Få svenska kungar torde ha yttrat så bevingade ord som Birger Magnusson, den där natten till den 11 december 1317 som skulle skriva sig in i historien som Nyköpings gästabud:
Fulgörla minnes han mik!
Thenne er ey bätre än hin!
I wardhin nu fölgia mik om sin.
»Minns ni något av Håtunaleken?
Jag minns den mycket väl!
Denna är inte bättre!
Den här gången måste ni följa mig«.
Författare till Erikskrönikan påstår att det var vid detta tillfälle 1317 i Nyköping, som uttrycket Håtunaleken myntades av Kung Birger. Kungen som svekfullt lät sitt folk övermanna bröderna Erik och Valdemar, sedan han inbjudit dem till sitt slott. Han tog en gruvlig hämnd för att han själv blivit tillfångatagen i Håtuna 1306.
Konung Birger skyndade ned
med stirrande ögon och mycket vred,
ivrig att se, hur de togos till fånga.
- Minnens I Håtunaleken än?
Denna blir ej bättre den.
Barfota blevo de sedan förda
till tornet med händerna sammansnörda
och Valram Skytte var ej sen
att lägga bojor på deras ben
Tornet, där Birger lät fångarna sitta,
stängde han till med lås och slå
och kastade nyckeln i Nyköpings å;
Där var den icke lätt att hitta.
11 år tidigare i Håtuna
Upptakten till Nyköpings gästabud börjar alltså 11 år tidigare, den 29 september 1306 i Håtuna. År präglade av ideliga fejder mellan bröderna Birger, Erik, Valdemar - söner till den kände Magnus Ladulås.
Den historiska situationen hösten 1306 är följande:
- Birger är krönt kung sedan några år tillbaka (1302) efter att i åtskilliga år haft en förmyndare. Han blev kung endast 4 år gammal,
- Fadern hade gett de andra sönerna Erik och Valdemar stora landområden att förvalta och de fick kalla sig hertigar,
- Bröderna var avundsjuka på Birger som var kung, och hade smitt ihop en plan för att ta makten från Birger.
Historien börjar hos den ene avundsjuke brodern Erik :
Vill en ädel herre visa sig nöjd
med tjänster han rönt - eller hoppas röna,
är det ofta hans sed att belöna
med giftermål och bröllopsfröjd.
Så gjorde nu hertigen Vårfrudagen
på Bjällbo bröllop för fem sina män.
Men knappt var gillet slut,
förrän en märklig resa blev företagen.
Nu ville han taga sin skada igen
och visa , vad klockan var slagen.
En hop blev skickad till Svealand,
till Hundhammars gård vid Mälarens strand.
Bröderna redo i hemlighet sedan
att möta männen, som vor där redan
för att därpå gästa i konungs hov,
fast denne ej givit dem bud eller lov.
De togo båtar vid stranden och rodde
till Håtuna gård, där Birger bodde,
och kommo utan ett varslande ord,
just som denne gick till sitt bord.
Konungen bad sina bröder vara
välkomna dit, och såg ingen fara.
Männen sågo ut som lamm,
men genast de lämnats till natten allena,
sprungo de upp och voro ej sena
att draga vapen ur kläderna fram.
Och innan kvällen var helt förgången,
var konung Birger med drottningen fången.
Konung Birger sattes på Nyköpings slott.
Men öl och mat och vackra kläder,
och mycket annat som fägnar och gläder
fick han där i rikligt mått.
Ett sovhus främst med värmestuga
och stekhus, som hette duga.
En ädel man blev satt att akta
på varje hans minsta vink, och vakta
att allt, som icke var till hands,
skaffades fram, evar det fanns.
Ty rikligt skulle han alltid spisas,
och hänsyn i ord och later visas.
Så höll man konungen gott och väl,
icke svältes han ihjäl.
Men ändå kunde hans lott ej prisas,
ty allt han ägt av hus och land
föll i de båda hertigarnas hand.
