Atlant

Förflyttad i både tid och rum.

Berättelser om öarnas orörda skönhet, klättring i fågelberg, valjakt, bygdernas traditioner, fångstmannens möda och kamratskap mellan människor.

En majdag 1930 kom Sven Barthel (1903-1991) till Färöarna. Han kände sig förflyttad i både tid och rum. I de stupande bergbranterna häckade sjöfågel i miljoner, ute på havet blåste valarna, bränningen mullrade, basaltfjällen reste sina mörka murar mot en fri och blåsig himmel. Mötet med människorna blev en lika fängslande upplevelse som mötet med den vilt sköna naturen. Här levde man delvis som man gjort sedan tusen år, språket var nära släkt med det som talades på Snorre Sturlassons tid, på lördagsnätterna dansades folkdanser till medeltida kväden. Tillsammans med färingarna deltog Barthel i äggsamlandet på de branta och livsfarliga fågelbergen, han deltog i valjakt och fågelfångst, upplevde bygdernas traditionsbundna liv och fjällviddernas orörda, kärva skönhet, fångstmannens möda och samvarons glada kamratskap.