Mycken läsning Artiklar med tema Färöarna

 

 

 

 

 

 

Inledning

Till ballader och visor dansar färöingar fortsatt med försångare i ring eller kedja. Dansen har rötter i medeltiden. Samfundet Sverige-Färöarna vill visa hur en del av dessa nordiska texter kan knytas till historiska händelser och sägner.

I museer och främst i kyrkor finns en medeltida bildskatt. Samfundet vill, som under en tänkt resa, peka på några intressanta illustrationer. Färden går från Stockholm genom Sörmland, Östergötland, Småland och Skåne i Sverige till Sorø på Själland i Danmark.

Tanken på resan uppstod i samarbete mellan Folkvisedanslaget och Samfundet Sverige-Färöarna.

Denna artikel är tänkt som ett faktaunderlag - en liten lathund - som ger stickord så att den intresserade kan gå vidare till andra källor med rikare skildringar.
Lathunden trycktes i liten upplaga 2016.

 

 

Vädersolstavlan i Storkyrkan

 

BALLADER

och nordisk medeltid i bilder.

 

 

Stockholm

Mälaren var förr en vik av Saltsjön, men landet höjer sig sedan istiden, nu med 4 mm per år. På vikingatiden stod vattnet 5 m högre än idag. Staden låg som ett lås för sjön (Erikskrönikan).

Birger Jarl daterade ett brev i Stockholm 1252. Då var det en ny stad med kyrka, torg, gator och stadsmur. I nordost på Stadsholmen låg borgen med tornet Tre kronor. Den äldsta stadsmuren följde strandlinjen, innanför dagens Långgator.

Staden låg mitt i riket Sverige med Finland. Den växte fort och blev en borgarnas stad med köpmän och hantverkare. Många tyskar hade stort inflytande. I början av 1500-talet hade Stockholm ungefär 6 000 invånare.

 

 

Storkyrkan S:t Nicolai

Kyrkan, som invigdes 1306, är ombyggd flera gånger. Murverk och pelare är medeltida. Statyn av S:t Göran i Storkyrkan beställdes av riksföreståndaren Sten Sture d.ä. till minne av slaget på Brunkeberg 1471 som Kristian I förlorat. Riddaren dräper fienden och räddar prinsessan, Sverige.

Hör du sankt Örjan du är min sven,
du månde mitt ärende utrida.
Till Babylon den sköna stad
att mot draken strida.

Så inleds Sankt Örjans visa, känd från 1500-talet.

Kristian II lyckades inta Stockholm hösten 1520. Efter hans kröning i Storkyrkan dräptes bortåt 90 personer på Stortorget; händelsen kallas Stockholms blodbad.
På midsommardagen 1523 intog Gustav Eriksson Vasa Stockholm.

 

 

Sigurdsristningen i Ramsund, Södermanland

Sigurdsristningen vid Ramsundsberget i Södermanland

Sigurdskvädet/Sjurðar kvæði sjungs på Färöarna med 130 verser. Omkvädet lyder:

Grane bar gullet från heden
Sigurd drog sitt svärd i vrede
Seger han över draken vann
Grane bar gullet från heden.

Den illustrerade episoden om Sigurd drakdödaren börjar med att Utter, bror till Regin och Fafner, blir ihjälslagen av guden Loke. Asarna måste bota för dråpet genom att täcka utterskinnet med guld. Fafner vill inte dela guldet med sin bror Regin. I en drakes skepnad ruvar han över skatten på Gnitaheden. Regin, som är Sigurds fosterfar, vill komma åt skatten och uppmanar Sigurd att dräpa Fafner.

Sigurd sticker svärdet i draken Fafner, som här har formen av en runslinga. Sigurd skär ut den döda drakens hjärta och steker det åt sin fosterfar. När Sigurd ska känna om hjärtat är färdigstekt bränner han sig på tummen och stoppar den i munnen. Han förstår då fåglarnas språk. De två fåglarna i trädet säger att Regin tänker döda Sigurd. Sigurd hugger då huvudet av Regin. Regin var smeden som reparerade Sigurds svärd Gram. Intill den döde Regin ligger hammare, blåsbälg, städ och tång. Sigurds häst Grane står bunden vid trädet.

Hur den äldre sägnen tolkats i kristen tid är ovisst, men klart är att kvinnan bakom ristningen var kristen. Runslingans text från 1040-talet lyder:

Sigrid gjorde denna bro, Alriks moder Orms dotter, för själen Holmgers Sigröds fader hennes make.

Den omtalade bron gick då överett brett sund, nu en liten å.

 

 

Albertus Pictor – en mångsidig konstnär

Albertus Pictor (ca 1440-1509) var född i Tyskland. Han benämns också Albrikht perlestickare, eftersom han också var yrkesbrodör. I svenska källor finns han nämnd från 1465. Han var i huvudsak verksam i Mälardalen, där ett trettiotal kyrkor är dekorerade med hans kalkmålningar. I Sverige användes tekniken al secco, d.v.s. man målade på torra väggar. Den, i Italien, delvis samtida Michelangelo målade al fresco, på våt puts. Sista gången Albertus Pictor finns omnämnd är 1509, då han fick betalt för att ha spelat orgel vid en själamässa i Storkyrkan.

I Lids kyrka, Södermanland, finns ett unikt självporträtt med signering av Albertus med texten:

Minns mig Albertus, denna kyrkas målare.

 

 

Floda kyrka, Södermanland

Den ståtliga tegelkyrkan har tre skepp och i det norra finns fortfarande den ursprungliga kyrkan från 1100-talet. Den har byggts om flera gånger, fick bland annat ett stort gravkor på 1600-talet samt restaurerades på 1880-talet. Den medeltida kyrkan fick på 1400-talet nya valv och Albertus Pictor målade sedan händelser ur Bibeln och scener med texter, som är de äldsta bevarade citaten ur fyra ballader i Sverige. Holger Dansk och Burman är en av dem.

Holger Dansk blev känd i Norden genom Karla-Magnus saga, som kan ha en historisk bakgrund från omkring år 800. Som hjälte i balladen dräper han jätten Burman. Som staty sitter han sovande i Kronborg slotts källarvalv.
Omkväde:

Holger Dansk, han vann seger över Burman.

 

 

Dädesjö gamla kyrka, Småland

Av den romanska kyrkan från 1200-talet återstår endast långhuset. Resten revs när man på 1790-talet skulle bygga en ny kyrka. Efter hundra år som sädesmagasin återupptäcktes det medeltida trätaket.Trettio medaljonger skildrar episoder ur julevangeliet samt motiv ur Staffanslegenden.

Målningarna är signerade Sighmunder.

I kyrkan finns också ett medeltida S:t Olovsskåp samt en madonna daterad till slutet av 1200-talet.

 

 

Staffanslegenden

Visor om Stefanus har sjungits sedan medeltiden. De finns i två huvudtyper.
Den ena handlar om Staffan stalledräng, som vattnar sina fålar fem.
I den andra, som i Rudisar visa på Färöarna, var Staffan stallknekt hos Herodes. När Staffan fick se Betlehemsstjärnan speglad i vattnet där hästarna drack, gick han till Herodes och förkunnade att den nya judakonungen var född. Herodes, som satt till bords, sade att detta var lika omöjligt som att den stekta tuppen skulle gala. Tuppen steg upp och gol

Christus natus est (Kristus är född)

Staffan blev stenad till döds.

 

 

 

 

Kungar, drottningar och ballader

Efter vikingatiden, som vi räknar från 793 till 1055 efter nordiska konflikter i England, talar vi om medeltid. Då kom genom den katolska kyrkan på 1000-talet en ny världsordning, bland annat med självstyrda städer, riddarskap och länsväsen med herrar som tog skatt av sina underlydande bönder och torpare. Herrarna var ofta adelsmän, stormän eller frälse, som själva inte betalade skatt, men skulle hålla kungen med hästar och soldater. Påven i Rom hade den andliga makten och skatt skulle betalas också till kyrkan. Biskopar blev mäktiga, präster tillhörde frälset, kyrkor och kloster byggdes. Skriftspråket blev främst latin, men liksom de nordiska språken var tyska ett vardagsspråk eftersom tyska handelsmän fanns i hela Östersjöområdet. Från 1200-talet finns krönikor och berättelser på pergament, även lagar och jordeböcker.

Nordiska hövdingadömen kom att samlas till tre riken med län som en kung kunde sätta i pant eller sälja. Den nationalism som vi nu haft sedan 1800-talet fanns inte, utan det gällde att undersåtar var lojala mot sina härskare, sin länsherre, biskop eller kung.

Kungar och stormän bildade viktiga allianser genom att gifta bort sina barn och bekräfta förbindelserna med stora bröllop. Hemgiften för flickan förhandlades i förväg, den kunde vara ett eller flera län, skötta genom fogdar.

I Norge ärvdes kronan, men i Danmark och Sverige valdes kungen, oftast en kungaättling som kunde vara bara barnet. Han, som såg sig vald av Guds nåde, hade rätt att dubba riddare som så lovade att vara honom trogen, försvara landet och kyrkan. Från kontinenten kom en idealbild av den höviske riddaren som skyddar de svaga. Den levde i visor och ballader.

 

 

Eufemiavisorna

Birger Jarl (d. 1266) Sveriges verklige regent, ses som grundaren av både riket och Stockholm. Hans son kung Magnus Ladulås blev gift med Helvig av Holstein. Deras barn blev kungligt gifta. Dottern Ingeborg Magnusdotter blev gift med den danske kung Erik Menved. Sonen Birger Magnusson gifte sig med Märta (Margareta) av Danmark och Erik gifte sig med Ingeborg Håkansdotter av Norge. Ingeborg var i sin tur dotter till kung Håkan (5.) och drottning Eufemia av Arnstein, Rügen. Eufemia bodde i Oslo och arrangerade dotterns bröllop med Erik 1312.

Eufemia dog samma år, men hennes namn lever i de så kallade Eufemiavisorna med översatta riddarromaner på vers om Herr Ivan Lejonriddaren, Hertig Fredrik av Normandie och Flores och Blanzeflor.

 

 

Erikskrönikan och Visan om Johan Brunke

När Magnus Ladulås dog 1290, var sonen Birger redan vald till tronföljare. Hans och Märtas bröllop hölls i Stockholm med musikanter, gycklare och tornérspel. Om det berättar Erikskrönikan, en rimkrönika från 1320-talet som har Birgers bror Erik Magnusson som titelperson.

Erik blev hertig av Södermanland och den tredje brodern Valdemar hertig av Finland. Stridigheter mellan bröderna ledde till inbördeskrig. Som till förlikning bjöd Birger in sina två bröder till gästabud till jul 1317 på Nyköpinghus, miödh ok wiin där ekke trööt säger krönikan. Men Birger lät fängsla dem och kastade nyckeln i Nyköpingsån, som det sägs i Visan om Johan Brunke/Visan om fru Ingeborg, känd också på Färöarna. Birger och Märta flydde till Danmark och de båda bröderna dog på våren.

 

 

Frúgvin Margreta, ballad om en kungadotter

Den norske kung Erik Magnusson (2.) hade dottern Margareta (1283-1290), som dog på Orkneyöarna på väg till sitt eget bröllop i Skottland. Om detta handlar Margretu kvæði.

 

 

Norden samlas

Hertig Erik och Ingeborgs dotter Eufemia blev gift med hertig Albrekt den store eller äldre av Mecklenburg. Sonen, Magnus Eriksson (7.) var tre år gammal när han 1319 ärvde den norska kronan efter sin morfar Håkan. Han valdes samma år av riksmötet vid Mora sten till kung också över svear och götar. Modern Ingeborg var i början hans förmyndare. Det norsk-svenska riket omfattade också de norska skattländerna Grönland, Island och Färöarna samt det svenska Finland.

 

 

Rida, rida ranka, hästen heter Blanka

Visan har knutits till Blanche av Namur som i Norge blev gift med kung Magnus Eriksson (7.) De kröntes i Stockholm. Deras son Håkan Magnusson (6.) (f. 1340) hyllades som Norges tronföljare på Varbergs slott 1343. Hans bror Erik avled i digerdöden, den ohyggliga pest som härjade vid mitten av 1300-talet. Kung Magnus blev avsatt och sonen, Håkan 6. av Norge, kallades till Sverige och valdes av riksmötet till kung vid Mora sten 1362. Han blev gift med Margareta, dotter till Valdemar Atterdag. Deras son Olav ärvde kungakronan i både Danmark och Norge. Han dog ung och Margareta tog över, valdes till regent också i Sverige 1388. Hennes fosterson Erik kröntes 1397 i Kalmar som kung över tre riken i union.

 

 

Filippa och Erik av Pommern

Filippa, 12-årig dotter till Henrik IV av England, blev 1406 gift med unionskungen Erik av Pommern och hon kröntes i domkyrkan i Lund. I bröllopsfestligheterna ingick turnering och män dubbades till riddare. Erik hade sitt säte i Köpenhamn, som då blev huvudstad, efter att tidigare ha lytt under biskopen i Roskilde. Kronborg slott anlades och Erik införde Öresundstullen 1429. Han införde en ny matrikel för jordar och han intresserade sig för fisket i Nordatlanten. Erik reste mycket och Filippa ledde rådsmötena under två år. En gång när han krigade mot Hansan och Slesvig stod hon för försvaret av Köpenhamn. Hon hade kontakt med påven och stöttade Birgittinerklostret i Vadstena. Där avled hon barnlös 1430.
Hanseaterna ställde till med handelsblockad som drabbade järnet från Bergslagen. Därifrån kom Engelbrekt Engelbrektsson och under honom reste bönderna sig mot fogdeväldet 1434. Karl Knutsson och Engelbrekt intog Stockholm 1436. Eriks systerson Kristoffer av Bayern valdes till unionskung och kröntes 1441. Erik bodde på Gotland som sjörövare och flyttade senare till Pommern.

 

 

Sankt Örjans visa

Karl Knutsson tog över kronan i Sverige och Norge. I Danmark valdes Kristian I av Oldenburg till kung. De två krigade mot varandra och Kristian kröntes 1457 i Uppsala. Han deltog med unionsanhängare i slaget vid Brunkeberg 1471 och fick fly.
Till minne av slaget lät Sten Sture d.ä. utföra statyn S:t Göran och draken till Storkyrkan i Stockholm.

 

 

Kong Hans han sidder på København och Sten Sture och dalkarlarna

Unionskungen Hans var son till Kristian I och änkedrottning Dorotea. Hans var gift med Christine av Sachsen. Paret var i Stockholm när stormännen gjorde uppror 1501 och Sten Sture d.ä. åter blev riksföreståndare. Drottningen höll det belägrade slottet medan Hans for till Danmark efter hjälp. Han återkom efter ett halvt år, sex dagar efter det att hon hade tvingats ge upp när bara få man överlevt i slottet. Kung Hans for sin väg igen, hon satt kvar som krigsfånge. Senare levde de åtskilda.
Hans bror blev senare dansk-norsk kung, Frederik I. Systern Margrete blev 1469 gift med kung Jakob III av Skottland. Fadern, Kristian I, kunde inte betala hemgiften och lämnade i stället Shetland och Orkneyöarna som pant.

 

 

Sverige ut ur unionen och medeltidens slut

Konflikterna med unionskungen nådde kulmen när Sten Sture d.y. var riksföreståndare. Kristian II, son till Hans och Christine, belägrade Stockholm och blev först besegrad vid Brännkyrka 1518.

Två år senare tågade han in i Stockholm och kröntes i Storkyrkan. Festen på slottet bröts den 7 november 1520 och bortåt 90 motståndare och andra avrättades på Stortorget åtalade för kätteri. Händelsen har kallats Stockholms blodbad.

Staden belägrades under Gustav Eriksson, som suttit som gisslan i Jylland. Kristian II fördrevs och unionen upplöstes. Gustav blev riksföreståndare, valdes till kung 1523 och kom att kallas Gustav Vasa. Balladen Gustav Vasa och dalkarlarna är en propagandavisa, känd från 1600-talet.

Konung Gustav rider till Dalarna,
han tingar med dalkarlar sin,
men Kristiern ligger för Södermalm,
han äter stulen svin.
Kristiern sitter i Stockholm
och dricker båd' mjöd och vin.

Den katolska kyrkan ersattes av en evangelisk-luthersk statskyrka. Kungen tog över kyrkans dyrgripar och gods, klostren stängdes och bibeln översattes till svenska, danska och isländska. Förändringen tog lång tid.
Kalmarunionen och medeltiden var förbi.

 

 

Knut den stores rike

Den danske Sven Tveskägg härjade i England på 980-talet bland annat tillsammans med den norske Olav Tryggvason. År 1000 besegrade Sven, hans svärson Erik Håkonsson och den svenske Olov Skötkonung den norske kung Olav vid Svolder. Om det berättas i kvädet Ormurin langi efter J. Chr. Djurhuus från omkring 1830. Sven Tveskägg lade under sig Norge, blev också kung i England, men dog året därefter, 1014. Han efterträddes där av sin son Knut den store som också valdes till kung av Danmark. Knut fördrev 1028 Olav Haraldsson (digre) som lagt under sig de norska smårikena. Olav återkom för att ta makten, men stupade vid Stiklestad 29 juli 1030. Han blev känd som Olav den helige.
Knut den store dog 1035 och det stora Nordsjöriket splittrades.

 

 

Danskt Östersjövälde omkring 1220

Under kung Valdemar Sejr (d. 1241) besegrade danskarna venderna i söder och Estland kom under danskt styre 1219-1346. Hans hustru Dagmars namn lever i visan Dronning Damon. Efter många kriser samlade Valdemar (d. 1375) det danska riket och han kallas Atterdag. Han gifte sig med Heilwig av det rika Slesvig. Deras dotter Ingeborg blev gift med Henrik (III), son till hertig Albrekt II av det tyska, rika Mecklenburg. Hertigdömet och Hansan samarbetade tidvis om sina intressen kring Östersjön och i Nordatlanten. Deras yngre son Albrekt blev vald till kung av Sverige 1364. Landet styrdes av drotsen Bo Jonsson Grip, som blev mäkta rik. Magnus Eriksson och Håkan 6. Magnusson försökte driva bort kung Albrekt, men lyckades inte. Magnus fick till slut behålla Norge och förvalta bland annat Bohus, Tönsberg, Island, Färöarna och Hebriderna som egna län. Valdemars yngsta dotter Margareta (1353-1442) blev 10-årig bortgift med den 23-årige Håkan 6. Magnusson. Bröllopet stod i Köpenhamn, men hon växte upp på Akershus i Oslo, uppfostrad av Märta (Merete) Ulfsdotter, dotter till den fromma Birgitta Birgersdotter från Vadstena.

 

 

Ett förenat Norden 1397, Kalmarunionen

När fadern Valdemar Atterdag dog skyndade sig dottern Margareta (22 år) hem med sonen Olav, tre år. Han blev vald till kung av Danmark med föräldrarna som förmyndare. När Håkan 6. dog i Norge 1380 ärvde Olav den norska kronan och med den Grönland, Island, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna. Margareta regerade Danmark-Norge tillsammans med riksrådet. När Olav plötsligt dog 1387 blev Margareta vald som regent i Danmark och i Norge och utsågs på Dalaborg till Sveriges fullmäktiga fru och rätta husbonde 1388. Margaretas här slog med svenska stormäns styrkor Albrekt. För att säkra tronföljden adopterade Margareta sin syster Ingeborgs barnbarn från Pommern. Den sjuårige Bogislav fick namnet Erik. Han valdes 1389 till kung i Norge, Danmark och i Sverige 1396.
Präster och stormän från de tre rikena samlades på Kalmar slott och den 17 juni 1397 kröntes den femtonårige Erik. Under en gemensam kung skulle rikena behålla sina lagar.

 

 

Lagar

Inom ett område med samma lag, en lagsaga, hölls ting, som kallades landsting i Danmark och Sverige, lagting i Norge, allting på Färöarna och Island. Mindre ting hölls i fylken, härader och hundaren. Endast fria män hade rätt att delta. Lagmannen var vald, han ledde processer och medlade vid tvister.

Lagen i den norska lagsagan Gulating blev modell för en isländsk lag som skrevs ner i början av 1100-talet. Den norske kung Magnus Håkonsson (1238-1280) fick tillnamnet Lagaböter då han låtit samla olika landskapslagar till en landslag och en stadslag.

I Sverige skrevs de olika landskapslagarna ner på 1200- och 1300-talen. Kungarna började vid mitten av 1200-talet stifta egna lagar för hela riket. Magnus Eriksson (1316-1374) var unionskung i Sverige och Norge när hans landslag för hela riket och hans stadslag tillkom omkring 1350. I Danmark fanns kung Valdemar Sejrs Jyske lov från 1241 utöver de själländska och skånska landskapslagarna.

 

 

Fårbrevet 1298

För Färöarna gällde Gulatingslagen med särbestämmelser. Ett lagtillägg kallas Seyðabrævið. Det handlar om fårskötsel men också annat, om jord och om fattiga. Erlendur, biskop på Färöarna (d.1308), och lagman Sigurd på Shetlandsöarna, står bakom. Det är den äldsta färöiska texten, skriven av prästen Teitur och daterad 1298, undertecknad av hertig Håkon Magnusson.
Handskriften har bevarats i den så kallade Kungsboken, en lagsamling som använts på Färöarna. Den hamnade i Stockholm, men är nu för all framtid deponerad i Tórshavn. En vacker avskrift finns i Lund.

 

 

Runor och runstenar

Runor är skrivtecken som brukades av germaner från ca 200 e.Kr. fram till 1200-talet. Det mest kända runalfabetet kallas FUTHARK efter de sex första runorna. De har främst ristats på sten eller i trä.

De flesta runstenarna är från tiden mellan 300 och 1130 och finns i landskapen kring Mälaren. I Uppland finns mer än 1300 runstenar, i Södermanland ca 450 och ungefär lika många i Östergötland. Hela det övriga Sverige har tillsammans omkring 500 stenar och hela Danmark (inklusive Skåne, Blekinge och Halland) knappt 300.

På Färöarna har några enstaka runinskrifter påträffats, bland annat vid Sandavágur och Kirkjubøur.

 

 

Linderöds kyrka i Skåne

Kyrkan uppfördes under 1100-talets senare hälft. En sevärdhet är den stenrelief (tympanon) över västra portalen, som illustrerar domedagen. Mitt i bildfältet ser vi Kristus, till vänster om honom de saliga och till höger de förtappade. Överst har stenmästaren avbildat sig själv med vinkelhake och pikhacka. Inne i kyrkan finns kalkmålningar i koret och långhusets två östra valv. De är daterade och signerade:

År 1498 färdigställdes målningarna av Anders Johansens händer.

Skapelseberättelsen skildras i målningarna, men här finns också inslag med skämtsamma motiv, till exempel mannen, som står och håller sin ena träsko i handen.

 

 

Lunds domkyrka, Skåne

Den äldsta kyrkan i Lund byggdes på 1000-talet. Kyrkan i Norden hörde då under ärkebiskopen i Hamburg-Bremen, men i början av 1100-talet blev Lund ärkebiskopssäte för hela Norden. Altaret i kryptan invigdes år 1123 av biskop Asker. Från Färöarna kom 1139 biskop Orm från Kirkjubø för festligheter med anledning av ärkestiftets återupprättande. Lund var då Danmarks viktigaste stad med många kyrkor och kloster. Domkyrkan, helgad åt S:t Laurentius, Johannes Döparen och jungfru Maria, byggdes under många år. Altarskåpet är från 1398, drottning Margaretas tid. Det astronomiska uret kom till 1425, när drottning Filippa var riksföreståndare. Hon var dotter till Henrik IV, kung av England. När hon var tolv år gammal blev hon i Lund gift med kung Erik av Pommern, då 24 år och hon kröntes i domkyrkan. När Erik var på långresa till Jerusalem styrde Filippa hela Norden.

I sägnen om jätten Finn berättas om hur jätten får i uppdrag av sankt Lars att bygga kyrkan. Jätten vill i utbyte ha Lars ögon, vilket han går med på. Jätten säger att om Lars kan komma på hans namn så ska han få behålla ögonen. Lars lyckas och jätten blir mycket vred. Han rusar ner i kryptan där han tar tag i en av pelarna och försöker rasera kyrkan, och där sitter han än i dag. Det finns olika teorier om vilka figurerna på de andra pelarna är.
Brunnskaret i kryptan, med lammet och fårlusen, höggs av skulptören och byggmästaren Adam van Düren 1514.
Från 1658 var Skåne en svensk besittning och för att försvenska landskapet grundades universitetet i domkyrkan.
Mosaiken i högkorets tak är gjord 1927 av Joakim Skovgaard, samme danske konstnär som målat altartavlan i Christianskirkjan i Klaksvík.

 

 

Roskilde domkyrka, Själland

Stadens namn sägs komma från Roars källa nära kyrkan. Bygget av absiden påbörjades under biskop Absalon 1125 i tegel, som då var ett nytt material. Roskilde fick stadsrättigheter 1268 och var huvudstad till mitten av 1400-talet.

Drottning Margareta (1353-1412) jordfästes i Sorø klosterkyrka, men biskopen lät ett år senare flytta hennes kvarlevor till Roskilde, där kung Erik av Pommern och drottning Filippa höll en begravning med pompa och ståt. Gravmonumentet i alabaster var färdigt 1423.

Altartavlan från omkring 1560 kommer från Antwerpen. Kyrkan hade många sidoaltare och i Kristian I:s kapell fanns flera. Målningarna i valven kalkades över vid reformationen, men har senare tagits fram. Där avbildas Kristus som domare, korsfästelsen, men också musicerande änglar med basun, luta och harpa och en narr med flöjt och tamburin.

I den heliga Birgittas kapell finns kalkmålningar från 1511 där djävlar enligt texten skriver upp dem som kommer för sent och driver runt med tomt tal. Där skall, i framtiden, drottning Margrethe och prins Henrik vila.

Freden i Roskilde undertecknades 1658 och Danmark avträdde Bohuslän, Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm och Trondheims län till Sverige. I samband med freden togs krigsbyte ur kyrkan och överfördes till Uppsala domkyrka, bland annat en kjortel, ett bryne och rester av en fana enligt sägen knutna till drottning Margareta.

 

 

Ørslev kirke, nära Skælskør, Själland

Kyrkan är helgad åt Johannes Döparen. Stenkyrkans yttermurar från 1100-talet står ännu kvar i ursprungligt skick. Nord- och sydkapellen byggdes av tegel omkring 1325. Tornet är från ca. 1500.

Den mest kända av kalkmålningarna är dansfrisen i sydkapellet med sex män samt tre kvinnor som bär krona. Varje figur visar ett steg i dansen. Till höger blåser en hare i basun. Frisen är från omkring 1325.

På samma vägg avbildas höviska jungfrur med sølvkar på hviden hånd. Troligtvis är målningarna utförda av munkar från Frankrike. Andra målningar, som den med Abraham och ärkeängeln Michael, som varit överkalkade upptäcktes 2009. De anses vara från omkring 1275.
Dopfunten är från kyrkans äldsta tid.

 

 

Sorø klosterkirke, Själland

Absalon (ca. 1128-1201), biskop i Roskilde, lät 1161 munkar från Esrum bygga kyrkan till cistercienserklostret och som gravkyrka för sin släkt Hvide. Hantverkare från Lombardiet brände teglet som kyrkan byggdes av. Den stod färdig innan Absalon dog i Lund och han begravdes framför högaltaret. Valdemar Atterdag och hans föräldrar vilar i kyrkan och hans dotterson Olav begravdes där 1387. En pelare har en bild av Kristi korsfästelse och en munk samt Morten Malers signatur från omkring 1400. Andra målningar är av yngre datum.
Klostret lades ner 1586 och ersattes av Sorø Akademi.

 

 

Helgon och kungar

Med den katolska kyrkan kom också helgon och martyrer, som efter sin död utförde mirakel. Helgonen kunde föra vår talan inför Gud. En kyrka skyddades av sitt helgon, deras dödsdagar högtidlighölls och reliker murades in i altare. Många nordiska helgon var lokala, men från 1170-talet skulle ett helgon vara kanoniserat av påven.
Några nordiska kungar av stor betydelse blev helgonförklarade.

 

 

Olav den helige

Olav Haraldsson (995-1030) for ung i viking, härjade bland annat vid Mälaren berättar Snorre Sturluson i Olof den heliges saga. Han blev döpt, kom tillbaka till Norge med engelska biskopar, lade som kung under sig de olika norska smårikena och kristnade landet med hård hand. Han gifte sig med Astrid Olofsdotter av Sverige. Den danske Knut den Store tog över Norge och Olav flydde österut 1028. Han återvände över Jämtland för att återta makten, men stupade vid Stiklestad 29 juli 1030. Strax skedde underverk och redan 1031 blev Olav helgonförklarad. Han fick sin grav i domkyrkan i Nidaros (Trondheim) som blev ärkestift för Västnorden.

Olav var Nordens första och mest populära helgon och bilden av honom finns i många kyrkor. Han håller den stridsyxa han dödats med samt ett riksäpple eller krus och står ofta på en underliggare, en man, ibland en drake med lång hals och krona. Det tolkas som att han trampar på sin baneman, hedendomen eller sitt tidigare, okristliga liv.
Olofsmässan den 29 juli firas inte bara i Tórshavn och Nidaros utan också i det svenska landskapet Härjedalen och i Estland.

 

 

Knut den helige

Knut den helige (d. 1086), kung av Danmark, var gift med Edel av Flandern. Knut ville stärka kungamakten i allians med kyrkan och han skänkte stora rikedomar till Lunds domkyrka. Knut bröt mot gamla sedvänjor och lagar och missnöjet växte i landet. Ett bondeuppror bröt ut, och Knut flydde till Fyn. Hans fiender hann ikapp honom och han dödades i Odense den 10 juli 1086. Han blev sedermera helgonförklarad av påven.

 

 

Erik den helige

Erik Jedvardsson (d. 1160). Inte mycket är känt om honom. Han erkändes som kung i Västergötland omkring 1158. Enligt traditionen gick han en våldsam död till mötes, i Gamla Uppsala den 18 maj 1160, i strid med danskar. Mångfaldiga skador på skelettet stöder traditionen. Erik blev föremål för helgonkult, men blev aldrig kanoniserad. Han betraktas som nationalhelgon i Sverige och Stockholms skyddshelgon.

 

 

Den heliga Birgitta

Birgitta Birgersdotter (1303-1373) var gift med Ulf Gudmarsson, riddare, lagman i Närke och riksråd, och hon fick med honom åtta barn. Birgitta hade kontakter utomlands och synpunkter både på kyrkan och kronan. Hon såg syner och skrev ner sina uppenbarelser. Dessa spreds vida omkring.

Med sin man for hon på pilgrimsfärd till Santiago de Compostela och bodde sedan vid Alvastra kloster. Efter makens död flyttade hon till Rom 1349. Birgitta grundade en klosterorden, Birgittinerorden, med både munkar och nunnor, vilka dock levde åtskilda. Klostret i Vadstena invigdes 1384, andra fanns i Nådendal, Maribo, Mariager och Munkeliv och i flera länder.

 

 

Kung Sverre

Sverre Sigurdsson (ca 1151-1202) var född i Norge men växte upp i Kirkjubøur på Färöarna hos biskop Rói. Om det berättar en isländsk abbot som skrev hans biografi. Sverre blev i Norge hövding över upprorsflocken birkebeinene och han blev hyllad som kung. Han var gift med Margareta, som var dotter till Erik Jedvardsson och syster till den svenska kungen. Mot sig hade Sverre biskoparna. De hade stöd av baglerne, som företrädde kyrkliga intressen och de fick honom bannlyst.
Sverre dog i Bergen 1202.

 

 

 

Unionen synlig på Färöarna

På Färöarnas kulturhistoriska museum finns fjorton bänkgavlar och fyra pulpetgavlar, alla är utskurna i furu och har varit målade.
Enligt arkitekten Knud Krogh tillverkades de i Bergen 1406-30 för den stora katedralen i Kirkjubøur, som restes på 1300-talet.

På den stiligaste bänkgaveln finns vapenskölden till Erik av Pommern och Filippa av England. Överst tre danska lejon, under dem tre engelska leoparder. Tre kronor står för unionens tre riken och under dem det norska lejonet med hillebard. På korset en liten hjärtsköld med Pommerns grip. Vapnet stöds av änglar.

Knud Krogh beskriver huvudmotivet ur Lukasevangeliet. Jungfru Maria har av ängeln Gabriel fått veta att hon skall föda en son. Maria, som bär krona över utslaget hår, besöker sin äldre släkting Elisabet som har en gift kvinnas huvudduk. Hon sades vara ofruktsam, men när de två möttes kände hon ett barn sparka. Elisabet utropade

Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.

En ängel håller ett rökelsekar och en annan ett språkband.

 

 

 

 

 

Litteratur

Andersson, Lars M. & Armurén, Lena
Sveriges historia i årtal. Historiska Media, 2003.
Anund, Johan & Qviström, Linda
Det medeltida Sörmland. En arkeologisk guidebok. Historiska Media, 2010.
Carelli, Peter
Det medeltida Skåne. En arkeologisk guidebok. Historiska Media, 2007.
Erikskrönikan
Redigering, inledning och kommentar, Sven-Bertil Jansson, Stockholm 1992, 2003.
Flemberg, Marie-Louise
Filippa. Engelsk prinsessa - nordisk unionsdrottning. Falun 2015.
Krogh, Knud J.
Kirkjubøstolene og Kirkjubøur. Et brudstykke af det færøske bispesædes historie. Tórshavn 1988.
Lagerkvist, Lars O.
Sveriges regenter, från forntid till nutid, Stockholm 1996.
Ljungqvist, Fredrik Charpentier
Den långa medeltiden. De nordiska ländernas historia från folkvandringstid till reformation. Stockholm 2015.
Olsen, Rikke Agnete
Kongerækken. Danmark, 2005.
Svenska medeltidsballader
Ett urval redigerat av Bengt R. Jonsson, Stockholm 1966.
Unionsdrottningen, Margareta I och Kalmarunionen
Red. Poul Grinder-Hansen. Föreningen Nordens årsbok 1997. Köpenhamn 1996.

 

Kartor

Karta 01 efter Sankt Eriks årsbok, Samfundet S:t Erik, Stockholm 2015.
Kartor 02, 03, 04 och 05 med tillstånd att publicera ur Pederby Bo, Libers historiska atlas, Uppsala 2003.

 

Foto

Vädersolstavlan med tillstånd av Stockholms Medeltidsmuseum.
Bänkgavel, detalj med tillstånd av Føroya Fornminnissavn.

 

 

INFO

FÖRENINGARNA
Samfundet Sverige–Färöarna verkar sedan 1973 för att sprida kännedom om Färöarna, skapa personliga kontakter och stimulera kulturutbyte mellan Färöarna och Sverige.
Folkvisedanslaget bildades 1905, inspirerat av Hulda Garborg som gästat Skansen i Stockholm och framfört norska kväden och visor efter mönster från Färöarna.

TRYCK
Utgiven av Samfundet Sverige-Färöarna 2016
Redaktör: Gunnel Wallén
Texter: Nanna Stefania Hermansson, Gunnel Wallén och Rune Bengtsson
Illustrationer: Monika Minnhagen och Peter Ottosson
Tryck: trycknu.se, 2016

 

 

 

 

 


Nyhetsbrev

 

Prenumerera på vårt oregelbundna Nyhetsbrev.

 
 


Bli medlem

 

Bli medlem - Din genväg till Färöarna.

 
 


Facebook

 

Håll dig uppdaterad - Följ oss på Facebook.

 
 


Kontakta oss

 

Frågor ? Skriv till oss här.

 
 

 

 

 

Senast publicerade artiklar

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31
  • 32
  • 33

Vill du veta mer om Färöarna?

Föreningens medlemmar har stor kännedom om Färöarna. Vi delar gärna med oss av erfarenheter och kunskap. Fråga Samfundet Sverige-Färöarna här:

  Logga in

Inloggning för medlemmar.
Inte registrerad ?
Klicka på "Skapa inloggning" nedan.