• 1

Tolv senaste artiklar

  • Är det farligt att resa till Färöarna?

    Är det farligt att resa till Färöarna?

          Möt naturen med kunskap, omdöme och försiktighet.   Inte långt från idylliska och mycket populära byn Saksun ramlade tidigare i sommar två turister ner i en klyfta. Den ena överlevde inte fallet, och den andra blev svårt skadad. Efter denna tragiska Läs mer
  • En resedagbok från Färöarna. Prolog.

    En resedagbok från Färöarna. Prolog.

          Dagbok fylld av anteckningar om Färöarna.   Färöentusiasten Elisabet Johansson har gjort arkivfynd hos den konstnärliga Inga-Mi Vannérus-Rydgran (1932-2017) i Småland.   Den vackraste vinterdagen 2016, den 24 februari, var jag på väg från Ljungby mot Jönköping. Bilfärden gick längs vindlande Läs mer
  • Nioåriga Nina på Färöfärd

    Nioåriga Nina på Färöfärd

          9 år och på upptäcksfärd på Färöarna.   Vad kunde roa en nioårig flicka från Brighton som for med sin far och farmor till Färöarna en försommarvecka 2017? Som farmor med kännedom om öarna vill jag berätta att det fanns mycket Läs mer
  • Installationer i färöisk natur - FLOATING ROCKS har boksläpp i Tórshavn

    Installationer i färöisk natur - FLOATING ROCKS har boksläpp i Tórshavn

          Floating Rocks - book release av en konstupplevelse.   Resultatet av konstprojektet på Sandoy sommaren 2016: boken Floating Rocks, släpps den 25 juni kl. 16:00 på den grafiska verkstaden Steinprent i Torshamn.   Boken som kommer att ha book release på Steinprent Läs mer
  • Resa till Färöarna 1963. Koncept till Hemslöjden

    Resa till Färöarna 1963. Koncept till Hemslöjden

          Fagra öar med gästfria och generösa människor.   Tack vare ett Hammarskjöld-stipendium från Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund 1963, kunde textilkonstnären Inga-Mi Vannérus åka till Färöarna på studieresa. Efter examen från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, arbetade hon inom Hemslöjden i Jönköping Läs mer
  • Utmaningar, möjligheter och framtidsperspektiv i Runavík och Suðuroy

    Utmaningar, möjligheter och framtidsperspektiv i Runavík och Suðuroy

            Hur är läget ? Folk, fisk och arbete på Färöarna.   För att styrka bärkraftig utveckling i Arktis, gjorde Nordregio på uppdrag av Nordiska ministerrådet ett forskningsprojekt om regional utveckling. Tillsammans med lokala aktörer identifierades utmaningar, möjligheter och framtidsperspektiv. I denna Läs mer
  • Sticka med färöiskt mönster

    Sticka med färöiskt mönster

          MÖNSTER insamlat i sista stund.   Färöiska stickade tröjor var under 1800-talet oftast mönsterstickade eftersom mönstret gjorde att de blev både vackrare och starkare än enfärgade. Solveig Larsson på Solveigs Vantar i Luleå berättar om färöiskt mönster som inspirationskälla.   Uppsving Läs mer
  • Jönköpingsbo på färöisk odyssé. Resa till Färöarna 1963

    Jönköpingsbo på färöisk odyssé. Resa till Färöarna 1963

          Gammal artikel skapar nyfikenhet och öppnar dörrar.     Fyndet av nedanstående tidningsartikel öppnade dörren till en större studie från början av 60-talet. Medlemmen Elisabet Johanssons uppmärksamhet vid ett besök på Ljungby museum häromåret, gör att Samfundet kan presentera flera artiklar Läs mer
  • Hur ser Färöarna ut om man inte kan se?

    Hur ser Färöarna ut om man inte kan se?

            KÄNNA på Färöarna.   I egenskap av reseledare för Temaresor inbjöds Anders Persson att prata om Färöarna för Synskadades förening på Gotland. I denna artikel berättar Samfundsmedlemmen hur han visualiserade Färöarna för åhörare med synproblem.   Eftersom jag under många Läs mer
  • Rapport från årsmöte i Samfundet Sverige-Färöarna den 16 mars 2017

    Rapport från årsmöte i Samfundet Sverige-Färöarna den 16 mars 2017

            RAPPORT från ett lyckat årsmöte.   Årsmöte i Samfundet Sverige-Färöarna hölls den 16 mars 2017 i Peisestuen i Norska kyrkan i Stockholm.   Årsmötesförhandlingar Verksamhetsberättelse och ekonomisk rapport godkändes och styrelsen återvaldes. Årsavgiften om 200 kr behölls oförändrad. Flera av Läs mer
  • Sju svenska ubåtar besöker 1947 några nakna skär från det sjunkna Atlantis.

    Sju svenska ubåtar besöker 1947 några nakna skär från det sjunkna Atlantis.

            FLOTT besök möter färöisk gästfrihet.   Med hjälp av anteckningar, foto- och klippböcker beskriver Erik Walberg sin fars resa till Färöarna med ubåten Näcken i samband med flottbesök i Tórshavn 1947. Mina föräldrar Ryde Walberg och Kajsa Nordin gifte sig Läs mer
  • Fynd från Färöarna på svensk loppmarknad

    Fynd från Färöarna på svensk loppmarknad

            FRÅGAN som fick ett snabbt svar.   Hälsningen från Färöarna blev tryckt under 50-talet på en penna i Danmark. Den dök upp på en loppmarknad i Sverige och får sin förklaring via Samfundets nätverk. Nils Walberg berättar om erfarenheter från Läs mer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21

Artiklar som andra har läst idag .....

  • Czeslaw Slanias 100 färöiska frimärken

      På försommaren 2003 fick jag på ett styrelsemöte med Samfundet Sverige-Färöarna en förfrågan om jag kunde göra något på temat färöiska frimärken på Postmuseum i oktober när Nordiska dagar skulle avhållas i Stockholm. Det lovade jag att åstadkomma, men på väg hem från mötet höll jag på att ångra mig – jag visste inte hur jag skulle kunna hitta på något vettigt tema.   Läs mer
  • Färöiska flaggor på fartyg på västkusten

      I Göteborgs hamn och Göta älv drogs pråmar av Röda bolaget. Det kallades så för att firmans tre första bogserbåtar från 1870-talet hade sina namn, Ivar, Erik och Oscar, i vitt på rött band på skorstenen.   Företaget som hette Göteborgs Bogsering AB utvecklades, slogs ihop med andra, bogserade och bärgade senare under olika namn som Neptun, en tid Scan Tugs och från 1987 Röda Läs mer
  • Mild januarisöndagsmorgon

    Söndagsmorgon i januari. Klockan går mot halv nio. Ljudet av böljorna som sakta slår mot land, berättar att allt är lugnt. Fler bilder hittar du i vårt bildgalleri.   Bildgalleri     Läs mer
  • FLOATING ROCKS - Där vägen tar slut. Ett konstprojekt i naturen.

      FLOATING ROCKS - Art in Nature project, juni 2016.     För att skapa ett konstprojekt med fokus på Färöarnas utsatta läge emot naturens krafter väljer konstnären, en svensk skulptör med atelje på Orust, att under en månad sommaren 2016 göra naturinstallationer på Färöarna. Men det handlar också om balansen i naturen som har växt fram under tidens gång.   Från att skapa i färskt trä Läs mer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31
  • 32
  • 33
  • 34
  • 35
  • 36
  • 37
  • 38
  • 39
  • 40
  • 41
  • 42
  • 43
  • 44
  • 45
  • 46
  • 47
  • 48
  • 49
  • 50
  • 51
  • 52
  • 53
  • 54
  • 55
  • 56
  • 57
  • 58
  • 59
  • 60
  • 61
  • 62
  • 63
  • 64
  • 65
  • 66
  • 67
  • 68
  • 69
  • 70
  • 71
  • 72
  • 73
  • 74
  • 75
  • 76
  • 77
  • 78
  • 79

Reflexioner: Stickning på Färöarna

 

Der var så roligt att i höstas se en ung kvinna sitta på flygbussen från Tórshavn och sticka medan hon lyssnade till musik. Fingrarna rörde sig på karakteristiskt vis och garnet löpte över höger hand.

 

På samfundets årsmöte den 27 april 2007 talade Osva Olsen om Stickning på Färöarna förr och nu. Osva kommer från Vestmanna, är etnolog från Uppsala och arbetar på Skansen.

Osva förklarade att också i svensk tvåändstickning löper garnet över höger hand, men annars har skolan sedan länge lärt ut stickning med garnet över vänster hand. Den norske folklivsforskaren Eilerdt Sundt (1817-1875) beräknade i Norge hastigheten på det ena och det andra sättet och rekommenderade att garnet löper över vänster, berättade Osva. Det slog aldrig igenom på Färöarna, men väl i Danmark och Sverige.

 

Rörlighet

Huvudintrycket av hennes föredrag var annars den stora rörligheten i stickmodet genom tiderna. Försäljning av stickade plagg var en betydande inkomstkälla i karga områden som Halland, Jylland, Färöarna och Island där dock fåren kunde beta. Kontakterna fanns över havet och mönster spreds på tryck. Mycket av mönsterskatten är gemensam, även om vissa utgåvor har marknadsförts som typiska för ett område.

 

Historia

De äldsta beläggen för färöisk stickning finns i norska rättshandlingar från senare delen av 1500-talet. Den kungliga monopolhandeln köpte in strumpor till soldaterna och det var den viktigaste exportvaran från Färöarna och från de andra karga områdena under 1600- och 1700-talen. Handeln gick över Köpenhamn och vid Grönlands Plads i packhuset från 1767, som nu är Nordatlantens Brygge. Där samlade Det almindelige Handelskompagnie varorna. Kompaniet handlade med Färöarna, Grönland, Island och Finnmarken. Osva hänvisade till Nicolina Jensen Beder som forskat i textilhistoria och som menar att därifrån stammar förväxlingen att de färöiska tröjorna marknadsfördes som isländska också på senare år.

 

Artonhundratalet

Tröjor blev under 1800-talet en allt viktigare handelsvara som stod för hälften av utflyttningen från Färöarna vid tiden då monopolhandeln ersattes av frihandel, 1856.

När det havsgående fisket med slupp ökade i slutet av 1800-talet och männen var borta flera månader åt gången blev det svårt för dem som var hemma att hinna med att, utöver hushåll och lantbruk, sticka för avsalu. Osva nämnde att en fiskare behövde fem omgångar av stickade plagg med sig till en fisketur. Behovet för stickade plagg minskade ju inte i i det egna hushållet.

Med det första spinneriet på Färöarna i början av 1900-talet underlättades ullarbetet. Det krävdes dock att ullen var tvättad, var färg för sig, och sorterad innan den skickades till spinning. De grova täckhåren måste skiljas från finullen, nappas, för den som ville ha ett mjukt garn. De grova täckhåren kunde spinnas på slända till en stark tråd som användes till att kanta knapphål eller till en väv. Spinnrocken, en så kallad långrock som hade införts från Skottland omkring 1700, fanns i alla hus och det var männen som spann på den. 

 

Boken om färöisk stickning

Under 1800-talet var tröjorna oftast mönsterstickade. Osva betonade att de blev både vackrare och starkare än de enfärgade. På det tidiga 1900-talets fotografier bär de färöiska männen enfärgade mörka tröjor och mönsterstickningen var i avtagande. Skräddare H. M. Debes började samla in äldre mönster och prov visades på en industriutställning i Köpenhamn 1929. Drottning Alexandrine intresserade sig för dem och uppmärksamheten bidrog till att 125 mönster publiceras i Bindibókin 1932. Den fick ett stort inflytande och nya utgåvor kom 1949, 1969 och 1986. Osva nämnde att under andra världskriget när de engelska soldaterna köpte stickade tröjor betydde det ett uppsving för stickning till avsalu.

 

Minnesbilder

På 1960-talet minns jag de äldre männen i småmönstrade i tröjor av finull i ullens bruna färger. När det blev för varmt inne i köket gick de bara ut en stund. Över tröjan bar de gärna en blå jacka av jeanstyg. För direkt utomhusarbete användes de grövre skeppströjorna som ofta var helt ljusa eller grå med mörkare mönster. Kvinnorna satt vanligtvis med stickningar, på rundstickor, och skeppströjorna såldes de i handeln för små summor. Då fanns också spinneriet i Göta som lät sticka tröjor både för hand och i maskin. Timpengen har varit låg för arbete med ull och ylle, men i bygderna fanns inte många andra möjligheter till lönat arbete. Nu är det ofta en farmor eller mormor som förser barnbarnen med stickade underkläder, tröjor, sockor, vantar och mössor.

Syntetmaterial har sedan 1970-talet ersatt mycket av yllet, inte bara på Färöarna. Det har på 1980-1990-talet inte funnits något världsmarknadspris på ull och den färöiska ullen bränns. Samtidigt har yllet blivit en exklusiv vara. Osva påpekade att när det bara är fårköttet som är eftersökt blir följden att det i fåraveln inte tas hänsyn till ullkvaliteten och den har försämrats.

 

Hemslöjdsförening

Dansk Kunstflid-foreningFrån början av 1900-talet erbjöd Dansk Kunstflid-forening både färöiska och isländska kvinnor att få slöjdundervisning i Köpenhamn. Det fanns interesse för att få fram bättre produkter. Klagomål framfördes på kvaliteten på de stickade och vävda produkterna och hemslöjdsföreningen bildades 1927. Föreningen skulle både utveckla arbetet och hjälpa till med försäljningen, en första butik öppnades 1930. Nu är hemslöjdens butik i Tórshavn stängd, precis som på många orter i Sverige, men det finns flera färöiska hemslöjdsföreningar.

Osva menade att det känns orättfärdigt med kritik av kvalitén som framförts genom tiderna, när det egentligen handlat om tidsbrist hos de stickande.

 

Mode

Plagg följer mode och har varierande betydelse. Skipstroyggjur, som såldes som islandströjor i Sverige, bars för att signalera progressivitet. Efter den ekonomiska krisen på Färöarna i början av 1990-talet blev den mörkbruna tröjan med silverknappar på axeln ett partipolitiskt uttryck för självständighet.

Nu är det åter modernt att sticka och naturnära produkter får en allt större marknad. Unga färöiska formgivare som till exempel Sniálvsdóttir, har tagit upp äldre mönster, men givit plaggen ny form. De är gärna löst stickade och arbetet får inte ta för lång tid. Veckopressen är full att fiffiga stickbeskrivningar, gärna på små föremål. Osva nämnde inte Kaffe Fasset, som från Amerika sedan en del år inspirerat till vilda stickade mönster, men hon betonade att veckopressen så länge den funnits varit läst och spritt idéer också på Färöarna.

En omtyckt tradition, att särkilda mönster som hört till vissa hus för att det skulle var lättare att identifiera den som förolyckats, punkterade Osva som en myt. Den lever också i andra områden som på Aranöarna där de började sticka enfärgade, mönstrade tröjor på 1930-talet.

Det var så roligt att lyssna till Osva som med bred kunskap kunde svara på frågor. Varför stickar inte männen? Jo, när resultatet var en produkt till avsalu, då stickade också de. I andra trakter som i Anderna och i Turkiet, stickar männen fortfarande.

Osva visade både rejäla underkläder för män, mjuka små barnplagg och en sjal, av den typ som nu är karakteristiskt färöisk, som hon tagit med sig. Det fanns så mycket att berätta att det inte gavs tid åt att komma in på frågan om den färöiska dräkten.

Den färöiska ullen är inte längre guld värd. Endast en liten del går till spinnerierna och blandas med importerad ull. Ullen kan inte nappas på maskin men jag har hört förslaget att den skulle skickas till Kina för att få handarbetet gjort. Själv hoppas jag att det blir gjort på något vis så att ylleplaggens fantastiska egenskaper tas tillvara, både för barn och vuxna. Inte har jag funnit något syntetmaterial som värmer och andas lika väl i både väta och kyla.

 

Forskning

Osva har skrivit om stickning som en del i ett större projekt, Traditión och modernitetur, men det är ännu inte publicerat. Fróðskaparsetur Føroya och Islands universitets humanistiska fakultet anordnar 26-28 juni 2007 en sjätte Frændafundur eller öppen konferens där ett tema blir stickning och formgivning. Där kommer Osva Olsen att föreläsa, jämförelser kommer att göras med Island och det blir spännande.

Den isländska tröjan av löst spunnen ull med mönster som en stor krage används nu för att marknadsföra Island. Den inspirerades av den grönländska pärlkragen genom schweiziska mönsterböcker och blev populär på 1970-talet. Nu har den blivit traditionell och dessutom åter modern bland de unga. Till detta fogade Osva kommentaren att också den grönländska pärlkragen har utvecklats från en liten kant kring halsen till at nå ut över skuldrorna. Så kan kulturkontakterna ta sig uttryck.

 

TEXT
Nanna Hermansson, maj 2007

 

LÄNKAR
Sniálvsdóttir - internationellt brand med handstickade färöiska modekläder

 

 

 

  Frågor eller kommentarer på artikel ?
  Skriv här

 

Följ med vad som händer :
Skriv upp dig till Samfundets oregelbundna Nyhetsbrev här och GILLA oss på Facebook , så håller vi dig uppdaterad.

 

 

 

 

Recension- Introduktion till det färöiska språket -

 

  Tack så mycket för den utmärkta studiecirkeln i färöiska.

Jag är imponerad av hur välarrangerad den var.

Jag är också imponerad av arrangörernas goda kunskaper, och jag tycker kursinnehållet var bra.

Eftersom jag är en obotlig teknokrat hade jag gärna hört mer om grammatik. Den tid som skulle gått åt till det, kunde i så fall tas från genomgång av skönlitteratur.
Jag misstänker att de flesta föredrar mer skönlitteratur och mindre grammatik, så för majoritetens skull är nog upplägget bäst som det är.

Med vänlig hälsning                
Stefan Häger       

 
skriv artikel


Har du en berättelse, anekdot eller artikel om Färöarna, du vill dela med andra intresserade? Kontakta Samfundet om du funderar på att skriva.

Vi hjälper gärna till med allt det praktiska avseende text, teknik och illustrationer.

bilder


Dela med dig av dina bilder. Vi tar emot teckningar, illustrationer, fotografier och presenterar dem här på webbplatsen.

Vi hjälper till med teknik om det behövs. Kanske har du också en historia eller berättelse som hör till dina bilder.

Vill du veta mer om Färöarna?

Föreningens medlemmar har stor kännedom om Färöarna. Vi delar gärna med oss av erfarenheter och kunskap. Fråga Samfundet Sverige-Färöarna här:

Inloggning författare, skribenter och administratorer.