Nu är det drygt en månad kvar tills vi packar våra regnkläder för att åka till Färöarna.
Förberedelserna tar fart
Förväntningsfulla, pålästa och inspirerade av den ändå ganska omfattande litteraturen som finns om öarna, inte minst på svenska. Det djupaste avtrycket gjorde några rader ur William Heinesen, Hemma på jorden, där han skrev
Utanför sjunger obegripligt många miljoner ton vatten. Utanför jagar vinterstararnas kvällsmuntra flockar. Fåren går till vila på fjället med dagg och norrsken i pälsen ...
Öar utan träd
Vad kommer att vänta på oss? Nordatlantens paradisöar, gröna sluttningar, höga klippor, miljontals fåglar, ett landskap laddat med sagor och levande historia, öar utan träd, med drivved på stränderna och basalt stenar. Ett gästvänligt folk med en rik kultur och tradition, platser som kanske toppar de mest ensamma i hela Europa. Att kunna uppleva allt detta, att njuta av Atlanten och bergen, av sol, regn och blåst, att få en liten känsla för öarnas själ, få kontakt med Färöfolket, känna och förnimma en strävan efter att leva i balans med naturen och de begränsade möjligheterna - allt detta ser vi mycket framemot.
Pågående konstprojekt
Just nu så har jag ett pågående konstprojekt med titel Vår Vintergata och anknytning till Vimmerby och Astrid Lindgrens Näs. I början på maj skall jag arbeta skulpturalt med fyra isblock från Torne älven och installera de i ett kloster i Nürnberg. Och några dagar innan vi åker så skall jag avsluta ett större utsmyckningsuppdrag för en svensk skola som fyllde fyrtio år. Då blir det Livets Flöde bestående av tusentals granitstenar som rör sig förbi skolan, en sten för varje elev som har gått och kommer att gå på denna skola. Invigningen blir den 2 juni och den 4 juni skall vi anlända till Vágar.
Låna och återlämna
Med ett öppet sinne och tomma händer, motiverade att uttrycka våra erfarenheter och intryck på öarna med Art in Nature som medium och en konstbok om projektet bestående av fotografier och texter. Jag kommer att låna det vad platsen erbjuder ... gräs, stenar, drivved, mossa, lavar, ben ... myter, känslor, längtan... Flera gånger hade jag läst Christian Matras dikt Bistra öar där han skriver:
Idag är de bistra Färöarna. Men de väcker en ton i mig lågt vibrerande dold under åren och full av dunkel glädje.
Det är vi nyfikna på.