Tornet vid världens ände

En poetisk mosaik-roman med fina personskildringar om den yngstes ungdom.

"Tornet vid världens ände" med originaltitel Tårnet ved verdens ende, av författaren William Heinesen (1900-1991) i översättning av Jadwiga P. Westrup (1921-1988), är en poetisk mosaik-roman om den yngstes ungdom.

Det är sent på året och sent på dagen och sent i livet när Amaldus Erinraren, den Åldrade, sitter och bläddrar i minnenas blad. Fram växer bilden av den lille Amaldus, från de första omedvetna upplevelserna, barnets rika fantasivärld, övar lekar och lärdomar till puberteten och de tidigare erfarenheterna av flickor.

I William Heinesens värld - Tórshavn med omgivningar - är det aldrig långt till stränderna, havet, himlen - och hela universum. Människorna är små, men ingen för obetydlig för att ömsint beskrivas av Heinesen. Fina i Tranten, som kanske är en häxa, Döva Jane med de vackra ögonen, de kloka jungfrurna - och inte minst de lättsinniga dagdrivarna som Far kallar Dumbommarna - de hör alla hemma i Amaldus liv där varje händelse blir ett äventyr, varje dag öppnar nya spännande perspektiv.