser, för stipendiater och var under sommaren öppet för alla gäster. Utställningar hölls i slottet och från 1972 i Plaisiren, ett sädesmagasin från 1800-talet, i samarbete med Nordiska konstförbundet och Hässelby-Vällingby konstklubb. Där visades också konst från Färöarna.
En ny konferensbyggnad med restaurang och samlingssal invigdes 1986. Med tiden blev de nordiska mötena allt kortare och resan med tunnelbanan från centrum kändes lång. Verksamheten upphörde 2000 och städernas kulturförvaltningar fick ansvaret för det fortsatta samarbetet.
Ett privat företag har fortsatt att driva konferenser i Hässelby slott, som staden våren 2009 sålde till en privat ägare. Hässelby slott var en mycket uppskattad nordiskt samlingsplats. Min isländske morbror, som ställt ut egna målningar, kunde inte nog prisa de dagar han fick vistas i den härliga miljön med trädgård och park.
Föreningen Nordens Stockholmsavdelning hade kontorsplats på vinden i slottet och både Samfundet Sverige-Färöarna och Sverige-Island fick låna utrymme under taket.
I år var det dags för oss att ta hand om skrifter, papper och handlingar som samlats sedan samfundets tillkomst 1973. Enbart pressklipp från de tidiga åren fyllde elva vanliga pärmar och det kändes omöjligt att slänga dem. Kanske vill någon undersöka Färöbilden i svensk press?
Färöarnas nationalbibliotek var intresserat och jag kunde överlämna dem eftersom jag for till Tórshavn med båt. Protokoll och viktiga papper skall vi sortera för att deponera i Stockholms stadsarkiv. Överupplagor av skrifter, som vi inte kunde hitta läsare till, fick lämnas på Lövsta soptipp. En boksamling i Norden i Fokus återstår att avyttra. Arbetet på vinden kändes vemodigt eftersom den nordiska epoken i herrgårdens historia är slut och det inte finns någon annan nordisk mötesplats i Stockholm. Fortfarande finns svenska förbundet Föreningen Norden på Hantverkargatan 33, liksom Norden i Fokus som drivs av Nordiska ministerrådet och skall ägnas information och opinionsbildning. Föreningens kansli kommer emellertid att flytta och då försvinner också Norden i Fokus öppna lokal som varit ett vattenhål till glädje för allmänheten, för samfundets och de andra nordiska vänföreningarna.
Litteratur
Olsson, Birger
Hässelby slott: Från herresäte till nordiskt kulturcentrum, Stockholmsmonografier 83, Stockholm 1998.