Nu ska jag eder säga om Burmans långa växt
Han var femton alnar lång över sadeln och hästen
Holger Dansk vann seger av Burman
Nu ska jag eder säga om Burmans långa svärd
Det var femton alnar långt mellan udden och tånten
Burman han håller för staden ut han låter sin sköld skina
Statt upp du Israels konung och ge mig dotteren dina
Konungen går för staden ut han skjuter sin hatt för änne
Varifrån är du storman kommen emedan dig ingen känner
Jag är kommen av sporra land, där haver jag mina fränder
Innan jag rider ur staden ut, du ska lära mig känna
Jag ska mig beråda med alla mina fränder
Tredje dagen om kvällen jag dig budet sänder
Burman rider ur staden ut han rider i fullan dus
Han kastar en sten tillbaka var stor som ett bastehus
Jungfrun hon tar sitt silver och guld och binder det i en klut
Så gångar hon sig till fångahus att lösa en fånge ut
Jungfrun och ropar över fångahus högt över alla fångar
Svara mig Holger Danske orkar du ännu något gånga
Lite orkar jag krypa och hälften mindre gånga
Här har jag legat i femton år allt som eder faders fånge
Här har jag legat i femton år allt på de hårda linor
Svara mig nu stolts jungfru vad eder står till mena
Här är kommet Burmans namn en kämpe över alla kämpar
Han vill min fader av landet driva och mig ohederligt hämta
Inte ska han eder ohederligt hämta han är icke eder like
Hans moder är ett havstroll hon ligger för Österike
Men hade jag sadel och hade jag svärd ett svärd över alla måtta
Så skulle jag rida en dust idag för jungfrun livet att våga
Jag ska giva eder kläder ny och helst utav det bästa
Därtill giver jag er betsel och svärd och en sadel och häster
Burman han håller för staden ut han ser sig ut åt väster
Ser ni jungfru Gloria hur fagert jag håller på hästen
Inte är du mycket fager att se din kjortel den är viter
Din näsa är tre alnar lång du är en skråpuke liker
Burman han rider från staden ut han låter sin rompa kröka
Jag fruktar för Holger Danske han vill ock allt försöka
Den första strid de red ihop de redo ihop som fiender
Hästarna föllo till marken och glaven ginge sönder
Men Holger han tar sin brune brand den skiner som guldet röda
Så hugger han Burmans huvud utav så blodet rann honom till döda
Holger han håller för staden ut han låter sin sköld skina
Statt upp du Israels konung och ge mig dotteren dina
Holger han går i salen in de sjunger i varje tilja
Statt upp de Israels konung och ge mig nu din vilja
Dotter det har jag ej mera än en och hon är redan given manne
Men kan du henne från Burman befria så går hon dig tillhanda
Vi haver ridit en dust idag den varade icke länge
Vi haver ridit en dust idag allt som två raska hovdrängar
Är det nu sant det du säger till mig du må mig icke svike
Så ger jag dig dotteren min och halva mitt kungarike
Holger Dansk vann seger av Burman
SMB 216
Text efter Bröms Gyllenmärs visbok från 1630
Melodi från Värmland
Tolkning av Gunnar Nordlinder