Fattigmans heder

En färöisk klassiker om olika generationers syn på varandra.

Romanen "Fattigmans heder" av Heðin Brú är hans mest omtalade och betydelsefulla verk, och är översatt till svenska av Birgitta Hylin.

Klassiker

Denna klassiker är Heðin Brùs tredje roman och utkom 1940. Den är mycket ”färöisk” men har också ett ständigt aktuellt tema: Den äldre generationens syn på den yngre och vice versa, beskrivet med mycket humor. Romanen handlar om Färöarnas förändring från att vara ett klassiskt jordbrukssamhälle till en modern fiskenation och skildrar generationskonflikter som därigenom uppstått.

Boken blev utsedd till Färöarnas bok under 1900-talet och Heðin Brú är den mest lästa färöiska författaren. När boken kom ut på färöiska 1941, blev den barnförbjuden pga att den innehåller både svordomar och ogudliga uttalanden av personerna.

Handling

Ketil och hans fru bor i ett litet hus på Färöarna med sin yngsta son Kálv. De andra sönerna är sedan länge utflyttade och vill helst inte ha med sina föräldrar att göra om det inte handlar om att få pengar eller mat. Ketil och hans fru tillhör den gamla stammen, som vill göra rätt för sig genom ett hederligt arbete. Ketil tar med Kálv och drar på grindabud. När fångsten ska auktioneras ut så blir Ketil så ivrig att han ropar in mer än de egentligen har råd med. Både Ketil och hans fru oroar sig hur de ska klara det utan att bli utmätta, men de tar sitt ansvar och försöker på alla möjliga hederliga sätt tjäna ihop pengar och samtidigt ställa upp för sina medmänniskor.

Den är skriven i början av 40-talet och det märks i tempo och formuleringar. Den utstrålar ett lugn och egentligen ”händer” det inte särskilt mycket. Det finns ingen tydlig början och det känns som om den slutar mitt i. Ändå så får man en tydlig bild av Färöarna, som ett kargat havslandskap där människorna fått anpassa sig till naturen för att överleva. Boken utspelar sig i tiden när det ”moderna” med andra yrken än fiskare börjar bli vanligare, andra transportmedel och framförallt moderna värderingar. Det framgår tydligt i diskussionerna mellan Ketil, hans fru och deras barn.

Översättning

Fattigmans heder (Feðgar á ferð) kom ut 1940 på färöiska och blev därefter översatt till flera språk. Först översattes den till isländska av Aðalsteinn Sigmundsson och gavs ut redan året efter, 1941, av Víkingsútgáfan i Rekjavik. Sedan har boken översatts till:

• danska: Fattigmandsære, Gunnvá och Povl Skårup. København : Gyldendal, 1962.
• norska: Fattigfolk på ferde, Ivar Eskeland. Oslo : Den Norske Samlaget, 1964.
• tyska: Des armen Mannes Ehre, Alfred Anderau. Zürich : Flamberg, 1966.
• grönländska: Nîsarnarssuíngôk, Jørgen Fleischer. Godthåb : Det Grønlandske Forlag, 1967.
• polska: Honor biedaka, Henryk Anders och Maria Krysztofiak. Poznañ : Wydawnictwo Poznañskie, 1970.
• engelska: The old man and his sons, John F. West. New York : Paul S. Eriksson, 1970.
• tyska: Ketil und die Wale, Ernst Walter. Rostock : Hinstorff, 1971.
• svenska: Fattigmans heder, Birgitta Hylin. Stockholm : Bokförlaget Pan/Norstedts, 1977.
• italienska: Il vecchio e il figlio, Gianfranco Contri. Adelmo Iaccheri Editore in Pavullo, 2023.

När boken översattes till engelska 1970, var detta den första roman som någonsin översatts från färöiska till just engelska.

Heðin Brú är känd för att vara en av de mest betydelsefulla romanförfattarna på färöiska i sin generation. Han arbetade som jordbrukskonsulent och det var på resorna mellan öarna som han började skriva noveller och romaner.
Omslagsbilden är gjord av William Heinesen. Boken gavs ut som ljudbok 1987 och lästes upp av Marius Johannesen.

Birgitta Hylin, bokens översättare till svenska, värderade boken mycket högt. Första upplagan av den svenska översättningen kom 1977. När den sedan länge var slut på förlaget bekostade hon själv en andraupplaga 1992. De sista exemplaren av andraupplagan såldes till Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet i mars 2018.

Om ingen nytryckning sker, är det i fortsättningen bibliotek och antikvariat som gäller för nya läsare.