Kan en tsunami drabba Färöarna? är rubriken på en artikel av cand.scient. Lis Mortensen vid de geologiska samlingarna på Føroya Jarðfrøðisavn. I den artikeln belyser hon fenomenet tsunamis, deras orsaker och möjligheten att detta skulle kunna inträffa på Färöarna. Bakgrunden är de tragiska händelserna i Sydostasien i december 2004 och i Japan 2011.
Svaret på frågan som ställdes är att det inte bara kan, utan också har hänt, både i det avlägsna förflutna och i vår senaste tid. Artikeln finns att läsa i färöiska tidskriften Frøði 2005
Det var ca. 8 100 år sedan att gigantiska vågor plötsligt slog mot land på några vindpinade och - så vitt vi vet - obebodda öar långt ute i Atlanten. Vågorna kom från öster, och öarna som drabbades av vattenmassorna var det som idag kallas för Färöarna. Även här, som i fallet med tsunamitragedin i Sydostasien, drog sig havet först tillbaka och blottade stora delar av havsbottnen innan vattnet återvände med stor kraft och byggdes upp till våghöjder på 10–12 meter som träffade kusterna. Grus, havsdjur och växter från havsbotten sköljdes bort och fördes hundratals meter in i landet. På lägre liggande platser, bland annat vid låg liggande platser där byarna Vág på Súðuroy och Eiði på norra Eysturoy nu ligger, kan vattnet ha skjölt över ön och fortsatt ut i havet på andra sidan. Forskare har hittat rester från tsunamin i sjöar vid dessa byar.
Orsaken till den enorma tsunamin är att hitta i ett område utanför Norges kust. Ett område lika stort som Island försvann i vad som sägs vara ett av världens största undervattensras. Raset inträffade i en sluttning som går från den kustnära havsbotten (ca 100–200 meter djup) ner mot 900 meters djup. Sluttningen ligger utanför Sunnmøre på Norges västkust och heter Storegga.
Man kan förstås undra hur det gick till att få reda på att något sådant hade hänt, och till och med kunna datera händelsen med ca. 100 år av säkerhet.
Storegga-raset
Storegga-raset, som alltså inträffade ett par tusen år efter den senaste istiden, drog med sig väldiga massor av grus och lera på vägen till djupet; enligt vetenskaplig forskning så mycket som 1 700 kubikkilometer massa. Andra undersökningar nämner så mycket som 3 000 kubikkilometer. I grafiska framställningar som kan ses på internet verkar massorna ha spridit sig över havsbotten mer än halvvägs mot Island.
För att åtminstone få en liten uppfattning om vad en sådan mängd betyder, har massorna uppskattats till så mycket som 240 miljoner lastbilslaster – om vi nu kan föreställa oss något sådant. I en annan jämförelse sägs det att om massorna hade fördelats över Norge skulle de ha bildat ett 10 meter tjockt lager av lera som skulle ha täckt hela landet. Vågorna som uppstod på grund av detta spred sig som ringar över havet och nådde så småningom kusterna i Norge, Shetland, Skottland, Färöarna och Island. Man tror att vågorna ute på öppet hav har haft en hastighet på 7 - 800 kilometer i timmen. Det skulle innebära att de kunde ha nått Färöarna på mindre än en timme.
Forskare från Sverige, Norge, Danmark och England har under några år genomfört undersökningar i de drabbade länderna och hittat tecken och lämningar från tsunamins härjningar. I Skottland grävdes fram vad som såg ut som en bosättning där intet ont anande jägare hade överraskats av det översvämmade vattnet. Jaktvapen var utspridda över ett stort område.
Som tidigare nämnts har lämningar hittats i ett par små insjöar i byarna Vág på Súðuroy och Eiði på Eysturoy. Idag ligger sjöarna några hundra meter från kusten. Här har forskarna borrat ner genom 4-5 meter sediment och hämtat kärnprover från lager innehållande sand, småsten, snäckor och rester av olika djur från havet utanför. Med C14-datering har man kunnat datera lämningarna och koppla händelsen till Storegga-raset.
