Sjurðar kvæði och Sigurdskvädet

 

SIGURDSKVÄDET

1
Viljen I nu höra på
orden skall jag välja,
om de rika konungar
skall jag nu här förtälja.

Grane bar gullet från heden
Sigurd drog sitt svärd i vrede
seger han över draken vann
Grane bar gullet från heden.

2
Sigmund så nämner jag
den Völsungason,
det var den unga Hjördis
hans hustru det var hon.

3
Så gladeliga dricka de
jul i riket sitt,
med konungen i högsätet
i salens mitt.

4
Ofreden gick då fram
över Sigmunds väld´,
manligen försvarade de
sin dyre konungs fjäll.

5
Mången ädling reste sig
gick över land och strand,
ofreden gick över
konung Giurs land.

6
Ofreden gick över
konung Giurs land,
striden står i söder
vid havets strand.

7
Rida de i striden ut
ingen vänder hem,
efter lever Hjördis
med båd' sorg och men.

8
Rida de i striden ut
låta där sitt liv,
efter lever Hjördis,
Sigmunds viv.

9
Hjördis axlar
sin kappa blå,
så gick hon sig på vallen
där Sigimund låg.

10
"Var nu hälsad Sigmund
dyre make min,
är jag kommen i sorgens tid
att besöka dig."

11
Hör du tappre Sigmund,
dyre make min,
finnes något läkande
för såren din?"

12
”Sent må du Hjördis,
leta efter råd,
att giva mig läkdom
för mina sår.

13
Hundings söner i stridens gny
höggo mig listelig,
med giftiga svärden
de höggo mig.

14
Innan jag det första
såret fick,
sönder mitt goda svärd
i tvenne stycken gick.

15
Då jag fick det
andra sår,
hårt det tog åt hjärtat
hugget däri går.

16
Tag nu dessa
svärdsstycken två,
låt bära dem till smedjan.
En ung son skall du få.

17
Det du bär uti din kropp
är ett gossebarn,
fostra det och giv det kraft
giv det Sigurds namn.

18
Sannerligen säger jag
nu till dig,
denne samme sonen
han skall hämnas mig.

19
Regin den gode smed
han bor bortom ån,
honom skall du sända
svärdsstycken två.

20
Fafner är drakens namn
han på heden ligger,
Regin är en duktig smed
få är hans like.

21
Jag kan icke, Hjördis,
tala mer med dig,
ty detta må vara min dödsstund,
som kommen är till mig."

22
Gråtande vände Hjördis
från Sigmunds lik sin kos,
alla hennes tärnor
stodo henne hos.

23
Alla hennes tärnor
de stodo henne bi,
när fru Hjördis sjönk
ned vid Sigmunds lik.

24
Skedde då som ofta än
allt kom på så brått,
kungen dog i dödssot
denna samma natt.

25
Föga aktade Hjördis
kostnaderna då,
båren av rödaste gullet
lät hon åt Sigmund slå.

26
Östantill vid kullens rand
där ynglingar leka i hord,
grävde de det ljusa lik
ner i den svarta jord.

27
Östantill vid kullens rand
där ynglingar samlas må,
mörk är den sorgens dag
när liket jordas må.

28
Hjördis for nu hem med gråt
att sitta i sin borg,
Hjálprek kung till henne gick
med tröst i storan sorg.

29
Sigmund kung så brådliga
bort från Hjördis gick,
Hjálprek konung snarliga
henne till hustru fick.

30
Hjördis väntar då sitt barn
nio månader lång,
till dess stunden kommen var
hon föder en sven så båld.

31
Hjördis väntar då sitt barn
nio månader ut,
till dess stunden kommen var
hon föder en sven så skön.

32
Skedde då som ofta än
att dold är sorgens stig,
frun hon går i högan loft
en ung sven ger hon liv.

33
Sveper honom i kläde väl
nu han kommit till värld,
bjuder hans namn att Sigurd vara
som hon blivit lärd.

34
Han vax upp i riket
till tapper man så ung,
fostrade honom gjorde
Hjálprekur kung.

35
Han vax upp i riket
det varade inte länge,
så blev hans svärdshugg tunga
när han lekte med kungens drängar.

36
Städse var han på lekvallen
med sin röda sköld,
lärde de lister alla
som höves bland kampens män.

37
Städse var han på lekvallen
borta med andra svenner,
varje gång de drabbade samman
fick någon av dem men.

38
Städse var han på lekvallen
slåss med andra män,
rycker upp stora ekstammar
många slår han ihjäl.

39
Svennerna sätta sig neder
vreda i sitt sinn:
"Hellre bör du din fader härmas
än strida med oss så illt."

40
Sigurd kastar sin röda sköld
ned på den svarta jord,
när han hörde sin faders död
blev han mörk till mods.

41
Kastar han svärd och rustning sin
honom ej lyster att leka,
gångar så för sin moder in
med röda kinder och bleka.

42
"Hör min kära moder,
säg mig sanna ord,
vad är namnet på den man
som min fader slog?"

43
"Allt vad jag dig säga må
äro sanna ord,
det var Hundings söner
som din fader slog.

44
Det var Hundings söner
som din fader slog,
ej månn´ det bliva i din tid
att du hämnd på dem kan få.”

45
Sigurd gav då moder sin
detta goda svar:
"Även unga hundar vassa
tänder i munnen har."

46
Hjördis gick till kistan fram
gulltung var den och prydd:
"Här du ser den rustning
som blev din fader smidd."

47
Hon låser upp den kistan
som rymde båd gull och kläder,
tar upp den blodiga skjorta
och kastar den i hans knä.

48
Tar hon upp det brutna svärd
det till Sigurd bär:
"Detta fick jag från fader din
som höll mig mycket kär.

49
Tag nu dessa
svärdsstycken två
de kan smidas samman,
ett gott svärd kan du få.

50
Regin Smed bor
på andra sidan ån,
till honom skall du bära
dessa svärdsstycken två.

51
Fafner heter draken
på Glittraheden bor,
Regin är en driftig smed
men svek i honom bor.

52
Gack dig nu till forsen fram
kasta sten i å,
välj dig så den hästen
som inte skyggar då."

53
Sigurd gick till forsen fram
kastade sten i å,
valde han sig den hästen
som inte skyggade då.

54
Han blev vald bland rännare
i riket var han bäst,
sedan blev han kallad
Grane, Sigurds häst.

55
Sigurd springer på Grane upp
så rider han över å,
det var en morgon arla
Regin ville han nå.

56
Det var den unge Sigurd
rider för dörren fram,
Regin kastar smidet då
och tar svärd i hand.

57
"Hör du unge Sigurd,
du tappre riddersman,
vad gäller denna färden
vart ämnar du rida fram?"

58
"Hör nu vad jag säger dig,
därför rider jag här,
jag vill bedja dig Regin Smed
att smida mig ett svärd."

59
"Var välkommen Sigurd kär,
jag hör så gott om dig,
bliv i riket en liten tid
sov i natt hos mig."

60
"Icke kan jag, Regin Smed,
stanna här hos dig,
Hjálprek konung saknar mig
i högsätet hos sig.

61
Smida skall du svärdet mitt
det skall bli mitt värn,
det skall kunna klyva
både stål och järn.

62
Smida skall du svärdet mitt
så skinande rent,
det skall kunna klyva
både järn och sten."

63
Regin tog då svärdet
lade det i elden röd,
det var tio nätter
han höll det i glöd.

64
Svärdet han höll i glöden
tio nätter lång,
då var den unge Sigurd
på väg för andra gång.

65
Sigurd springer på Grane upp
rider han över å,
det var en morgon arla
Regin ville han nå.

66
Det var den unge Sigurd
rider för dörren fram,
Regin kastar smidet då
och tar svärd i hand.

67
"Var välkommen Sigurd,
smitt har jag ditt svärd,
om du därtill hugen har
kan strax i strid du färdas.

68
Nu har jag dig svärdet smitt
så skinande rent,
därmed kan du klyva
både järn och sten."

69
Sigurd går till det stora städ
högg med all sin kraft,
sönder då hans goda svärd
i tvenne stycken brast.

70
"Döda dig, Regin, borde jag
bättre är du ej värd,
för att du ville svika mig
och smida mig dåligt svärd."

71
Tager han båda svärdsstycken
kastar i Regins knä,
skälvde då Regin Smed
som ett löv på träd.

72
Lade har båda svärdsstycken
åter i hans händer,
då skalv handen på Regin Smed
som en liljestängel.

73
"Smida skall du ett annat svärd
men om du smider så,
då skall du veta, Regin Smed,
dödens är du då.

74
Svärdet skall du göra
så tåligt och så hårt,
därmed skall jag klyva
både järn och stål."

75
"Smida skall jag annat svärd,
det blir ej som förr,
drakens hjärta
vill jag ha därför.

76
Hör du unge Sigurd,
jag smider dig ett svärd,
drakens hjärta
är min gärning värd."

77
Regin tog då svärdet
lade det på kol,
trettio nätter
han smidde däruppå.

78
Svärdet han höll i glöden
trettio nätter lång,
då var den unge Sigurd
ridande tredje gång.

79
Sigurd springer på Grane upp
rider han över å,
det var en morgon arla
Regin ville han nå.

80
Det var den unge Sigurd
rider för dörren fram,
Regin kastar smidet då
och tager svärd i hand.

81
"Var välkornen Sigurd,
smitt har jag ditt svärd,
om du därtill hugen har
går strax i strid din färd.

82
Sigurd går till städet fram
hugger allt han förmår,
intet hack och ej det sprack,
hårt var svärdet då.

83
Sigurd hugger än en gång
så hårt han hugga må,
sönder högg han städet
och stabban likaså.

84
Då sprang där en källa fram,
nära intill ån,
Gramm kallar han svärdet
som på golvet låg.

85
"Hör du tappre Sigurd
främst även bland viv,
för en sådan hövding
vill jag låta mitt liv.”

86
"Lyssna på mig, Regin,
detta du säger till mig,
men andra tankar i ditt hjärta
hyser du till mig."

87
"Likväl tappre Sigurd,
svara skall du mig,
när du rider till Glittrahed,
låt mig följa dig."

88
"Först må jag rida i striden het
Hundings söner att finna,
sedan far jag till Glittrahed,
men hugen därtill är mindre.

89
Först må jag rida i striden ut
Hundings söner att dräpa,
sedan far jag till Glittrahed,
mig månde de ej fälla,"

90
Det var Sigurd Sigmundarson
fattas honom ej gull,
red han så i striden ut
att hämnas sin faders fall.

91
Vann han över Hundings söner
helbrägda hem han red,
kortaste tid därefter
han drog till Glittrahed.

92
Det var Sigurd Sigmundarson
han genom skogen spränger,
mötte honom en gammal man
satte sig neder på ängen.

93
Där kom en man på marken fram
en han inte kände,
vidbrättad hatt på huvudet bar
en finsk båge i händer.

94
Där kom en man på vallen fram
med lyftat svärd i hand,
i huvudet blott ett öga,
hosan knäppt vid knä.

95
”Hör du Sigurd Sigmundarson
dristig och orädd man,
vart ställer du nu färden,
vart rider nu du fram?"

96
"Först red jag i striden ut
de Hundings söner att finna,
nu rider jag till Glittrahed
det röda gull att vinna."

97
"Hör du tappre Sigurd
säg nu sant till mig,
vem är den usle mannen
i följe där med dig?"

98
"Regin Smed, så nämnes han
drakens broder han är,
därför är han i följe med mig
på denna min färd."

99
"Vem bad dig att gräva
dessa gravar två?
Denne man han vill din död
mitt ord må du lita på."

100
"Regin rådde mig att gräva
dessa gravar två,
ty han är min trogne vän
tillsammans med mig går."

101
"Haver Regin bjudit dig
tvenne gravar att gräva,
är han den värste svikare
döden vill han dig giva.

102
Noga må du, Sigurd,
vakta däruppå
att icke denna ormen
dig döden giva må.

103
Gräv du nu en tredje
och gräv den nära inpå,
mot en del av giftet
den dig skyddar då.

104
Gräv därtill en fjärde
litet längre fram,
upp ur den graven
skall du lyfta han.

105
Gräv därtill en fjärde
inte så långt ifrån
sedan skall du, Sigurd,
på fasta jorden stå."

106
Draken skrider från gullet bort
det kan man höra vida,
Sigurd grenslar Granes rygg,
begynner nu att rida.

107
Draken har skridit från gullet
tror sig hava fred,
Sigurd griper om svärdet sitt
vill hugga draken ned.

108
Trettio famnar var forsen hög
draken låg vid dess fot,
vingarna höll han lyftade högt
men buken låg klippan emot.

109
Vingarna höll han lyftade högt
men buken låg klippan emot,
det var den tappre Sigurd
sitt goda svärd utdrog.

110
Sigurd gav ett väldigt hugg
och alla sig förundrar,
då skalv både löv och lund
och all jordens grunder.

111
Då skalv både löv och lund
och all jordens grunder,
Sigurd svängde sitt skarpa svärd
på mitten han högg honom sönder.

112
Draken sporde och frågade då
där han i stycken låg:
"Vem är så modig en man
som vågar hugga så?"

113
"Sigurd skall du nämna mig
Sigmund var min far,
det var den unga Hjördis
som mig livet gav."

114
"Hör du unge Sigurd
vad jag nu säger dig:
Vem följde dig den långa väg
ända fram till mig?"

115
"Regin din broder
visade mig väg,
han är den värste svikare
döden ville han dig."

116
Därtill svarade draken
flyter i sitt blod:
"Dräpa skall du Regin Smed
fast han är min bror.

117
Hugg du nu Regin Smed
som du har huggit mig,
han är värste svikare
döden vill han dig."

118
Talade nu Regin Smed
han talar så för sig:
"Får jag nu, Sigurd,
det du lovade mig?"

119
Sigurd tog ut hjärtat
inte var det lätt,
stekte det i elden
på trettio alnars spett.

120
Sigurd brände fingrar sina
stack dem då i mun,
djurens språk han strax förstod
och fåglarna i lund.

121
De vilda fåglar talade
de sitta i en ek:
"Själv skall du
Sigurd, äta av din stek."

122
Sigurd stekte hjärtat
och det från spettet drog,
Regin ned sig lade
att dricka drakens blod.

123
Regin ned sig lade
att dricka drakens blod,
Sigurd gav honom banesår
just där han stod.

124
Det var den unge Sigurd
han sitt svärd utdrog,
sedan klöv han Regin Smed
uti stycken två.

125
Väldig var den skatten
Sigurd ägde då,
ty han dräpte draken
på Glittraheden låg.

126
Arla var om morgonen
solen lyser röd,
då binder han kistor tolv
med gull på Granes rygg.

127
Tolv gullkistor lade han
på Granes sidor två,
själv han sedan satte sig
överst däruppå.

128
Sigurd sedan satte sig
överst däruppå,
Grane över heden lopp
och vred var han då.

129
Hästen löper på okänd led
vred var han och stark,
Sigurd sov i denna natt
i kaller ödemark.

130
Så löper Grane
över fjäll och grönan vall,
aldrig mera kommer sådan
man till kungens hall.

 


Översättning av Birgitta Hylin,
ca 1974

Det är inte med säkerhet fastställt vilket manuskript och version av Sjurðar kvæði Hylin använde att översätta från.
Det är troligt att det är Hammershaimbs version med 131 verser.

 

 

SJURÐAR KVÆÐI

1.
Vilja tær nú lýða á,
meðan eg man kvøða
um teir ríku kongarnar,
sum eg vil nú um røða.

Grani bar gullið av heiði,
brá hann sínum brandi av reiði,
Sjúrður vann av orminum,
Grani bar gullið av heiði.

2.
Sigmund so nevni eg
tann jalsins son,
tað var hin unga Hjørdis,
hon var hans kona.

3.
So glaðiliga drekka teir
í ríkinum jól,
so týðuliga seta teir
sín teknarstól.

4.
Ófriður gekk á
ta heilu høll,
so menniliga vardu teir
hin ríka kongins fjøll.

5.
Tá var har so mikil
ríka manna gongd,
ófriður gekk á
hin ríka kongins lond.

6.
Ófriður gekk á
hin ríka kongins lond,
leggja teir sínar bardagar
suður við sjóvarstrond.

7.
Ríða teir í bardagar,
eingin kemur heim,
eftir livir Hjørdis
bæði við sorg og mein.

8.
Ríða teir í bardagar,
lata har sítt lív,
eftir livir Hjørdis,
Sigmundar vív.

9.
Hjørdis akslar sær
kápu blá,
so gekk hon á vøllin fram,
sum Sigmundur lá.

10.
»Ligg nú heilur Sigmundur,
søti mín,
eg man vera í sorgar tíð
komin at vitja tín.

11.
Hoyr tú reysti Sigmundur,
søti mín,
er tað nakað grøðandi
sárini tíni?.

12.
»Seint manst tú Hjørdis
fáa til tey ráð
at geva mær tey smyrslini,
sum grøða kunnu míni sár.

13.
Hundings synir í randargný
skaðan gjørdu har,
eitur var í svørðinum
teir bóru móti mær.

14.
Tá ið eg tað fyrsta
sárið fekk,
sundur mítt svørð tá
í tógva lutir gekk.

15.
Tá ið eg fekk tað
annað sár,
illa neit at hjartanum,
tað hyggi at tí gár.

16.
Tak tú hesar
svørðslutir tvá,
lat tú teir til smiðju bera,
ungan son vit fá'.

17.
Tað ið tú hevur í vón hjá tær,
tað er sveins barn,
tú føð tað væl við alvi upp,
tú gev tí Sjúrðar navn.

18.
Av sonnum eg tað
sigi nú til tín:
hesin sami sonurin
skal hevna deyða mín.

19.
Regin smiður býr
fyri handan á,
honum skalt tú fáa
hesa svørðslutir tvá.

20.
Frænur heitir ormurin,
á Glitraheiði liggur,
Regin hann er góður smiður,
fáum er hann dyggur.

21.
Eg kann ikki Hjørdis
longur tala við teg,
tí hetta man vera deyðastund,
ið komin er á meg..

22.
Grátandi snúðist Hjørdis
Sigmundi frá,
allar hennar hirðkonur
tær stóðu henni hjá.

23.
Allar hennar hirðkonur,
tær stóðu henni við,
tá ið frúgvin Hjørdis
fell í óvit niður.

24.
Tað var tá sum oftum enn,
tað kom á so brátt:
kongin søkti helsótt
á teirri somu nátt.

25.
Ikki kostaði Hjørdis
minni til enn tá,
børuna av reyðargulli
lat hon Sigmundi slá.

26.
Børuna av reyðargulli
lat hon honum gera,
krossin av tí hvíta silvri
merki til at bera.

27.
Eystantil undir heyginum,
ið dreingir reika á fold,
har gróvu teir tað ljósa lík
niður í døkka mold.

28.
Eystantil undir heyginum,
ið dreingir reika at tala:
dimmur er hesin dapri dagur
niður í mold at fara.

29.
Grátandi fór nú Hjørdis,
í sínum sali at sitja,
Hjálprek kongur fyrstur var
ið frúnna mundi vitja.

30.
Sigmundur kongurin
frá Hjørdisi gekk,
Hjálprek kongurin
frúnna aftur fekk.

31.
Frúgvin lat seg við barni ganga
níggju mánar taldar,
til at teirri stundini leið,
hon føðir ein svein so baldan.

32.
Frúgvin lat seg við barni ganga
níggju mánar sínar,
til at hennara stundini leið,
hon føðir ein svein so fríðan.

33.
Tað var tá sum ofta er enn,
at duld eru døpur mein,
frúgvin er gingin í høgaloft
hon føðir ein ungan svein.

34.
Sveipar hon hann í klæði væl,
tá ið hann kom í heim,
Sjúrð so bað hon nevna sær
hin gævuliga svein.

35.
Hann voks upp í ríkinum
til gævuligan mann,
Hjálprek kongurin
fostraði hann.

36.
Hann voks upp í ríkinum
skjótt og ikki leingi,
gjørdist hann í høggum tungur,
hann bardi kongins dreingir.

37.
Hann var sær á leikvøllum
undir reyðum skildri,
lærdi allar listir tær,
ið kappin kjósa vildi.

38.
Hann var sær á leikvøllum
burtur við aðrar sveinar,
hvørja ta tíð teir reiðir vóru,
stóð eitt stríð av meini.

39.
Hann var sær á leikvøllum,
hann millum manna herjar,
rívur upp eikikelvi stór,
hann lemjir summar til heljar.

40.
Niður setast sveinarnir,
reiðir ið teir vóru:
»Líkari var tær faðir at hevna,
enn berja os so stórum..

41.
Sjúrður kastar reyðum skildri
niður á døkka fold,
tá ið hann hoyrdi sín faðirs deyða,
hann sortnaði rætt sum mold.

42.
Kastar hann svørð og herklæði,
hann listir ei longur at leika,
gongur so inn fyri móður sína
við reyðar kinnar og bleikar.

43.
»Hoyr tað sæla móðir mín,
sig mær satt ífrá:
hvussu var hann at navni nevndur,
ið mín faðir vá?.

44.
»Eg kann ikki sannari
siga tær ífrá,
tað vóru Hundings synir,
ið tín faðir vá'.

45.
Tað vóru Hundings synir,
ið tín faðir vá',
tað verður ei, meðan tú livir,
tú sømdir av teim manst fá..

46.
Sjúrður svarar síni móður
alvæl sum hann kundi:
»Ofta hava vaksið ungum rakka
hvassar tenn í munni..

47.
Hjørdis gongur at kistuni,
sum øll var í gulli drigin:
»Her sært tú tey herklæði,
sum tín var faðir í vigin..

48.
Hon læsir upp ta kistuna,
sum nógv goymdi gull og fæ,
tekur upp tað blóðigu skjúrtu,
og kastar honum á knæ.

49.
Tekur hon teir svørðslutir,
Sjúrði hon teir fær:
»Hetta gav tín sæli faðir,
ið mikið gott unti mær.

50.
Tak tú hesar
svørðslutir tvá,
tær eitt annað javngott
svørð av teim at slá.

51.
Regin smiður býr
fyri handan á,
honum skalt tú bera
hesar svørðslutir tvá.

52.
Frænur heitir ormurin,
á Glitraheiði liggur:
Regin hann er góður smiður,
men fáum er hann dyggur.

53.
Gakk tú fram at fossinum,
kasta stein í á,
kjós tær hest til handar tann,
sum ikki víkur ífrá..

54.
Gekk hann sær at fossinum,
kastaði stein í á,
hann tók tann av hestunum,
sum ikki veik ífrá.

55.
Hann var valdur í ríkinum,
av øllum var hann bestur,
síðan var hann kallaður,
Grani Sjúrðar hestur.

56.
Sjúrður loypur á Grana bak
morgun ein so snimma,
síðan reið hann yvir um á
Regin smið at finn.

57.
Tað var hin ungi Sjúrður
ríður fyri dyrnar fram,
Regin kastar smíði øllum,
og tók sær svørð í hond.

58.
»Hoyr tað frægi Sjúrður,
tú ert so menskur ein mann,
hvørt stendur ferðin tín,
hvørt ríður tú fram?.

59.
»Hoyr tú tað nú Regin,
higar stendur mín ferð,
ger mær tað tú Regin smiður,
smíða mær nú eitt svørð..

60.
»Ver vælkomin, ungi Sjúrður
tú hevur verið mær kærur,
dvølst tú í ríkinum nakra tíð,
tú ver í nátt hjá mær..

61.
»Eg kann ikki, Regin smiður,
dvøljast her hjá tær,
Hjálprek kongur saknar meg
úr hásætinum hjá sær.

62.
Smíða tú mær svørðið
virðuliga og væl,
bæði má eg vega við tí
jarn og so stál.

63.
Smíða skalt tú mær svørðið
skært og so reint,
bæði skal eg vega við tí
jarn og so stein..

64.
Regin tók við svørðinum,
legði tað í eld,
tíggju næturnar,
hevði hann tað í gerð.

65.
Tíggju næturnar
hevði hann tað í gerð,
tá var hin ungi Sjúrður
riðin aðra ferð.

66.
Sjúrður loypur á Grana bak
morgun ein so snimma,
síðan reið hann yvir um á
Regin smið at finna.

67.
Tað var hin ungi Sjúrður,
ríður fyri dyrnar fram,
Regin kastar øllum smíði,
og tók sær svørð í hond.

68.
»Ver vælkomin Sjúrður,
smíðað havi eg svørð,
bilar tær ei hugur og hjarta,
tú verður til víggja førur.

69.
Smíðað havi eg tær svørð
skært og so reint,
bæði skalt tú vega við tí
jarn og so stein..

70.
Sjúrður gongur at stórum stiðja,
royndi alv so fast,
sundur hans svørð tá
í tógva lutir brast.

71.
»Deyða ert tú Regin,
av mær verð,
fyri tú vildi svíkja meg
í tíni vápnagerð..

72.
Báðar tekur hann svørðslutirnar,
kastar honum á knæ,
skalv tá Regin smiður
sum eitt liljublað.

73.
Báðar legði hann svørðslutirnar
aftur í hans hond,
tá skalv hondin á Regin
sum á liljuvond.

74.
»Smíða skalt tú annað svørð,
men smíðar tú tað svá,
vita skalt tú Regin,
lív skalt tú ei fá.

75.
Svørðið skalt tú gera
so reiðuliga hart,
bæði skal eg vega við tí
stál og so jarn..

76.
»Smíði eg tær annað svørð
og verður tað ei svá,
hjartað úr orminum,
tað leggi eg treytir á.

77.
Hoyr tað, ungi Sjúrður,
smíði eg tær svørð,
hjartað úr orminum,
tað vil eg hava í verð..

78.
Regin tók við svørðinum,
legði tað í eld,
tríati næturnar
hevði hann tað í gerð.

79.
Tríati næturnar
hevði hann tað í gerð,
tá var hin ungi Sjúrður
riðin aftur á ferð.

80.
Sjúrður loypur á Grana bak
morgun ein so snimma,
Síðan reið hann yvir um á
Regin smið at finna.

81.
Tað var hin ungi Sjúrður,
reið fyri dyrnar fram,
Regin kastar øllum smíði
og tók sær svørð í hond.

82.
»Ver vælkomin, Sjúrður,
smíðað havi eg svørð,
bilar tær ei hugurin,
tú verður so víða á ferð..

83.
Sjúrður gongur at stiðjanum,
høggur alt við fart,
hvørki mátti røkka, ei støkka,
so var svørðið hart.

84.
So høggur hann Sjúrður
fastliga til,
sundur kleyv hann stiðjan
og stabban við.

85.
Tað rennur ein á frá kelduni upp,
onnur skamt ífrá,
Gramm kallar hann svørðið,
á hallargólvi lá.

86.
»Hoyr tað frægi Sjúrður
tú far og kann um vív,
fyri tílíkan høvdinga
vildi eg latið lív..

87.
»Hoyr tú tað nú Regin,
hetta sigur tú mær,
men annað býr í hjartanum,
Regin smiður, á tær..

88.
»Inn tað, frægi Sjúrður,
siga skalt tú mær,
nær tú ríður á Glitraheiði,
lat meg fylgja tær..

89.
»Fyrst ríði eg í randargný,
Hundings synir at finna,
síðan ríði eg á Glitraheiði,
men tað fýsir meg minna.

90.
Fyrst ríði eg í randargný,
Hundings synir at fella,
so fari eg á Glitraheiði,
tí mær man einki bella..

91.
Tað var Sjúrður Sigmundarson,
ei skortar honum eyð,
reið hann tá í randargný,
hann hevndi sín faðirs deyða.

92.
Allar vá hann Hundings synir,
væl kom hann aftur frá teim,
skamri stund í ríkinum var,
hann reið á Glitraheiði.

93.
Tað var Sjúrður Sigmundarson,
ríður fram yvir skóg,
møtti honum gamalur maður,
hann settist niður á lón.

94.
Har kom maður á vøllin fram,
eingin ið hann kendi,
eyga hevði eitt í heysi,
finskan boga í hendi.

95.
»Hoyr tað Sjúrður Sigmundarson,
tú ert so reystur ein mann,
hvørt stendur nú ferðin tín,
hvørt ríður tú fram?.

96.
»Eg reið fyrst í randargný
teir Hundings synir at finna,
nú ríði eg á Glitraheiði,
roysnisverk at vinna..

97.
»Hoyr tú reysti Sjúrður,
siga skalt tú mær,
hvør er hesin vesæli maður,
í fylgi er við tær?.

98.
»Regin smiður kallast hann,
ormsins bróðir hann er,
tí havi eg hann við mær
á hesi míni ferð..

99.
»Hvør bað teg grava
hesar gravir tvær?
deyðan man hin sami maður
hava ætlað tær..

100.
»Regin legði mær ráðini
at grava gravir tvær,
tí hann er mín vinmaður
við mær á hesari ferð..

101.
»Hevur Regin biðið teg
grava gravir tvær,
hann er vesti svíkjari
og deyða vil hann teg.

102.
Væl mást tú Sjúrður
akta har uppá
at tú ikki deyðan skalt
at hesum ormi fá.

103.
Grava tú ta triðju,
tú grava hana skamt ífrá,
ein mun av eitrinum
lívir hon tær tá.

104.
Grava tú enn ta fjórðu,
har longur fram,
upp úr grøvini
skalt tú vega hann.

105.
Grava skalt tú ta fjórðu,
tú grava hana har íhjá,
síðan skalt tú Sjúrður,
á jørðini stá..

106.
Ormur er skriðin av gullinum,
frá man frættast víða,
Sjúrður setist á Grana bak,
hann býr seg til at ríða.

107.
Ormur er skriðin av gullinum,
tykist hava grið,
Sjúrður trívur um benjarkolv,
hann býr sítt svørð nú til.

108.
Tríati favnar var fossurin,
ið ormurin undir lá,
uppi vóru hans bæði bøksl,
men búkur á homrum lá.

109.
Uppi vóru hans bæði bøksl,
men búkur á homrum lá,
tað var hin reysti Sjúrður,
hann sínum svørði brá.

110.
Sjúrður gav so vænt eitt høgg,
tað øllum tókti undur,
tá skalv bæði leyv og lund
og allar vørildar grundir.

111.
Tá skalv bæði leyv og lund
og allar vørildar grundir,
Sjúrður brá sínum bitra brandi,
hjó hann um miðju sundur.

112.
Tað spurdi ormurin,
tá ið hann í brotum lá:
»Hvør er hin hugdjarvi,
ið høgga torir svá?.

113.
»Sjúrð skalt tú nevna meg,
Sigmundar son,
tað var hin unga Hjørdis,
kona hans var hon..

114.
»Hoyr tú tað nú Sjúrður,
hvat eg tali til tín:
hvør fylgdi tær ta longu leið
higar nú til mín?.

115.
»Regin er tín bróðir,
hann vísti mær veg,
hann er hin vesti svíkjari,
deyða vildi hann teg..

116.
Til tess svaraði ormurin,
meðan hann fleyt í blóði:
»Drepa skalt tú Regin smið,
tóat hann er mín bróðir.

117.
Veg tú nú Regin smið,
sum tú hevur vegið meg,
hann er vesti svíkjari,
deyða vil hann teg..

118.
Tað var Regin smiður,
talaði so fyri sær:
»Fái eg nú Sjúrður
tað ið tú lovaði mær?.

119.
Sjúrður stakk til hjartað,
tó vegurin var trangur,
steikti hann tað á teini,
ið tríati alin var langur.

120.
Sjúrður gjørdist á hendi heitur,
hann brá sær í munn,
fuglar og so alskyns djór
vóru honum á máli kunn.

121.
Tað søgdu honum villini fuglar,
uppi sitja í eik:
»Sjálvur skalt tú Sjúrður
eta av tíni steik..

122.
Sjúrður steikti hjartað
og tað av teini dró,
Regin legðist at drekka
ormsins eiturblóð.

123.
Regin legðist at drekka
ormsins eiturblóð,
Sjúrður gav honum banasár
í spori sum hann stóð.

124.
Tað var hin ungi Sjúrður,
sínum svørði brá,
síðan kleyv hann Regin smið
sundur í luti tvá.

125.
Mikið mundi Sjúrður
gullið eignast tá,
tí hann vá tann frænarorm,
á Glitraheiði lá.

126.
Árla var um morgunin,
tað roðar fyri sól,
hann bindur upp á Grana bak
gullkistur tólv.

127.
Tólv gullkistur legði hann
hvørjumegin klakk,
sjálvur settist hann omaná,
so er mær frásagt.

128.
Síðan settist Sjúrður
at ríða omaná,
Grani sprakk um lyngheiðir,
og reiður var hann tá.

129.
Hesturin rennur í oyðumørk,
leiðin var honum ei kunnig,
Sjúrður svav á teirri nátt
undir so køldum runni.

130.
So treður hann Grani
grót rætt sum vøll,
tílíkur kemur eingin aftur
á ríka kongins høll.

131.
Nú skal lætta ljóði av,
eg kvøði ei longur á sinni,
so skal taka upp annan tátt,
og víðari leggja í minni

 


Manuskript:
- V. U. Hammershaimb: Færøiske Kvæder I (1851), s. 3-58, med ändrad stavning.

Litteratur:
- Corpus Carminum Færoensium (Føroya kvæði), Christian Matras, s. 191-214
- Föroya kvæði, Bókagarður, 3 s. 72-150.

KÄLLA : Dansifelagið í Havn

 

 

 

 


Nyhetsbrev

 

Prenumerera på vårt oregelbundna Nyhetsbrev.

 
 


Bli medlem

 

Bli medlem - Din genväg till Färöarna.

 
 


Facebook

 

Håll dig uppdaterad - Följ oss på Facebook.

 
 


Kontakta oss

 

Frågor ? Skriv till oss här.

 
 

 

 

 

  Logga in

Inloggning för medlemmar.
Inte registrerad ?
Klicka på "Skapa inloggning" nedan.