Mycken läsning Artiklar med tema Färöarna

 

 

 

Inledning

Till ballader och visor dansar färöingar fortsatt med försångare i ring eller kedja. Dansen har rötter i medeltiden. Samfundet Sverige-Färöarna vill visa hur en del av dessa nordiska texter kan knytas till historiska händelser och sägner.

I museer och främst i kyrkor finns en medeltida bildskatt. Samfundet vill, som under en tänkt resa, peka på några intressanta illustrationer. Färden går från Stockholm genom Sörmland, Östergötland, Småland och Skåne i Sverige till Sorø på Själland i Danmark.

Tanken på resan uppstod i samarbete mellan Folkvisedanslaget och Samfundet Sverige-Färöarna.

Denna artikel är tänkt som ett faktaunderlag - en liten lathund - som ger stickord så att den intresserade kan gå vidare till andra källor med rikare skildringar.
Lathunden trycktes i liten upplaga 2016.

 

 

Vädersolstavlan i Storkyrkan

 

BALLADER

och nordisk medeltid i bilder.

 

 

Stockholm

Mälaren var förr en vik av Saltsjön, men landet höjer sig sedan istiden, nu med 4 mm per år. På vikingatiden stod vattnet 5 m högre än idag. Staden låg som ett lås för sjön (Erikskrönikan).

Birger Jarl daterade ett brev i Stockholm 1252. Då var det en ny stad med kyrka, torg, gator och stadsmur. I nordost på Stadsholmen låg borgen med tornet Tre kronor. Den äldsta stadsmuren följde strandlinjen, innanför dagens Långgator.

Staden låg mitt i riket Sverige med Finland. Den växte fort och blev en borgarnas stad med köpmän och hantverkare. Många tyskar hade stort inflytande. I början av 1500-talet hade Stockholm ungefär 6 000 invånare.

 

 

Storkyrkan S:t Nicolai

Kyrkan, som invigdes 1306, är ombyggd flera gånger. Murverk och pelare är medeltida. Statyn av S:t Göran i Storkyrkan beställdes av riksföreståndaren Sten Sture d.ä. till minne av slaget på Brunkeberg 1471 som Kristian I förlorat. Riddaren dräper fienden och räddar prinsessan, Sverige.

Hör du sankt Örjan du är min sven,
du månde mitt ärende utrida.
Till Babylon den sköna stad
att mot draken strida.

Så inleds Sankt Örjans visa, känd från 1500-talet.

Kristian II lyckades inta Stockholm hösten 1520. Efter hans kröning i Storkyrkan dräptes bortåt 90 personer på Stortorget; händelsen kallas Stockholms blodbad.
På midsommardagen 1523 intog Gustav Eriksson Vasa Stockholm.

Sankt Örjans visa - se hela texten här

Sankt Örjans visa

Hör du Sankt Örjan, jag säger dig
Du skall mitt ärende utrida
Till Babylon, den sköna stad
Emot den draken att strida

Den draken har så underlig sed
Var dag vill han hava av sin föda
Båd folk och fä och vad han får
Så månd han den staden utdöda

Konungen gav åt sitt folk det råd
Var dag en människa att giva
Så månde dock detta länga vårt liv
Och så får vi längre leva

Då varven voro gångna omkring
På konungens dotter det månd falla
Och borgarna gingo för kungen in

Konung, I hållen I have sagt
Och gören oss inte till mene
Eller ock vi gå i slottet in
Och brytom stockar och stenar

Jungfrun sig klärt i sin bästa dräkt
Den bästa, som hon hade
Så tar hon med sig sitt lekelamb
Och så av slottet utgångar

Riddar Sankt Örjan kom ridandes,
Hans häst för alla månde springa.
Baneret var vitt och korset rött
Det förde han i sina händer

Stånden I här min jungfru skön
Vi sörjen I så svåra?
Vad är väl Eder till möda lagt?
I sägen det uppenbara!

Riden nu bort, fager ungersven
Och gör Eder intet till mene
Ty detta är nog att jag skall dö
Jag dör nu hellre allena

Och så kom draken av denna sjö,
Sankt Örjan emot honom rider
Och ingen fågel flyger så snabbt
Som han sitt svärd uttryckte

Kära min jungfru, I träden fram
I binden om draken Edert bälte
Att Eder fader och moder må se,
Det I från honom ären frälste

De ledde den draken allt till den stad
Sankt Örjan och jungfrun den sköna
Och allt det folk som i staden var
Begynte då till att löpa

Hör du det konung, jag säger dig
Här gäller nu intet att löpa:
Med allt ditt rike och allt ditt folk
Idag skall du låta dig döpa.

KÄLLA : dagensvisa.com

 

 

Sigurdsristningen i Ramsund, Södermanland

Sigurdsristningen vid Ramsundsberget i Södermanland

Sigurdskvädet/Sjurðar kvæði sjungs på Färöarna med 130 verser. Omkvädet lyder:

Grane bar gullet från heden
Sigurd drog sitt svärd i vrede
Seger han över draken vann
Grane bar gullet från heden.

Den illustrerade episoden om Sigurd drakdödaren börjar med att Utter, bror till Regin och Fafner, blir ihjälslagen av guden Loke. Asarna måste bota för dråpet genom att täcka utterskinnet med guld. Fafner vill inte dela guldet med sin bror Regin. I en drakes skepnad ruvar han över skatten på Gnitaheden. Regin, som är Sigurds fosterfar, vill komma åt skatten och uppmanar Sigurd att dräpa Fafner.

Sigurd sticker svärdet i draken Fafner, som här har formen av en runslinga. Sigurd skär ut den döda drakens hjärta och steker det åt sin fosterfar. När Sigurd ska känna om hjärtat är färdigstekt bränner han sig på tummen och stoppar den i munnen. Han förstår då fåglarnas språk. De två fåglarna i trädet säger att Regin tänker döda Sigurd. Sigurd hugger då huvudet av Regin. Regin var smeden som reparerade Sigurds svärd Gram. Intill den döde Regin ligger hammare, blåsbälg, städ och tång. Sigurds häst Grane står bunden vid trädet.

Hur den äldre sägnen tolkats i kristen tid är ovisst, men klart är att kvinnan bakom ristningen var kristen. Runslingans text från 1040-talet lyder:

Sigrid gjorde denna bro, Alriks moder Orms dotter, för själen Holmgers Sigröds fader hennes make.

Den omtalade bron gick då överett brett sund, nu en liten å.

Sjurðar kvæði och Sigurdskvädet - med text på både färöiska och svenska

Sjurðar kvæði - färöisk text

Sjurðar kvæði

1
Vilja tær nú lýða á,
meðan eg man kvøða
um teir ríku kongarnar,
sum eg vil nú um røða.

    Grani bar gullið av heiði,
    brá hann sínum brandi av reiði,
    Sjúrður vann av orminum,
    Grani bar gullið av heiði.

2
Sigmundur var ein
jalsins son,
men hann fekk eina so
høgborna konu.

3
So glaðiliga drekka tey
í ríkinum jól,
so fagurliga byggja tey
tann ríka kongins stól.

4
Tá var har so mikil
ríka manna gongd,
ófriður gekk á
kongins land.

5
Ríða teir í bardagar
suður upp á strand,
so reystiliga vardu teir
tann ríka kongins land.

6
Løgdu sínum bátunum
suður við strand,
so listiliga vardu teir
tann ríka kongins land.

7
Ríða teir í bardagin,
lótu har sítt lív,
eftir livir Hjørdis
Sigmundar vív.

8
Stendist tað av bardøgum,
eingin kemur heim,
eftir livir Hjørdis
við sorg og døpul mein.

9
Stoytir hon yvir seg
kápu bláa,
so gongur hon á vánaðin,
sum Sigmundur lá.

10
“Ligg nú heilur, Sigmundur,
søti mín,
eg man vera í sorgartíð
komin at vitja tín.

11
Hoyr tú, reysti Sigmundur,
søti mín,
eru tey nakað grøðandi
sárini tín?”

12
“Seint manst tú, Hjørdis,
fáa til tess ráð,
gera tey smyrslini,
sum grøða míni sár.

13
Hundsins synir í randarný
skaðan gjørdu tær,
eitur var í svørðinum,
teir bóru móti mær.

14
Áðrenn teir góvu mær
tað fyrsta sár,
sundur gekk mítt svørðið
í lutirnar tvá.

15
Sundur gekk mítt svørðið,
og sundur gekk mítt spjót,
Hundsins synir
riðu mær allir ímót.

16
Sundur gekk mítt svørðið
í lutir tvá,
tí mundi eg ongan
sigur av teim fáa.

17
Tað annað sárið, teir
góvu mær tá,
illa neit í hjartanum,
tað hyggi av tí gár.

18
Tað, ið tú hevur í vónum hjá tær
tað er sveinsbarn,
føð tað væl við ærum upp,
og gev tí Sjúrðar navn.

19
Tak tú hesar
svørðslutir tvá,
lat tú teir til smiðju bera
ungum soni, tú ár.

20
Av sonnum eg tað sigi
nú til tín:
hesin sami sonur
skal hevna deyða mín.

21
Regin smiður býr fyri
handan á,
honum skalt tú fáa hesar
svørðslutir tvá.

22
Og so má hann gera tað
so reinliga hart,
bæði má hann vega við tí
steinin og jarn.

23
Frænar eitur ormurin,
á Glitrarheiði liggur,
Regin er ein góður smiður,
fáum er hann dyggur.

24
Eg fái ikki, Hjørdis,
longur snakkað við teg,
hetta man vera deyðastundin,
ið komin er á meg.”

25
Grátandi snúðist Hjørdis
Sigmundi frá,
allar hennara hirðkonur
feldu fyri hann tár.

26
Grátandi fór nú Hjørdis
í sínum sali at sitja,
Hjalprek kongur fyrstur og fremstur
frúnna kom at vitja.

27
Frúgvin gekk sær við barninum
níggju mánar sínar,
til at teirri stundum leið,
hon føðir ein svein so fríðan.

28
Nú er enn sum ofta fyrr,
duld er døpul mein,
frúgvin er gingin í høgaloft,
hon føðir ein ungan svein.

29
Sveipar hon hann í klæðir væl,
tá ið hann kom í heim,
Sjúrða bað hon nevna sær
tann geviliga svein.

30
Barnið varð sveipt í klæði væl,
og gott er til góðan at evna,
síðan bað hon presti bera,
Sjúrða bað hon nevna.

31
Hann varð borin frá kirkjuni
aftur til móður sín,
meira læt hon røkta hann
enn alt sítt gull í skrín.

32
Barnið varð borið frá kirkjuni
og sett á móðurs fang,
meira legði hon røkt á hann
enn alt sítt gull og sprang.

33
Barnið varð borið frá kirkjuni
og sett á móðurs knæ,
meira legði hon røkt á hann
enn alt sítt gull og fæ.

34
Sigmundur kongurin
frá henni gekk,
Hjalprek kongurin
hana aftur fekk.

35
Hjalprek kongurin,
tann jalsins son,
hann fekk nú sær so
høgborna konu.

36
So var tað við Sjúrða,
mikil gav hann vekst,
meiri vaks hann í ein mánað,
enn onnur børn í seks.

37
Hann vaks upp hjá síni móður,
tað er einki hól,
meiri vaks hann í ein mánað
enn onnur børn í tólv.

38
Hann vaks upp hjá síni móður,
hon gav honum gangin hægst,
hann royndi meira í ein mánað
enn onnur børn í seks.

39
Hann vaks upp hjá síni móður,
miklan fekk hann alva,
styrknaði meiri í ein mánað
enn onnur børn í tólv.

40
Hann vaks upp hjá síni móður,
lukkan honum góð,
hann vann meira í ein mánað
enn onnur børn í tólv.

41
Hann vaks upp í ríkinum
til geviligan mann,
Hjalprek kongurin
fostraði hann.

42
Hann vaks upp í ríkinum
skjótt og ikki leingi,
til hann gjørdist í høggum tungur,
hann bardi kongins dreingir.

43
Hann var sær á leikvøllum,
ímillum manna herjar,
rívur upp stórar eikikelvar,
lemjar summar til heljar.

44
Niður settust sveinarnir,
vreiðir ið teir vóru:
“Líkari var tær faðir at hevnt
enn berja os so stórum.”

45
Sveinur kastar skildri niður,
lystir ei longur at leika,
gongur fyri sína sælu móður
við reyðar kinnar og bleikar.

46
Sveinur gekk til móður sína,
talar rætt og slætt:
“Sig mær sannan faðir at mær,
ein hvør vil vita sín ætt.

47
Hoyr nú tað, mín sæla móðir,
sig mær satt ífrá:
varð mín faðir av lívi tikin,
ella doyði hann á strá?

48
Hoyr tú nú, mín sæla móðir,
spyrja má eg nú teg:
varð mín faðir við váknum vigin?
Dult er tað fyri meg.

49
Hoyr tú, mín hin sæla móðir,
sig mær nú satt ífrá:
er hann enn á vørildini,
ið mín faðir vá?”

50
“Um hann er á vørildini,
ið tín faðir vá,
tað verður ikki, meðan tú livir,
tú sømdir av honum fár.

51
Hundsins synir í randarný
teir tín faðir vá,
tú manst ikki, meðan tú livir,
sømdir av teimum fá.”

52
Sveinur svaraði síni móður,
alt væl sum hann kundi:
“Ofta hevur vaksið ungum rakka
hvassar tenn í munni.”

53
Frúgvin gekk at tí kistuni,
sum øll var í gulli tvigin:
“Her skalt tú síggja tey herklæði,
sum tín varð faðir í vigin.”

54
Hon læsir upp ta kistuna,
sum nógv var í gull og fæ,
hon tekur upp teir svørðslutir
og kastar Sjúrða á knæ.

55
Hon tekur upp ta skjúrtuna,
sum øll var í blóði drigin:
“Her sært tú nú, mín sæli sonur,
hvussu tín varð faðirin vigin.”

56
Hon tekur hesar svørðslutir,
Sjúrða hon teir fær:
“Hetta gav tín hin sæli faðir,
ið mikið gott unti mær.

57
Tak tú hesar
svørðslutir tvá,
lat tú tær eitt annað
svørðið av teim slá.

58
Regin smiður býr
fyri handan á,
honum skalt tú fáa
hesar svørðslutir tvá.

59
Honum skalt tú fáa
hesar svørðslutir tvá,
smíða væl og virðiliga,
til tú ríða má.

60
Frænar eitur ormurin,
á Glitrarheiði liggur,
Regin hann er góður smiður,
fáum er hann dyggur.”

60
Tað var hin ungi Sjúrður,
honum mundi einki fresta:
“Hoyr nú tað, mín sæla móðir,
vís mær á veldigan hest!”

62
“Gakk tú fram at fossinum,
varpa stein í á,
kjós tær hest til handar tann,
sum ikki víkir frá!”

63
Hann gekk sær at fossinum,
kastaði stein í á,
tók sær tann av hestunum,
sum ikki víkti frá.

64
Hann var í tí ríkinum
ein tann allarbesti,
síðan varð hann kallaður
Grani Sjúrðar hestur.

65
Árla var um morgunin,
meg man rætt um minna,
Sjúrður kvittar yvir um á
Regin smið at finna.

66
Sjúrður leyp á Grana bak
sama morgun snimma,
so ríður hann sær yvir um á
Regin smið at finna.

67
Tað var hin ungi Sjúrður,
ríður fyri dyrnar fram,
Regin kastar smíðinum,
hann tekur jarn í hond.

68
“Hoyr tú meg nú, Regin,
hetta er fyrsta mín ferð,
ger mær tað, tú Regin smiður
smíða mær nú eitt svørð!

69
Tak nú frá mær hesar
svørðslutir tvá,
tú mást mær eitt javngott
svørð av teimum slá.”

70
“Ver vælkomin, Sjúrður,
tú ert mær so kær,
dvølst í ríkinum nakra tíð
og hesa nátt hjá mær!”

71
“Eg fái ikki, Regin smiður,
dvølst í nátt hjá tær,
Hjalprek kongur saknast meg
úr hásætinum frá sær.

72
Smíða mær nú svørðið
skjørt og so reint,
bæði má eg vega við tí
jarnið og so stein.”

73
Regin tók við svørðinum,
og legði hann tað í eld,
einans náttina
hevði hann tað í gerð.

74
Einans náttina
hevði hann tað í gerð,
hugaður var nú Sjúrður ungi,
har ið hann fer.

75
Árla var um morgunin,
sólin skín so snimma,
Sjúrður loypur á Grana bak
Regin smið at finna.

76
Sjúrður er riðin
fyri dyrnar fram,
Regin kastar smíði
og tekur sær svørð í hond.

77
“Smíðað havi eg svørðið,
gjørt havi eg tað til,
bilar tær ei hugurin,
lívið leggi eg við.

78
Smíðað havi eg svørðið
skjørt og so reint,
bæði mást tú vega við tí
jarn og so stein.”

79
Sjúrður gekk at sterkan steðja,
roynir alt við hast,
fyrsta høggið, ið hann brá,
í tógva lutir brast.

80
“Deyðan ert tú, Regin smiður,
av mær verð,
at tú mundi svikið meg
í váknagerð.”

81
Tekur hann hesar svørðslutir,
kastar á Regins knæ,
Regin smiður skalv
sum eitt liljublað.

82
Legði hann hesar svørðslutir
aftur í hans hond,
tá skalv hondin á Regin smiði
sum eitt liljuvand.

83
“Smíðar tú annað
svørðið so mær,
deyðan mást tú, Regin smiður,
vænta tær.

84
Tú mást gera tað so
reinliga hart,
bæði má tað vera
tolið og so skarpt.

85
Smíða mær svørðið
skjørt og so reint,
bæði má eg vega við tí
jarn og so stein.”

86
“Hoyr tað, Sjúrður ungi,
smíði eg tær svørð,
hjartað úr orminum
vil eg hava í verð.

87
Smíði eg tær svørðið,
geri eg tað so,
hjartað úr orminum
leggi eg virðin á.”

88
Regin gongur at smíðinum,
legði svørð í eld,
tríati næturnar
hevði hann tað í gerð.

89
Tríati næturnar
hevði hann tað í gerð,
hugurin var um Sjúrða unga
og um hansara ferð.

90
Tað var um ein árla morgun,
sólin skein so víða,
Sjúrður kvittar yvir á
til Regin smið at ríða.

91
Tað var hin snari Sjúrður,
reið fyri dyrnar fram,
Regin kastar smíði
og tekur svørðið í hond.

92
“Ver vælkomin, Sjúrður,
hvussu er at tí vón?
Góðar hevur tú yvirvánir
í allari ásjón.

93
Ver vælkomin, Sjúrður,
smíðað havi eg svørð,
bilar tær ei hugurin,
tú verður so víða á ferð.

94
Smíðað havi eg svørðið
skært og so reint,
bæði mást tú vega við tí
jarnið og so stein.”

95
Sjúrður gongur at steðjanum,
høggur á við fart,
hvørki mátti røkka ella støkka,
so var svørðið hart.

96
So høgg hann Sjúrður
fastliga til,
sundur kleyv hann steðjan
og stabban við.

97
Hann vá ein orm av giltum upp,
annan skamt íhjá,
Gramm kallaði hann svørðið,
á gólvinum lá.

98
“Hoyr tú, frægi Sjúrður,
av kongaborið vív,
fyri tílíkar høvdingar
vil eg lata lív.

99
Hoyr tú, frægi Sjúrður,
siga mást tú mær,
nær tú ríður á Glitrarheiði,
eg vil fylgja tær.”

100
“Fyrst fari eg í randarný
Hundsins synir at fella,
síðan fari eg á Glitrarheiði,
tí mær man einki bella.

101
Fyrst fari eg í randarný
Hundsins synir at finna,
síðan ríði eg á Glitrarheiði,
tí tað verður mær minna.”

102
Snarliga vá hann Hundsins synir,
snart kom hann aftur úr teirri,
stokkut stund hann dvøldist við,
hann reið á Glitrarheiði.

103
Allar vá hann Hundsins synir,
væl kom hann aftur frá teim,
skamri stund av ríkinum
hann reið á Glitrarheiði.

104
Tað var svikarin Regin smiður,
hugsar so við sær:
“Kvittar tú á Glitrarheiði,
eg skal fylgja tær.”

105
Tað var hin ungi Sjúrður,
ríður fram yvir skóg,
møtir honum ein gamal maður,
settist niður á ló.

106
Tað var hin ungi Sjúrður,
ríður á Glitrarheiði,
møtti hann einum gomlum manni
mitt á sínari leið.

107
Tað var hin ungi Sjúrður,
hann situr á baldum hesti,
so er mær av sonnum sagt,
at tað var Nornagestur.

108
“Hoyr tú, reysti Sjúrður,
siga skalt tú mær:
hvør er hasin vesæli maður,
í fylgi er við tær?”

109
“Regin smiður ormins
bróðir hann er,
tí er hann ein í
hesari ferð.”

110
“Hvør bað teg, Sjúrður,
grava gravir tvær.
Deyðan hevur sá maður
aktað tær.”

111
“Regin legði ráðini,
at grava gravir tvær,
tí er hann við mær
í hesari ferð.”

112
“Hevur Regin biðið teg
grava gravir tvær,
hann er versti Guds svikari,
deyða vil hann teg.

113
Grav tú nú tógvar,
ta triðju har íhjá,
ein mun av eitrinum
man tað líva tá.

114
Grav tú tær tríggjar,
ta fjórðu skamt íhjá,
síðan skalt tú, Sjúrður,
at jørðini náa.

115
Grav tú gryvjur fýra,
um tú verður móður,
harvið skalt tú verja teg
fyri ormins eiturblóði.”

116
Ormurin er skriðin av gullinum,
tað man frættast víða,
Sjúrður situr á Grana baki,
býr seg til at ríða.

117
Ormurin er skriðin av gullinum,
langt ger hann skrið,
Sjúrður trívur um benjarkolv,
hann býr sítt svørðið til.

118
Tríati alin var fossurin,
ið ormurin undir lá,
høvur og sporl á jørðini,
bukt á homrum lá.

119
Tríati alin var fossurin,
ið ormurin undir lá,
uppi vóru bæði bøksl,
og búkur á hamri lá.

120
Tað var hin snari Sjúrður,
sínum svørði brá,
hann kleyv tann hin frænarorm
sundur í lutir tvá.

121
Vænt var tað høggið,
ið Sjúrður gav ta stund,
tá skalv bæði leyv og lund
og øll vørildins grund.

122
Tá skalv bæði leyv og lund
og øll vørildins grund,
Sjúrður brá sín bitra brand,
hjó hann í fýra sundur.

123
Tá spurdi ormurin,
í fjørbrotunum lá:
“Hvør var so hin hugdjarvi,
ið vega tordi so?”

124
“Sjúrða skalt tú nevna meg,
Sigmundar son,
Hjørdis drotning
móðir nevnd var hon.”

125
“Hoyr tú tað nú, Sjúrður,
eg sigi tað til tín:
hvør fylgdi tær tann ringa veg
higar nú til mín?”

126
“Regin er tín bróðir,
hann vísti mær veg,
hann er tann versti svikarin,
deyða vildi hann teg.”

127
Til tess svaraði ormurin,
meðan hann fleyt í blóði:
“Drepa mást tú Regin smið,
hóast hann er mín bróðir.

128
Veg tú nú Regin smið,
sum tú hevur vigið meg,
hann er versti svikarin,
deyða vil sjálvan teg.”

129
Stokti hann hjartað,
vegin var so trongur,
tríati alin
var teinurin langur.

130
Sjúrður gjørdist um hendur heitur
drap hann sær í munn,
fuglar og alskyns djór
vórðu honum á máli kunnig.

131
Tað var tá Regin smiður,
talaði so fyri sær:
“Fái eg tað nú, Sjúrður,
ið tú lovaði mær?”

132
Tá svaraðu vípurnar,
uppi sótu í eik:
“Sjálvur skalt tú, Sjúrður,
eta tína steik.”

133
Át hann hjartað,
av teininum dró,
Regin legðist at drekka
ormins eiturblóð.

134
Regin legðist at drekka
ormins eiturblóð,
Sjúrður gav honum banasár
í spori, sum hann stóð.

135
Tað var hin snari Sjúrður,
sínum svørði brá,
síðan kleyv hann Regin smið
sundur í lutir tvá.

136
Mikið mundi Sjúrður
gullið ognast tá,
tí hann vá tann frænarorm,
á Glitraheiði lá.

137
Árla var um morgunin,
áðrenn upp rann sól,
bant hann upp á Grana bak
gullkistur tólv.

138
Tólv gullkistur
hvørjumegin klakk,
Sjúrður settist omaná,
og so er frásagt.

139
Tólv gullkistur
hvørjumegin á,
Sjúrður leyp á lendar,
og vreiður var Grani tá.

140
Tólv gullkistur
hvørjumegin klakk,
sprakk hann yvir Lindará,
so er frásagt.

141
Grani sprakk um díkið,
sylgjan sundur gekk,
tað er mær av sonnum sagt,
at Nornagestur hana fekk.

142
Nú skal lata ljóði av,
eg kvøði ikki longur á sinni,
nú skal taka upp annan tátt
og víðari leggja í minni.

 

Manuskript: NkS 345, 8vo. Schrøters Sjúrðar kvæði.

Versioner:

  1. Chr. Matras (ed.): J. H. Schrøters optegnelser af Sjúrðar kvæði (Færoensia 3), 1953 s. 2.
  2. Føroya kvæði (Chr. Matras greiddi til útgávu, 1951) Band I, s. 1.
  3. Føroya kvæði (Inngangur og úrtøk eftir Dánjal Niclasen, 1998) 1. bind, s. 37

Litteratur: J.H. Schrøter, 1818.

KÄLLA : snar.fo

 

Sigurdskvädet - svensk text

Den svenska texten till Sigurdskvädet presenteras här officiellt för första gång.
Översättningen är gjord 1974 av Birgitta Hylin för Samfundet Sverige-Färöarna, samma år som föreningen grundades.

Sigurdskvädet

#1
Viljen I nu höra på
orden skall jag välja,
om de rika konungar
skall jag nu här förtälja.

    Grane bar gullet från heden
    Sigurd drog sitt svärd i vrede
    seger han över draken vann
    Grane bar gullet från heden.


#2
Sigmund så nämner jag
den Völsungason,
det var den unga Hjördis
hans hustru det var hon.

#3
Så gladeliga dricka de
jul i riket sitt,
med konungen i högsätet
i salens mitt.

#4
Ofreden gick då fram
över Sigmunds väld´,
manligen försvarade de
sin dyre konungs fjäll.

#5
Mången ädling reste sig
gick över land och strand,
ofreden gick över
konung Giurs land.

#6
Ofreden gick över
konung Giurs land,
striden står i söder
vid havets strand.

#7
Rida de i striden ut
ingen vänder hem,
efter lever Hjördis
med båd' sorg och men.

#8
Rida de i striden ut
låta där sitt liv,
efter lever Hjördis,
Sigmunds viv.

#9
Hjördis axlar
sin kappa blå,
så gick hon sig på vallen
där Sigimund låg.

#10
"Var nu hälsad Sigmund
dyre make min,
är jag kommen i sorgens tid
att besöka dig."

#11
Hör du tappre Sigmund,
dyre make min,
finnes något läkande
för såren din?"

#12
”Sent må du Hjördis,
leta efter råd,
att giva mig läkdom
för mina sår.

#13
Hundings söner i stridens gny
höggo mig listelig,
med giftiga svärden
de höggo mig.

#14
Innan jag det första
såret fick,
sönder mitt goda svärd
i tvenne stycken gick.

#15
Då jag fick det
andra sår,
hårt det tog åt hjärtat
hugget däri går.

#16
Tag nu dessa
svärdsstycken två,
låt bära dem till smedjan.
En ung son skall du få.

#17
Det du bär uti din kropp
är ett gossebarn,
fostra det och giv det kraft
giv det Sigurds namn.

#18
Sannerligen säger jag
nu till dig,
denne samme sonen
han skall hämnas mig.

#19
Regin den gode smed
han bor bortom ån,
honom skall du sända
svärdsstycken två.

#20
Fafner är drakens namn
han på heden ligger,
Regin är en duktig smed
få är hans like.

#21
Jag kan icke, Hjördis,
tala mer med dig,
ty detta må vara min dödsstund,
som kommen är till mig."

#22
Gråtande vände Hjördis
från Sigmunds lik sin kos,
alla hennes tärnor
stodo henne hos.

#23
Alla hennes tärnor
de stodo henne bi,
när fru Hjördis sjönk
ned vid Sigmunds lik.

#24
Skedde då som ofta än
allt kom på så brått,
kungen dog i dödssot
denna samma natt.

#25
Föga aktade Hjördis
kostnaderna då,
båren av rödaste gullet
lät hon åt Sigmund slå.

#26
Östantill vid kullens rand
där ynglingar leka i hord,
grävde de det ljusa lik
ner i den svarta jord.

#27
Östantill vid kullens rand
där ynglingar samlas må,
mörk är den sorgens dag
när liket jordas må.

#28
Hjördis for nu hem med gråt
att sitta i sin borg,
Hjálprek kung till henne gick
med tröst i storan sorg.

#29
Sigmund kung så brådliga
bort från Hjördis gick,
Hjálprek konung snarliga
henne till hustru fick.

#30
Hjördis väntar då sitt barn
nio månader lång,
till dess stunden kommen var
hon föder en sven så båld.

#31
Hjördis väntar då sitt barn
nio månader ut,
till dess stunden kommen var
hon föder en sven så skön.

#32
Skedde då som ofta än
att dold är sorgens stig,
frun hon går i högan loft
en ung sven ger hon liv.

#33
Sveper honom i kläde väl
nu han kommit till värld,
bjuder hans namn att Sigurd vara
som hon blivit lärd.

#34
Han vax upp i riket
till tapper man så ung,
fostrade honom gjorde
Hjálprekur kung.

#35
Han vax upp i riket
det varade inte länge,
så blev hans svärdshugg tunga
när han lekte med kungens drängar.

#36
Städse var han på lekvallen
med sin röda sköld,
lärde de lister alla
som höves bland kampens män.

#37
Städse var han på lekvallen
borta med andra svenner,
varje gång de drabbade samman
fick någon av dem men.

#38
Städse var han på lekvallen
slåss med andra män,
rycker upp stora ekstammar
många slår han ihjäl.

#39
Svennerna sätta sig neder
vreda i sitt sinn:
"Hellre bör du din fader härmas
än strida med oss så illt."

#40
Sigurd kastar sin röda sköld
ned på den svarta jord,
när han hörde sin faders död
blev han mörk till mods.

#41
Kastar han svärd och rustning sin
honom ej lyster att leka,
gångar så för sin moder in
med röda kinder och bleka.

#42
"Hör min kära moder,
säg mig sanna ord,
vad är namnet på den man
som min fader slog?"

#43
"Allt vad jag dig säga må
äro sanna ord,
det var Hundings söner
som din fader slog.

#44
Det var Hundings söner
som din fader slog,
ej månn´ det bliva i din tid
att du hämnd på dem kan få.”

#45
Sigurd gav då moder sin
detta goda svar:
"Även unga hundar vassa
tänder i munnen har."

#46
Hjördis gick till kistan fram
gulltung var den och prydd:
"Här du ser den rustning
som blev din fader smidd."

#47
Hon låser upp den kistan
som rymde båd gull och kläder,
tar upp den blodiga skjorta
och kastar den i hans knä.

#48
Tar hon upp det brutna svärd
det till Sigurd bär:
"Detta fick jag från fader din
som höll mig mycket kär.

#49
Tag nu dessa
svärdsstycken två
de kan smidas samman,
ett gott svärd kan du få.

#50
Regin Smed bor
på andra sidan ån,
till honom skall du bära
dessa svärdsstycken två.

#51
Fafner heter draken
på Glittraheden bor,
Regin är en driftig smed
men svek i honom bor.

#52
Gack dig nu till forsen fram
kasta sten i å,
välj dig så den hästen
som inte skyggar då."

#53
Sigurd gick till forsen fram
kastade sten i å,
valde han sig den hästen
som inte skyggade då.

#54
Han blev vald bland rännare
i riket var han bäst,
sedan blev han kallad
Grane, Sigurds häst.

#55
Sigurd springer på Grane upp
så rider han över å,
det var en morgon arla
Regin ville han nå.

#56
Det var den unge Sigurd
rider för dörren fram,
Regin kastar smidet då
och tar svärd i hand.

#57
"Hör du unge Sigurd,
du tappre riddersman,
vad gäller denna färden
vart ämnar du rida fram?"

#58
"Hör nu vad jag säger dig,
därför rider jag här,
jag vill bedja dig Regin Smed
att smida mig ett svärd."

#59
"Var välkommen Sigurd kär,
jag hör så gott om dig,
bliv i riket en liten tid
sov i natt hos mig."

#60
"Icke kan jag, Regin Smed,
stanna här hos dig,
Hjálprek konung saknar mig
i högsätet hos sig.

#61
Smida skall du svärdet mitt
det skall bli mitt värn,
det skall kunna klyva
både stål och järn.

#62
Smida skall du svärdet mitt
så skinande rent,
det skall kunna klyva
både järn och sten."

#63
Regin tog då svärdet
lade det i elden röd,
det var tio nätter
han höll det i glöd.

#64
Svärdet han höll i glöden
tio nätter lång,
då var den unge Sigurd
på väg för andra gång.

#65
Sigurd springer på Grane upp
rider han över å,
det var en morgon arla
Regin ville han nå.

#66
Det var den unge Sigurd
rider för dörren fram,
Regin kastar smidet då
och tar svärd i hand.

#67
"Var välkommen Sigurd,
smitt har jag ditt svärd,
om du därtill hugen har
kan strax i strid du färdas.

#68
Nu har jag dig svärdet smitt
så skinande rent,
därmed kan du klyva
både järn och sten."

#69
Sigurd går till det stora städ
högg med all sin kraft,
sönder då hans goda svärd
i tvenne stycken brast.

#70
"Döda dig, Regin, borde jag
bättre är du ej värd,
för att du ville svika mig
och smida mig dåligt svärd."

#71
Tager han båda svärdsstycken
kastar i Regins knä,
skälvde då Regin Smed
som ett löv på träd.

#72
Lade har båda svärdsstycken
åter i hans händer,
då skalv handen på Regin Smed
som en liljestängel.

#73
"Smida skall du ett annat svärd
men om du smider så,
då skall du veta, Regin Smed,
dödens är du då.

#74
Svärdet skall du göra
så tåligt och så hårt,
därmed skall jag klyva
både järn och stål."

#75
"Smida skall jag annat svärd,
det blir ej som förr,
drakens hjärta
vill jag ha därför.

#76
Hör du unge Sigurd,
jag smider dig ett svärd,
drakens hjärta
är min gärning värd."

#77
Regin tog då svärdet
lade det på kol,
trettio nätter
han smidde däruppå.

#78
Svärdet han höll i glöden
trettio nätter lång,
då var den unge Sigurd
ridande tredje gång.

#79
Sigurd springer på Grane upp
rider han över å,
det var en morgon arla
Regin ville han nå.

#80
Det var den unge Sigurd
rider för dörren fram,
Regin kastar smidet då
och tager svärd i hand.

#81
"Var välkornen Sigurd,
smitt har jag ditt svärd,
om du därtill hugen har
går strax i strid din färd.

#82
Sigurd går till städet fram
hugger allt han förmår,
intet hack och ej det sprack,
hårt var svärdet då.

#83
Sigurd hugger än en gång
så hårt han hugga må,
sönder högg han städet
och stabban likaså.

#84
Då sprang där en källa fram,
nära intill ån,
Gramm kallar han svärdet
som på golvet låg.

#85
"Hör du tappre Sigurd
främst även bland viv,
för en sådan hövding
vill jag låta mitt liv.”

#86
"Lyssna på mig, Regin,
detta du säger till mig,
men andra tankar i ditt hjärta
hyser du till mig."

#87
"Likväl tappre Sigurd,
svara skall du mig,
när du rider till Glittrahed,
låt mig följa dig."

#88
"Först må jag rida i striden het
Hundings söner att finna,
sedan far jag till Glittrahed,
men hugen därtill är mindre.

#89
Först må jag rida i striden ut
Hundings söner att dräpa,
sedan far jag till Glittrahed,
mig månde de ej fälla,"

#90
Det var Sigurd Sigmundarson
fattas honom ej gull,
red han så i striden ut
att hämnas sin faders fall.

#91
Vann han över Hundings söner
helbrägda hem han red,
kortaste tid därefter
han drog till Glittrahed.

#92
Det var Sigurd Sigmundarson
han genom skogen spränger,
mötte honom en gammal man
satte sig neder på ängen.

#93
Där kom en man på marken fram
en han inte kände,
vidbrättad hatt på huvudet bar
en finsk båge i händer.

#94
Där kom en man på vallen fram
med lyftat svärd i hand,
i huvudet blott ett öga,
hosan knäppt vid knä.

#95
”Hör du Sigurd Sigmundarson
dristig och orädd man,
vart ställer du nu färden,
vart rider nu du fram?"

#96
"Först red jag i striden ut
de Hundings söner att finna,
nu rider jag till Glittrahed
det röda gull att vinna."

#97
"Hör du tappre Sigurd
säg nu sant till mig,
vem är den usle mannen
i följe där med dig?"

#98
"Regin Smed, så nämnes han
drakens broder han är,
därför är han i följe med mig
på denna min färd."

#99
"Vem bad dig att gräva
dessa gravar två?
Denne man han vill din död
mitt ord må du lita på."

#100
"Regin rådde mig att gräva
dessa gravar två,
ty han är min trogne vän
tillsammans med mig går."

#101
"Haver Regin bjudit dig
tvenne gravar att gräva,
är han den värste svikare
döden vill han dig giva.

#102
Noga må du, Sigurd,
vakta däruppå
att icke denna ormen
dig döden giva må.

#103
Gräv du nu en tredje
och gräv den nära inpå,
mot en del av giftet
den dig skyddar då.

#104
Gräv därtill en fjärde
litet längre fram,
upp ur den graven
skall du lyfta han.

#105
Gräv därtill en fjärde
inte så långt ifrån
sedan skall du, Sigurd,
på fasta jorden stå."

#106
Draken skrider från gullet bort
det kan man höra vida,
Sigurd grenslar Granes rygg,
begynner nu att rida.

#107
Draken har skridit från gullet
tror sig hava fred,
Sigurd griper om svärdet sitt
vill hugga draken ned.

#108
Trettio famnar var forsen hög
draken låg vid dess fot,
vingarna höll han lyftade högt
men buken låg klippan emot.

#109
Vingarna höll han lyftade högt
men buken låg klippan emot,
det var den tappre Sigurd
sitt goda svärd utdrog.

#110
Sigurd gav ett väldigt hugg
och alla sig förundrar,
då skalv både löv och lund
och all jordens grunder.

#111
Då skalv både löv och lund
och all jordens grunder,
Sigurd svängde sitt skarpa svärd
på mitten han högg honom sönder.

#112
Draken sporde och frågade då
där han i stycken låg:
"Vem är så modig en man
som vågar hugga så?"

#113
"Sigurd skall du nämna mig
Sigmund var min far,
det var den unga Hjördis
som mig livet gav."

#114
"Hör du unge Sigurd
vad jag nu säger dig:
Vem följde dig den långa väg
ända fram till mig?"

#115
"Regin din broder
visade mig väg,
han är den värste svikare
döden ville han dig."

#116
Därtill svarade draken
flyter i sitt blod:
"Dräpa skall du Regin Smed
fast han är min bror.

#117
Hugg du nu Regin Smed
som du har huggit mig,
han är värste svikare
döden vill han dig."

#118
Talade nu Regin Smed
han talar så för sig:
"Får jag nu, Sigurd,
det du lovade mig?"

#119
Sigurd tog ut hjärtat
inte var det lätt,
stekte det i elden
på trettio alnars spett.

#120
Sigurd brände fingrar sina
stack dem då i mun,
djurens språk han strax förstod
och fåglarna i lund.

#121
De vilda fåglar talade
de sitta i en ek:
"Själv skall du
Sigurd, äta av din stek."

#122
Sigurd stekte hjärtat
och det från spettet drog,
Regin ned sig lade
att dricka drakens blod.

#123
Regin ned sig lade
att dricka drakens blod,
Sigurd gav honom banesår
just där han stod.

#124
Det var den unge Sigurd
han sitt svärd utdrog,
sedan klöv han Regin Smed
uti stycken två.

#125
Väldig var den skatten
Sigurd ägde då,
ty han dräpte draken
på Glittraheden låg.

#126
Arla var om morgonen
solen lyser röd,
då binder han kistor tolv
med gull på Granes rygg.

#127
Tolv gullkistor lade han
på Granes sidor två,
själv han sedan satte sig
överst däruppå.

#128
Sigurd sedan satte sig
överst däruppå,
Grane över heden lopp
och vred var han då.

#129
Hästen löper på okänd led
vred var han och stark,
Sigurd sov i denna natt
i kaller ödemark.

#130
Så löper Grane
över fjäll och grönan vall,
aldrig mera kommer sådan
man till kungens hall.

KÄLLA : Hylin, Birgitta; Samfundet Sverige-Färöarna, 1974.

 

 

 

Albertus Pictor – en mångsidig konstnär

Albertus Pictor (ca 1440-1509) var född i Tyskland. Han benämns också Albrikht perlestickare, eftersom han också var yrkesbrodör. I svenska källor finns han nämnd från 1465. Han var i huvudsak verksam i Mälardalen, där ett trettiotal kyrkor är dekorerade med hans kalkmålningar. I Sverige användes tekniken al secco, d.v.s. man målade på torra väggar. Den, i Italien, delvis samtida Michelangelo målade al fresco, på våt puts. Sista gången Albertus Pictor finns omnämnd är 1509, då han fick betalt för att ha spelat orgel vid en själamässa i Storkyrkan.

I Lids kyrka, Södermanland, finns ett unikt självporträtt med signering av Albertus med texten:

Minns mig Albertus, denna kyrkas målare.

 

 

Floda kyrka, Södermanland

Den ståtliga tegelkyrkan har tre skepp och i det norra finns fortfarande den ursprungliga kyrkan från 1100-talet. Den har byggts om flera gånger, fick bland annat ett stort gravkor på 1600-talet samt restaurerades på 1880-talet. Den medeltida kyrkan fick på 1400-talet nya valv och Albertus Pictor målade sedan händelser ur Bibeln och scener med texter, som är de äldsta bevarade citaten ur fyra ballader i Sverige. Holger Dansk och Burman är en av dem.

Holger Dansk blev känd i Norden genom Karla-Magnus saga, som kan ha en historisk bakgrund från omkring år 800. Som hjälte i balladen dräper han jätten Burman. Som staty sitter han sovande i Kronborg slotts källarvalv.
Omkväde:

Holger Dansk, han vann seger över Burman.

Holger Dansk och Burman - se hela texten här

Holger Dansk och Burman

Nu ska jag eder säga om Burmans långa växt
Han var femton alnar lång över sadeln och hästen

    Holger Dansk vann seger av Burman

Nu ska jag eder säga om Burmans långa svärd
Det var femton alnar långt mellan udden och tånten

Burman han håller för staden ut han låter sin sköld skina
Statt upp du Israels konung och ge mig dotteren dina

Konungen går för staden ut han skjuter sin hatt för änne
Varifrån är du storman kommen emedan dig ingen känner

Jag är kommen av sporra land, där haver jag mina fränder
Innan jag rider ur staden ut, du ska lära mig känna

Jag ska mig beråda med alla mina fränder
Tredje dagen om kvällen jag dig budet sänder

Burman rider ur staden ut han rider i fullan dus
Han kastar en sten tillbaka var stor som ett bastehus

Jungfrun hon tar sitt silver och guld och binder det i en klut
Så gångar hon sig till fångahus att lösa en fånge ut

Jungfrun och ropar över fångahus högt över alla fångar
Svara mig Holger Danske orkar du ännu något gånga

Lite orkar jag krypa och hälften mindre gånga
Här har jag legat i femton år allt som eder faders fånge

Här har jag legat i femton år allt på de hårda linor
Svara mig nu stolts jungfru vad eder står till mena

Här är kommet Burmans namn en kämpe över alla kämpar
Han vill min fader av landet driva och mig ohederligt hämta

Inte ska han eder ohederligt hämta han är icke eder like
Hans moder är ett havstroll hon ligger för Österike

Men hade jag sadel och hade jag svärd ett svärd över alla måtta
Så skulle jag rida en dust idag för jungfrun livet att våga

Jag ska giva eder kläder ny och helst utav det bästa
Därtill giver jag er betsel och svärd och en sadel och häster

Burman han håller för staden ut han ser sig ut åt väster
Ser ni jungfru Gloria hur fagert jag håller på hästen

Inte är du mycket fager att se din kjortel den är viter
Din näsa är tre alnar lång du är en skråpuke liker

Burman han rider från staden ut han låter sin rompa kröka
Jag fruktar för Holger Danske han vill ock allt försöka

Den första strid de red ihop de redo ihop som fiender
Hästarna föllo till marken och glaven ginge sönder

Men Holger han tar sin brune brand den skiner som guldet röda
Så hugger han Burmans huvud utav så blodet rann honom till döda

Holger han håller för staden ut han låter sin sköld skina
Statt upp du Israels konung och ge mig dotteren dina

Holger han går i salen in de sjunger i varje tilja
Statt upp de Israels konung och ge mig nu din vilja

Dotter det har jag ej mera än en och hon är redan given manne
Men kan du henne från Burman befria så går hon dig tillhanda

Vi haver ridit en dust idag den varade icke länge
Vi haver ridit en dust idag allt som två raska hovdrängar

Är det nu sant det du säger till mig du må mig icke svike
Så ger jag dig dotteren min och halva mitt kungarike

    Holger Dansk vann seger av Burman

 

SMB 216
Text efter Bröms Gyllenmärs visbok från 1630
Melodi från Värmland
Tolkning av Gunnar Nordlinder

KÄLLA : folkvisedanslaget.se

 

 

Dädesjö gamla kyrka, Småland

Av den romanska kyrkan från 1200-talet återstår endast långhuset. Resten revs när man på 1790-talet skulle bygga en ny kyrka. Efter hundra år som sädesmagasin återupptäcktes det medeltida trätaket.Trettio medaljonger skildrar episoder ur julevangeliet samt motiv ur Staffanslegenden.

Målningarna är signerade Sighmunder.

I kyrkan finns också ett medeltida S:t Olovsskåp samt en madonna daterad till slutet av 1200-talet.

 

 

Staffanslegenden

Visor om Stefanus har sjungits sedan medeltiden. De finns i två huvudtyper.
Den ena handlar om Staffan stalledräng, som vattnar sina fålar fem.
I den andra, som i Rudisar visa på Färöarna, var Staffan stallknekt hos Herodes. När Staffan fick se Betlehemsstjärnan speglad i vattnet där hästarna drack, gick han till Herodes och förkunnade att den nya judakonungen var född. Herodes, som satt till bords, sade att detta var lika omöjligt som att den stekta tuppen skulle gala. Tuppen steg upp och gol

Christus natus est (Kristus är född)

Staffan blev stenad till döds.

Staffan Stalledräng och Rudisar visa - se texterna här

Staffan Stalledräng

Staffan Stalledräng

1.
Staffan var en stalledräng,
vi tackom nu så gärna,
han vattnar sin fålar fem,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

2.
Hastigt lägges sadeln på,
vi tackom nu så gärna,
innan solen månd uppgå,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

3.
Bästa fålen apelgrå,
vi tackom nu så gärna,
den rider Staffan själv uppå,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

4.
Innan någon vaknat har,
vi tackom nu så gärna,
framme han vid skogen var,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

5.
I den fula ulvens spår,
vi tackom nu så gärna,
raskt och oförskräckt han går,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

6.
Gamle björnen i sitt bo,
vi tackom nu så gärna,
ej får vara uti ro,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

7.
Nu är eld uti var spis,
vi tackom nu så gärna,
julegröt och julegris,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

8.
Nu är fröjd uti vart hus,
vi tackom nu så gärna,
julegröt och juleljus,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

 

KÄLLA : jullovet.se

Rudisar visa

Rudisar visa

1
Út kom hann Steffan, hann leit seg í eystan,
- og tað sigi eg á sanni -
ovarlaga glógvar tann stjørnan reysta.
- Med øllum Guds heiligum monnum.

2
Inn kom Steffan, hann sigur ífrá:
“Eg sær sól á himli og stjømu hjá.

3
Eg sær sól á himli og stjømu standa hjá,
mætur er sá konungur, ið føddur var í gjár.

4
Mætur er sá konungur, ið borin er í heim,
tí eg sær sól á himli og stjørnu rein.”

5
Rudis heitir á sveinar tvá:
“Tit biðið hann Steffan for meg inngá!

6
Tit bindið so á honum hond og fót,
vita um tann konungur ræður honum bót!

7
Tit stingið mær Steffans eygun út,
vitið um so hjálpir tann konungur so prúð!”

8
Bundu teir Steffans hond og fót,
mætur var sá konungur, ið honum ráddi bót.

9
Stungu út hans eygun, fell so væl í lag,
tó sá hann nátt sum ljósan dag.

10
Í tríati stykki varð hanin skorin,
so varð hann inn fyri Rudis borin.

11
“Tá skuldi eg trúð Steffans tali,
um upp stóð hanin og fór at gala.”

12
Rudis hann stóð og sá tar á,
at saman førdist hanin, á diskinum lá.

13
Hann fleyg upp á reyðargullstól,
hann sló sínar veingir, so fagurt hann gól.

14
Hann sló sínar veingir, so fagurt hann gól,
við hvørjari messu tað syngur hann í kór.

15
Rudis heitir á sveinar tvá:
“Tit leggið mær saðil á gangara grá!

16
Saðlið mær tann besta ein,
tí eg vil ríða í Betlaheim!

17
Eg vil ríða í Betlaheim
at skoða har tann unga svein.”

18
Rudis átti ein rumpuhvítan hest,
hann reið til Betlaheim, sum hann kundi best.

19
Rudis heim í garðin fór,
úti hon Maria fyri honum stóð.

20
“Ver vælkomin, Rudis, higar til mín,
nógvur er blandaður mjøður og vín.”

21
“Tú tarvt einki, Maria, fagna meg,
eg vil hava tín son at negla á træ.

22
Tú tarvt einki, Maria, fagna os,
eg vil hava tín son at negla á kross.”

23
“Vilt tú mín hin sæla son hava,
upp til himla tá mást tú fara.”

24
Rudis hann skuldi til himmiríkis fara,
tólv Guds einglar teir ringdu honum haðan.

25
Rudis hann stoyttist til jørðina niður,
og øll hans *indur á vinstru síðu við.

26
Øll hans *indur á vinstru síðu niður,
- og tað sigi eg á sanni
sjálvur hin útskotni tók honum við.
- Med øllum Guds heiligum monnum.

 

CCF 167 A
TSB B 8

Manuskript: Kvæðasavnið hjá Ole Jespersen, Savn Hammershaimbs (AM, Access. 4); Schrøters Blandinger, Savn Hammershaimbs (AM, Access. 4).

Versioner:

  1. Dansk Kirketidende 1852, nr. 344.
  2. V.U. Hammershaimb: Færøsk Anthologi I, 1891, s. 39
  3. Føroya kvæði (N. Djurhuus greiddi til útgávu 1972), Band VI, s. 199.
  4. Føroya kvæði (Inngangur og úrtøk eftir Dánjal Niclasen, 2004) 30. bind, s. 30.

Källa: Úr Suðuroy: Óli Jespersen (1810-1882), Hovi, f. í Vági.

KÄLLA : snar.fo

 

 

 

 

Kungar, drottningar och ballader

Efter vikingatiden, som vi räknar från 793 till 1055 efter nordiska konflikter i England, talar vi om medeltid. Då kom genom den katolska kyrkan på 1000-talet en ny världsordning, bland annat med självstyrda städer, riddarskap och länsväsen med herrar som tog skatt av sina underlydande bönder och torpare. Herrarna var ofta adelsmän, stormän eller frälse, som själva inte betalade skatt, men skulle hålla kungen med hästar och soldater. Påven i Rom hade den andliga makten och skatt skulle betalas också till kyrkan. Biskopar blev mäktiga, präster tillhörde frälset, kyrkor och kloster byggdes. Skriftspråket blev främst latin, men liksom de nordiska språken var tyska ett vardagsspråk eftersom tyska handelsmän fanns i hela Östersjöområdet. Från 1200-talet finns krönikor och berättelser på pergament, även lagar och jordeböcker.

Nordiska hövdingadömen kom att samlas till tre riken med län som en kung kunde sätta i pant eller sälja. Den nationalism som vi nu haft sedan 1800-talet fanns inte, utan det gällde att undersåtar var lojala mot sina härskare, sin länsherre, biskop eller kung.

Kungar och stormän bildade viktiga allianser genom att gifta bort sina barn och bekräfta förbindelserna med stora bröllop. Hemgiften för flickan förhandlades i förväg, den kunde vara ett eller flera län, skötta genom fogdar.

I Norge ärvdes kronan, men i Danmark och Sverige valdes kungen, oftast en kungaättling som kunde vara bara barnet. Han, som såg sig vald av Guds nåde, hade rätt att dubba riddare som så lovade att vara honom trogen, försvara landet och kyrkan. Från kontinenten kom en idealbild av den höviske riddaren som skyddar de svaga. Den levde i visor och ballader.

 

 

Eufemiavisorna

Birger Jarl (d. 1266) Sveriges verklige regent, ses som grundaren av både riket och Stockholm. Hans son kung Magnus Ladulås blev gift med Helvig av Holstein. Deras barn blev kungligt gifta. Dottern Ingeborg Magnusdotter blev gift med den danske kung Erik Menved. Sonen Birger Magnusson gifte sig med Märta (Margareta) av Danmark och Erik gifte sig med Ingeborg Håkansdotter av Norge. Ingeborg var i sin tur dotter till kung Håkan (5.) och drottning Eufemia av Arnstein, Rügen. Eufemia bodde i Oslo och arrangerade dotterns bröllop med Erik 1312.

Eufemia dog samma år, men hennes namn lever i de så kallade Eufemiavisorna med översatta riddarromaner på vers om Herr Ivan Lejonriddaren, Hertig Fredrik av Normandie och Flores och Blanzeflor.

Eufemiavisorna - läs om dem här

Eufemiavisorna

Eufemiavisorna är den traditionella samlingsbeteckningen på tre högmedeltida svenska riddarromaner, avfattade på vers:
Herr Ivan eller Ivan lejonriddaren,
Hertig Fredrik av Normandie och
Flores och Blanzeflor.

Dessa tre framstår – jämte den obetydligt yngre Erikskrönikan – för eftervärlden som kärnan i den svenska medeltidens höviska litteratur. Eufemiavisorna utgör vårt språkområdes äldsta prov på litterär fiktion. De är avfattade på folkungatidens litteraturspråk, så kallad äldre eller ”klassisk” fornsvenska. De ombesörjdes genom översättning eller bearbetning, utförd på uppdrag av den tyskfödda norska drottningen Eufemia, från franska, lågtyska och norröna (det vill säga norsk-isländska) källor, sannolikt under 1300-talets första decennier.
Enligt sedan länge gängse uppfattning är den svenske upphovsmannen en och densamme bakom alla tre dikterna. Han är anonym och har aldrig kunnat identifieras.

KÄLLA : Läs mer om Eufemiavisorna här i Svenskt Översättarlexikon.

 

 

Erikskrönikan och Visan om Johan Brunke

När Magnus Ladulås dog 1290, var sonen Birger redan vald till tronföljare. Hans och Märtas bröllop hölls i Stockholm med musikanter, gycklare och tornérspel. Om det berättar Erikskrönikan, en rimkrönika från 1320-talet som har Birgers bror Erik Magnusson som titelperson.

Erik blev hertig av Södermanland och den tredje brodern Valdemar hertig av Finland. Stridigheter mellan bröderna ledde till inbördeskrig. Som till förlikning bjöd Birger in sina två bröder till gästabud till jul 1317 på Nyköpinghus, miödh ok wiin där ekke trööt säger krönikan. Men Birger lät fängsla dem och kastade nyckeln i Nyköpingsån, som det sägs i Visan om Johan Brunke/Visan om fru Ingeborg, känd också på Färöarna. Birger och Märta flydde till Danmark och de båda bröderna dog på våren.

Kung Birger och Brunkes Förräderi - se texten här

"Sannfärdig och Historisk berättelse, Uti en ganska öm Visa, Huru som Konung Birger, år efter Christi börd 1317, uti Nyköpings Stad, med den falske Herr Johan Brunkes Råd och list, låto tvenne sina bröder, Hertig Erik och Hertig Valdemar, uti fängelset svälta ihjäl, varföre han sedan med sin Drottning, måste rymma till Dannemark, hans äldste Son blev halshuggen, och Brunke steglader på Brunkeberg i Stockholm, Som i visan vidare förmäles."
Kung Birger han var en Herre, så båld...
Sjung som "Himmelriket liknas vid tio Jungfr."

Till trycket ingiven av Eric L. Fahlberg.
Avskedad Gardes-Soldat.

Tryckt i Gävle 1784,
Hos E. P. Sundqvist

Kung Birger och Brunkes Förräderi

text: Eric L. Fahlberg.

 
Kung Birger Han var en Herre så båld,
uti de förra års tider,
hela Sveriges Rike han hade i våld;
Hans välde så måste de lyda,
Men trohet beskyddar så mången.

Han hade en Syster både fager och fin,
Hon var kär hållen av alla,
Hon var både tuktig och vänlig i sinn,
Fröken Ingeborg de henne kalla,
Men trohet hon älskas av mången.

Konung Erik Meneved utav Dannemark,
en Herre i Höghet och värde,
han fick till den Fröken en kärlek så stark,
med äran han henne begärde;
Ty troheten älskas av mången.

Hans Syster var dygdig, och däjlig försann,
att månge dess skönhet berömde,
Fröken Sophia, så var Hennes namn,
Till henne Kung Birger bud sände;
Ty troheten fägnar så mången.

Han tog sig den Danska Prinsessan till vän,
Hon Drottning i Sverige månd bliva,
gav Konungen i Danmark sin syster igen,
till Drottning, att med sammanleva,
Ty trohet fägnar så mången.

Drottning Ingeborg hade de bröderna tre,
den äldste han Kung månde vara,
men tvenne av dem deras liv låto de,
igenom förrädares snara,
Men otro förråder så mången.

De Herrar de ville till Sverige rida,
de voro hogen så glade;
Fru Ingeborg bad dem hemma bida,
I vet ej av nöd eller skada,
Ty troheten varnar så mången.

Fru Ingeborg ståndar uti Helsingborgs port,
Hon bad dem med vänliga ord,
Mina ädela Bröder i riden ej bort,
Ty det går mig svårlig emot,
men trohet förmanar så mången.

Då sade de bägge bröderna tillika,
och svara vi det göra kunde,
Men vi länges till vårt fädernes Rike,
så dagar, som timmar och stunder,
men troheten tryggar så mången.

Vi have så länge hos eder nu varit,
och levat i lust med gott nöje,
Hos eder vi mycket gott fått och erfarit,
vår resa vi intet fördröja,
Men troheten trygger så mången.

I töven och biden i dagarna fem,
jag beder i villen mig lyda,
medan jag förtäljer, er min starka dröm,
mig undrar vad han månd betyda,
men trohet beskyddar så mången.

Jag drömde edra kappor de voro av bly,
till tyngden de voro nog dryga,
mine ädele bröder voren där uti,
Er självom till oro och kvida,
men trohet åtvarnar så mången.

Ock de voro spände omkring eder hals,
de voro både tunge och trånge,
så visst betyder det eder stor falsk,
Gud löse Er av sorg och vånde
men trohet åtvarnar så mången.

De Herrar lydde intet Fru Ingeborgs råd,
de låto sin resa anlända,
de redo till Sverige uppå samma dag,
trodde dem ingen motgång skull hända,
men otro besviker så mången.

Och de redo sig så långt uppå land,
de kommo på den vita sand,
där mötte dem Brunke den otrogna man,
söta ord kunde han väl föra fram,
men otro besviker så mången.

I varen välkomne i bröder både,
som nu till vår fägnad vill komma,
I skolen få dricka Jul med vår nåde,
vår ynnest skall bliva Er fromma,
Men otro bedrager så mången.

De Herrar visste intet utav någon sorg,
de redo till Nyköpings stad;
Och när de kommo sig när intill torg,
där mötte dem det falska Råd.
Men otro besviker så mången.

I varen välkomne i bröder så kära,
lägg brönjorna uti vår by,
så kunnen i gå med lust och ära,
på slottet i Hovkläder ny,
men otrohet sviker så mången.

De Herrar de gingo på Slottet då fram,
och ställde sig för breda bord,
Men Kungen stod upp och han fägnade dem,
så väl han framförde sin ord,
Men otro förråder så mången.

I varen välkomne mina bröder båda,
jag vill Er tillfråga med äran,
mån jag icke ensam för landet skall råda,
som Spiran och Kronan månd bära,
Men otro förråder så mången.

De bröder tillsammans med enighet svara,
de ville de ord intet höra;
vår kära broder må han väl vara,
men ej ensam i landet regera,
men otro förråder så mången.

De Bröder de voro så glada till mod,
de åto och drucko de stunder,
och Brunke han gav dem mång vänliga ord,
med list otro och falska funder,
Men otro bedrager så mången.

Mina goda Herrar; han till dem sade
vad tänker I nu vilja göra,
villen I hålla er lustig och glade,
att dricka, och dansen att röra,
Men otro inbillar så mången.

De dansade ut, och de dansade in,
de blevo helt glade till mode;
Och Brunke han skänkte dem klaraste vin,
om falskhet de honom ej trodde,
Men otrohet sviker så mången.

De Herrar de stogo på golvet och kvad,
sin frihet de mente få njuta.
Men Kungen och Brunke de gingo till råd;
huru de sin list skulle sluta,
Men otro förråder så mången.

Hertig Valdemar talade till broder sin;
vi akte oss för Brunkes svänker,
Erik vi nu dricka allt för mycket vin,
ty han kan många skalka ränker,
Men otro besviker så mången.

Hertig Erik han slog upp med snövitan hand,
vi är komne uppå tro och lejde,
skole vi oss frukta i fädernesland,
vi vet ej av krig eller fejd,
Men otrohet fäller så mången.

De drucko och dansa den dag till ända,
tills mörkret och natten kom på;
så månde de ljus och bloss upptända,
som lyste i var och en vrå,
men otro bedrager så mången.

När såsom det något på natten månd lida,
och sömnen han kom dem uppå,
Då ville de Herrar hava ro och vila,
på silke och bolstrar de blå,
men otro besviker så mången.

Men Brunke han följde dem i tornet in,
de trodde i sängkammaren komma,
och Kungen gick med uti skarlakan fin,
de Herrar till slätt ingen fromma,
Men otro bedrager så mången.

De Herrar de trodde att det var stor gamman,
de visste ej av någon fara,
För än de slog alla dörrar tillsamman,
då sågo de sig fångne vara,
Ty otrohet narrar så mången.

Hertig Erik sig värjade såsom en man,
så väldelig månde han strida;
till dess han ej stol eller sängstolpe fann,
Han nödgas i tornet sen bliva,
men otro förråder så mången.

Kung Birger var färdig av landet utfara,
Johan Brunke i har min gunst och nåd,
om I tagen nu mina bröder till vara,
Men jag hör Kung Erik Menveds råd,
men otro bedrager så mången.

De Hertigar blevo bedrövad till mod,
den tiden han gjordes dem lång;
så illa på trohet då gick dem emot,
av köld, frost och stor hungers tvång.
Men otrohet sviker så mången.

Vi give dig Brunke det guldet så röd,
vi äre av hunger så kryste,
du giver oss vattn och det torra bröd,
vårt hjärta vill i vårt bröd brista
Men otrohet dräper så mången.

Han svarad´ rätt hastigt, det går mig ej an
för mig att beklaga Er nöd,
Ty I får nu intet här i Sveriges land,
kallt vattn, eller det torra bröd,
men otro hon dödar så mången.

Vi tro vår kära broders husfru så god,
vi tro den fromma Drottning så väl,
hon giver oss halmen att sova uppå,
och låter oss ej svälta ihjäl,
men otro fördärvar så mången.

Herr Brunke han blev rätt hastig och ond,
han harmades vid desse orde,
han tog de nycklar uppå samma stund,
och kasta dem i saltan flode,
men otro vill döda så mången.

Det var en stor ynka att höra uppå,
det var en stor jämmer och kvida,
när bröder åto varannan skuldrorna frå,
och kött utav varsannars sida,
men otro hon dödar så mången.

Det var ändå en större ynka och harm,
det var större jämmer och kvida,
Ty bröder lågo döde på varsannars arm,
och bredevid varsannars sida,
men otro hon dödar så mången.

Det stod alltså uti månader fem,
att Kungen från Skåne kom hem;
var äre mina bröder? vi skänkte I dem,
var måltid icke klara vin,
men otro hon dårar så mången.

Det svarade då en så liten småsven,
de Herrar har lidit stor möda,
ty Brunke han satte dem i tornet in,
jag tror visst att de äre döda.
Men otro hon dödar så mången.

Kung Birger han in genom vindglaset såg,
han lät sig det icke förlida;
stor ynka var då där som hans bröder låg,
de lågo döde vid varsannars sida,
Ty otro hon dräper så mången.

Ack hör nu du Brunke vad jag frågar dig,
du som desse dörrar sist läste,
var äro de nycklar som du tog av mig,
när jag utav landet bortreste,
Men otro bedårar så mången.

Herr Brunke han svarade med falsker fund,
de gjorde mig vreder till mode,
Att jag tog de nycklar uppå samma stund,
och kasta dem i saltan flode,
Men otro bedrager så mången.

Skam få dig därföre, du din arga dåre,
så illa därmed du mig svikit,
Nu bliver jag för denna gärningen svåre,
kvitt nycklarna till Sveriges Rike,
Men otro misshagar så mången.

Haver jag förrådat edra bröder båda,
så kan jag med sanning bedyra,
Att nu får ni ensamma för landet råda,
det själver Regera och styra,
Men otro inbillar så mången.

Men detta förtröt de Hertigars vänner,
de kunde den sorg intet lida;
De ville de Hertigars död väl fullhämna,
för äran begynte de strida,
Ty otro hon träffar så mången.

Kungen måtte rymma med Drottningen sin,
och långt bort till främmand land lända,
Halshuggen blev Magnus, Kungens äldsta Son,
så skamligt fick hans liv en ända,
Ty otrohet dödar så mången.

Men Brunke blev lagd på fem stegel och hjul,
för otrohet måste han falla,
han fick då sin lön som han hade förskylt;
Den platsen de Brunkeberg kalla,
Ty otro avlivar så mången.

När många Regenter vill styra ett Rike,
då händer det ofta alltså,
att de där om sällan sig kunna förlika,
Ty ingen vill då undergå,
Ty otro hon beprövar så mången.

Ty den som med otro och falskhetens art,
vill komma sin nästa i fara:
Tör hända, dess Herre han kan väl rätt snart,
inveckla sig själver i snara,
Ty otro hon fäller så mången.

Men att älska Gud, och lyda vår Kung,
Gud frukta och Konungen ära,
Den dygden bör vara hos gammal och ung,
som skriften oss tydligt kan lära:
Ty trohet berömmer så mångom.

KÄLLA : dagensvisa.com

Håtunaleken - läs mer om Nyköpings gästabud här

Få svenska kungar torde ha yttrat så bevingade ord som Birger Magnusson, den där natten till den 11 december 1317 som skulle skriva sig in i historien som Nyköpings gästabud:

Minnes ider nakot aff Hatuna leek?
Fulgörla minnes han mik!
Thenne er ey bätre än hin!
I wardhin nu fölgia mik om sin.
ERIKSKRÖNIKAN

»Minns ni något av Håtunaleken?
Jag minns den mycket väl!
Denna är inte bättre!
Den här gången måste ni följa mig
«.

Författare till Erikskrönikan påstår att det var vid detta tillfälle 1317 i Nyköping, som uttrycket HÅTUNALEKEN myntades av Kung Birger. Kungen som svekfullt lät sitt folk övermanna bröderna Erik och Valdemar, sedan han inbjudit dem till sitt slott. Han tog en gruvlig hämnd för att han själv blivit tillfångatagen i Håtuna 1306.

Konung Birger skyndade ned
med stirrande ögon och mycket vred,
ivrig att se, hur de togos till fånga.
- Minnens I Håtunaleken än?
Denna blir ej bättre den.

Barfota blevo de sedan förda
till tornet med händerna sammansnörda
och Valram Skytte var ej sen
att lägga bojor på deras ben

Tornet, där Birger lät fångarna sitta,
stängde han till med lås och slå
och kastade nyckeln i Nyköpings å;
Där var den icke lätt att hitta.

 

11 ÅR TIDIGARE I HÅTUNA

Upptakten till Nyköpings gästabud börjar alltså 11 år tidigare, den 29 september 1306 i Håtuna. År präglade av ideliga fejder mellan bröderna Birger, Erik, Valdemar - söner till den kände Magnus Ladulås.

Den historiska situationen hösten 1306 är följande:
- Birger är krönt kung sedan några år tillbaka (1302) efter att i åtskilliga år haft en förmyndare. Han blev kung endast 4 år gammal,
- Fadern hade gett de andra sönerna Erik och Valdemar stora landområden att förvalta och de fick kalla sig hertigar,
- Bröderna var avundsjuka på Birger som var kung, och hade smitt ihop en plan för att ta makten från Birger.

Historien börjar hos den ene avundsjuke brodern Erik :

Vill en ädel herre visa sig nöjd
med tjänster han rönt - eller hoppas röna,
är det ofta hans sed att belöna
med giftermål och bröllopsfröjd.

Så gjorde nu hertigen Vårfrudagen
på Bjällbo bröllop för fem sina män.

Men knappt var gillet slut,
förrän en märklig resa blev företagen.
Nu ville han taga sin skada igen
och visa , vad klockan var slagen.

En hop blev skickad till Svealand,
till Hundhammars gård vid Mälarens strand.

Bröderna redo i hemlighet sedan
att möta männen, som vor där redan
för att därpå gästa i konungs hov,
fast denne ej givit dem bud eller lov.

De togo båtar vid stranden och rodde
till Håtuna gård, där Birger bodde,
och kommo utan ett varslande ord,
just som denne gick till sitt bord.

Konungen bad sina bröder vara
välkomna dit, och såg ingen fara.
Männen sågo ut som lamm,
men genast de lämnats till natten allena,
sprungo de upp och voro ej sena
att draga vapen ur kläderna fram.

Och innan kvällen var helt förgången,
var konung Birger med drottningen fången.

Konung Birger sattes på Nyköpings slott.
Men öl och mat och vackra kläder,
och mycket annat som fägnar och gläder
fick han där i rikligt mått.
Ett sovhus främst med värmestuga
och stekhus, som hette duga.

En ädel man blev satt att akta
på varje hans minsta vink, och vakta
att allt, som icke var till hands,
skaffades fram, evar det fanns.
Ty rikligt skulle han alltid spisas,
och hänsyn i ord och later visas.

Så höll man konungen gott och väl,
icke svältes han ihjäl.
Men ändå kunde hans lott ej prisas,
ty allt han ägt av hus och land
föll i de båda hertigarnas hand.

 

KÄLLA : ukforsk.se

 

 

Frúgvin Margreta, ballad om en kungadotter

Den norske kung Erik Magnusson (2.) hade dottern Margareta (1283-1290), som dog på Orkneyöarna på väg till sitt eget bröllop i Skottland. Om detta handlar Margretu kvæði.

Margretu kvæði - läs hela texten här

Magnus kongur í Noregi eller Margretu kvæði

1 Vuksu upp í ríkinum
kongabørnini tvey,
áðrenn tey gótu á gólvi gingið,
slitu tey skarlak reyð.
 
2 Vuksu upp í ríkinum
kongabørnini bæði,
áðrenn tey gótu á gólvi gingið,
bóru tey skarlaksklæði.
 
3 Magnus kongur í Nøríki,
bæði ríkur og reystur,
sendi hann sína onkadóttur
innan nunnukleystur.
 
4 Tá ið hon hevði í kleystri verið
mánaðirnar tvá,
tá lysti frúnni Margretu
sín faðirs garð at sjá.
 
5 Tá ið hon hevði í kleystri verið
mánaðirnar tríggjar,
tá lysti frúnni Margretu
sín faðirs garð at síggja.
 
6 Tað var frúgvin Margreta,
skuldi ríða heim,
mætur var sá edilingur,
ið henni møtti á leið.
 
7 Hann reiv av henni stakkin,
hann reiv av henni serk,
til hann hevði vunnið henni
tað syndar neyðisverk.
 
8 Hann reiv av henni stakkin,
hann reiv av henni geira,
gullband um hennara herðar lá,
hon hevði ikki eftir fleiri.
 
9 “Nú havi eg rivið tíni klæði av,
gjørt tær last og skamm,
eg biði teg fyri tann øvarsta gud,
tú sig mær títt navn.”
 
10 “Magnus kongur var faðir at mær,
frú Hjørdís mín móðir,
Ólavur var mín onkabróðir,
hann vaks upp á skóg.”
 
11 “Var Magnus kongur faðir at tær,
frú Hjørdís tín móðir,
samfingin eru vit systkin tvey,
eg eri tín eigin bróðir.
 
12 Far tær, frúgvin Margreta,
aftur í klosturborg,
ongari sig tú nunnu frá,
so væl ber tú tína sorg!
 
13 Far tær, frúgvin Margreta,
aftur í klosturstein,
ongari sig tú nunnu frá,
so væl ber tú títt mein!”
 
14 Aftur fór frú Margreta
í sína klosturborg,
ongari segði hon nunnu frá,
so væl bar hon sína sorg!
 
15 Aftur fór frú Margreta
í sín klosturstein,
ongari segði hon nunnu frá,
so væl bar hon sítt mein!
 
16 Kongurin letur veitslu gera
eina á hvørjum heysti,
býður hann øllum nonnunum
inn á Mariu kleystur.
 
17 Glaðar vóru nunnurnar,
í gildi skuldi fara,
uttan frúgvin Margreta,
tí hon mátti heima vera.
 
18 Glaðar vóru nunnurnar,
í gildi gingu inn,
uttan frúgvin Margreta,
tí hon bar sorg við kinn.
 
19 Glaðar vóru nunnurnar,
í gildi gingu inn,
ringur situr Magnus kongur,
hann saknar dóttur sín'.
 
20 “Hvat er mín dóttir av sóttum sjúk,
ella hevur hon látið lív,
hví gongur hon ikki í gildi inn,
sum annað lystugt vív?”
 
21 Allar dýptu høvdið niður,
eingin tordi tala,
uttan hin gamli abbadissin,
hann komst ikki við at svara.
 
22 “Ei er tín dóttir av sóttum sjúk,
ei hevur hon látið lív,
hon gongur sær við barninum,
sum annað lystugt vív.
 
23 Ei er tín dóttir av sóttum sjúk,
ei hevur hon givið upp and,
hon gongur sær við barninum,
sum annað lystugt vand.”
 
24 Tað var enntá Magnus kongur,
hann sínum borðum skeyt,
allur tann hin brúni mjøður
á hallargólvi fleyt.
 
25 Tað var enntá Magnus kongur,
hann sínum brandi brá,
allur tann hin brúni mjøður
á hallargólvi lá.
 
26 Eingin hestur í ríkinum
kongin bera mátti,
uttan hin illi apaldagrá,
sum abbadissurin átti.
 
27 Tá ið hann hevði riðið
eina so lítla stund,
tá kom honum tað í hug
at leggja eld í grund.
 
28 Tá ið hann hevði riðið
eina so lítla leið
tá kom honum tað í hug
at leggja eld í stein.
 
29 Tá kom honum tað í hug
at leggja eld í stein,
brenna inni frú Margretu,
meðan hon var heima ein.
 
30 Hann reið skjótt og skundiliga
gjøgnum grøna lund,
Margreta við beinkin krýpur,
hon tolir neyðarstund.
 
31 Hann reið skjótt og skundiliga
gjøgnum grøna líð
Margreta við beinkin krýpur,
hon tolir neyðartíð.
 
32 Tað var enntá Magnus kongur
heim í garðin fór,
úti frúgvin Margreta
fyri honum stóð.
 
33 “Ver vælkomin, mín sæli faðir,
higar nú til mín,
drekk nú hvat tær betur líkar
mjøðin ella vín!”
 
34 “Lítið er mær um mjøðin tín
hálvvæl minni um vín,
sig mær skjótt og skundiliga
barnaferð tín!”
 
35 “Fyrr vil eg í Harrans navn
láta mítt lív,
fyrr enn eg sigi tær
barnaferð mín.”
 
36 Tað var enntá Magnus kongur,
hann legði eld í stein,
brendi inni frú Margretu,
meðan hon var heima ein.
 
37 Ólavur kom av skógnum heim,
bæði troyttur og móður,
sløkti hann tað í heita bál
við sínum hjartablóði.
 
38 Tóku tey bæði systkini
og sveiptu í ein dúk,
vísir lógu teirra vegir
til himlakongin út.
 
Nú lystir meg í dansin at gá,
meðan rósur og liljur tær grógva væl.

 

CCF 31 B
TSB D 94

Manuskript: Savn Jakob Jakobsens 1904, Føroya Landsbókasavn.

Versioner:

  1. Føroya kvæði (N. Djurhuus greiddi til útgávu, 1951) Band I, Teil 3, s. 651.

Källa: Úr Suðuroy. Katrine Malene Symphor (1862-1942), Sumba, fødd í Fámjin

KÄLLA : snar.fo

 

 

Norden samlas

Hertig Erik och Ingeborgs dotter Eufemia blev gift med hertig Albrekt den store eller äldre av Mecklenburg. Sonen, Magnus Eriksson (7.) var tre år gammal när han 1319 ärvde den norska kronan efter sin morfar Håkan. Han valdes samma år av riksmötet vid Mora sten till kung också över svear och götar. Modern Ingeborg var i början hans förmyndare. Det norsk-svenska riket omfattade också de norska skattländerna Grönland, Island och Färöarna samt det svenska Finland.

 

 

Rida, rida ranka, hästen heter Blanka

Visan har knutits till Blanche av Namur som i Norge blev gift med kung Magnus Eriksson (7.) De kröntes i Stockholm. Deras son Håkan Magnusson (6.) (f. 1340) hyllades som Norges tronföljare på Varbergs slott 1343. Hans bror Erik avled i digerdöden, den ohyggliga pest som härjade vid mitten av 1300-talet. Kung Magnus blev avsatt och sonen, Håkan 6. av Norge, kallades till Sverige och valdes av riksmötet till kung vid Mora sten 1362. Han blev gift med Margareta, dotter till Valdemar Atterdag. Deras son Olav ärvde kungakronan i både Danmark och Norge. Han dog ung och Margareta tog över, valdes till regent också i Sverige 1388. Hennes fosterson Erik kröntes 1397 i Kalmar som kung över tre riken i union.

Rida, rida ranka - läs texten här

Rida, rida ranka

Rida, rida ranka är en folklig barnramsa som är känd i hela Norden. Zacharias Topelius (1818-1898) publicerade en variant av ramsan i sin samling Läsning för barn 1871. Bredvid skrev han en liten berättelse om drottning Blanka av Namur, Magnus Erikssons drottning, som sjunger visan för sin son Håkan, sedermera kung av Norge. I berättelsen figurerar Margareta, Valdemar Atterdags dotter, som giftes bort vid 10 års ålder med Håkan.

Rida rida Ranka
hästen heter Blanka
Vart ska vi rida?
Till en liten piga
Vad kan hon heta?
Jungfru Margareta
den tjocka och den feta

 

KÄLLA : sv.wikipedia.org

 

 

Filippa och Erik av Pommern

Filippa, 12-årig dotter till Henrik IV av England, blev 1406 gift med unionskungen Erik av Pommern och hon kröntes i domkyrkan i Lund. I bröllopsfestligheterna ingick turnering och män dubbades till riddare. Erik hade sitt säte i Köpenhamn, som då blev huvudstad, efter att tidigare ha lytt under biskopen i Roskilde. Kronborg slott anlades och Erik införde Öresundstullen 1429. Han införde en ny matrikel för jordar och han intresserade sig för fisket i Nordatlanten. Erik reste mycket och Filippa ledde rådsmötena under två år. En gång när han krigade mot Hansan och Slesvig stod hon för försvaret av Köpenhamn. Hon hade kontakt med påven och stöttade Birgittinerklostret i Vadstena. Där avled hon barnlös 1430.
Hanseaterna ställde till med handelsblockad som drabbade järnet från Bergslagen. Därifrån kom Engelbrekt Engelbrektsson och under honom reste bönderna sig mot fogdeväldet 1434. Karl Knutsson och Engelbrekt intog Stockholm 1436. Eriks systerson Kristoffer av Bayern valdes till unionskung och kröntes 1441. Erik bodde på Gotland som sjörövare och flyttade senare till Pommern.

 

 

Sankt Örjans visa

Karl Knutsson tog över kronan i Sverige och Norge. I Danmark valdes Kristian I av Oldenburg till kung. De två krigade mot varandra och Kristian kröntes 1457 i Uppsala. Han deltog med unionsanhängare i slaget vid Brunkeberg 1471 och fick fly.
Till minne av slaget lät Sten Sture d.ä. utföra statyn S:t Göran och draken till Storkyrkan i Stockholm.

Sankt Örjans visa - se hela texten här

Sankt Örjans visa

Hör du Sankt Örjan, jag säger dig
Du skall mitt ärende utrida
Till Babylon, den sköna stad
Emot den draken att strida

Den draken har så underlig sed
Var dag vill han hava av sin föda
Båd folk och fä och vad han får
Så månd han den staden utdöda

Konungen gav åt sitt folk det råd
Var dag en människa att giva
Så månde dock detta länga vårt liv
Och så får vi längre leva

Då varven voro gångna omkring
På konungens dotter det månd falla
Och borgarna gingo för kungen in

Konung, I hållen I have sagt
Och gören oss inte till mene
Eller ock vi gå i slottet in
Och brytom stockar och stenar

Jungfrun sig klärt i sin bästa dräkt
Den bästa, som hon hade
Så tar hon med sig sitt lekelamb
Och så av slottet utgångar

Riddar Sankt Örjan kom ridandes,
Hans häst för alla månde springa.
Baneret var vitt och korset rött
Det förde han i sina händer

Stånden I här min jungfru skön
Vi sörjen I så svåra?
Vad är väl Eder till möda lagt?
I sägen det uppenbara!

Riden nu bort, fager ungersven
Och gör Eder intet till mene
Ty detta är nog att jag skall dö
Jag dör nu hellre allena

Och så kom draken av denna sjö,
Sankt Örjan emot honom rider
Och ingen fågel flyger så snabbt
Som han sitt svärd uttryckte

Kära min jungfru, I träden fram
I binden om draken Edert bälte
Att Eder fader och moder må se,
Det I från honom ären frälste

De ledde den draken allt till den stad
Sankt Örjan och jungfrun den sköna
Och allt det folk som i staden var
Begynte då till att löpa

Hör du det konung, jag säger dig
Här gäller nu intet att löpa:
Med allt ditt rike och allt ditt folk
Idag skall du låta dig döpa.

KÄLLA : www.dagensvisa.com

 

 

Kong Hans han sidder på København och Sten Sture och dalkarlarna

Unionskungen Hans var son till Kristian I och änkedrottning Dorotea. Hans var gift med Christine av Sachsen. Paret var i Stockholm när stormännen gjorde uppror 1501 och Sten Sture d.ä. åter blev riksföreståndare. Drottningen höll det belägrade slottet medan Hans for till Danmark efter hjälp. Han återkom efter ett halvt år, sex dagar efter det att hon hade tvingats ge upp när bara få man överlevt i slottet. Kung Hans for sin väg igen, hon satt kvar som krigsfånge. Senare levde de åtskilda.
Hans bror blev senare dansk-norsk kung, Frederik I. Systern Margrete blev 1469 gift med kung Jakob III av Skottland. Fadern, Kristian I, kunde inte betala hemgiften och lämnade i stället Shetland och Orkneyöarna som pant.

Kong Hans han sidder på København - läs hela texten här

 

Hans, (1455-1513), var kung av Danmark från 1481, av Norge från 1483 och som Johan II av Sverige 1497–1501. Han var son till Kristian I och Dorotea av Brandenburg, bror till Fredrik I.
1478 gift med Kristina av Sachsen (1461–1521).

Kong Hans

1. Konning Hans han sidder på København,
han lader de lønnebrev skrive;
sender han dem til Nørrejylland
Erik Ottesøn at give.

Der kom aldrig saa rig en dronning til Danmark.

2. Det var herr Erik Ottesøn,
da han de lønnebrev så,
han skød vartaffel og terning fra sig,
bad sadle sin ganger grå.

3. Og de ledte ud hin skønne ørs,
lagde på forgyldte mile;
end red han til København,
førend hannem lysted at hvile.

4. Ind kom han Erik Ottesøn,
og stedtes han for bord:
"Hvad vil I mig, min nådige herre,
hvi have I sendt mig ord?"

5. "Høre I, herr Erik Ottesøn,
I ere vor egen mand,
I skulle fare til Misen i år,
bede om den liljevånd."

6. Og det var herr Erik Ottesøn,
han var så brat at svare:
"Skal jeg ind til Misen i år,
jeg kan ikke ene fare."

7. "Herr Verner Pazbjerg af Holbækhus
befaler jeg med Eder at fare,
herr Claus Rønnow af Oringborg;
Eder følger så favr en skare."

8. Der blev udlagt de skibe fra strand,
de bådsmænd glædes derved;
den blide bør så herlig stod,
så vel deres skibe fremskred.

9. Vunde de op deres silkesejl
så højt i forgyldene rå;
de satte Dannebrog i fremmer stavn,
de lod til Saksen stå.

10. Kongen stander på højen værn,
og ser han ud fra lande:
"Hisset ser jeg de danske skibe,
de føre forgyldte brande."

11. "Jeg ser så mange af de danske skibe,
de føre forgyldte brande;
Krist signe hende liden Kirstine,
de agte hende vist tilhånde."

12. Og de lagde ind udi den havn,
kasted anker på hviden sand;
de ædle herrer af Dannemark
de tren der først på land.

13. Midt udi den borgergård
der akslede de deres skind,
og så gå de i højeloft
for hertugen af Saksen ind.

14. "Hil, sidde I, markgreven af Misenland,
både I og Eders kære,
den unge konning af Dannemark
beder om Eders datter med ære."

15. Han tog til sig de lukte breve,
og læste han derpå;
"Lov være Gud i Himmerig,
at jeg denne datter å."

16. "I ædle riddere, I tage vand,
I gå med os til bord,
I tøve hos os en liden tid,
vi vide Eder ansvar god."

17. Vare de der i måned,
og vel i måneder tre;
ikke kunne de liden Kirsten
få med deres øjne at se.

18. Den klare dag dages for østen,
og børen blæse må;
de ædle riddere af Dannemark
de gå for hertugen at stå.

19. Det var hertug Ernst af Misenland,
han heder på drosten sin:
"I lede os liden Kirstine
for os i salen ind."

20. Otte de vare de misenske fruer,
hendes hår både børste og flette;
fire da vare de ædle fyrstinder,
hendes hovedguld påsatte.

21. De sætte på hende det hovedguld,
det skinnede som en lue,
det var belagt med dyrebare stene,
det sømmed den skønne jomfrue.

22. Det var liden Kirsten så bold,
hun ind ad døren tren;
hendes fader og hendes farbrødre tre
de stande hende op igen.

23. Hendes fader og hendes farbrødre tre
de stande hende op igen;
de ædle riddere af Dannemark
de rakte hende hånden uden men.

24. Det var hertugen af Misenland,
han heder på småsvend sin:
"I hente terning og vartaffel,
bære det i stuen ind."

25. Hertugen kasted de terning fra sig,
de vare af røden guld:
"I kaste, herr Verner Pazberg,
thi I er konger huld."

26. Det var herr Verner Pazberg,
han skød de terning fra sig:
"Kaster I for mig, Claus Rønnow,
thi I er ældre end jeg."

27. Og det var herr Claus Rønnow,
han satte de terning fra sig:
"I kaste nu, Danmarks hovmester, for mig,
thi I er yppere end jeg."

28. Det var Erik Ottesøn,
tog terningen i sin hånd:
"Hjælp nu, Gud fader i Himmerig,
jeg vinder den liljevånd."

29. Den første guldterning for bordet randt,
den løb, som det skulle være;
den danske hovmester den jomfru vandt
til kongens hjertenskære.

30. Og tænkte frøken Kirstine ved sig,
mens hende randt tåre på kind:
"Skal jeg nu fare til Danmark int
så langt fra moder min."

31. Det var hertugen af Saksenland,
han tager sin datter at lære;
det vil jeg for sanden sige,
det var af tugt og ære.

32. "Vær kær af juder, kære datter min,
de ere både trygge og tro;
stunde du ej efter Sveriges krone,
uden du den med lempe kan få.

33. Du bede godt for de fattige enker,
som faderløse børn skulle føde;
du bede godt for de fattige fanger,
lad dem i tårnet ej dø."

34. Og skatte du ikke den fattige bonde,
jeg det ikke have vil;
men fattes dig enten guld eller sølv,
du sige din fader til.

35. Så snart da var den sorte jord
med silke så vidt overbredt;
det var frøken Kirstine lille,
hun blev til karm udledt.

36. De blæste så stærkt i trompeter,
i deres forgyldene ljud;
de førte den frøken til stranden ned,
de kaldte hende Danmarks brud.

37. Så vunde de op deres silkesejl
så højt i forgyldene rå,
så sejled de dem til Danmark ind
fast mindre end uger to.

38. De strøge sejl, lode anker falde
alt på den hvide sand;
de ædle riddere af Danmark
de løfted den jomfru på land.

39. Den grønne jord blev vidt og bredt
med silke og sindal strød;
den unge konge med riddereskare
drog sin kære brud imod.

40. De mødtes på den grønne vold,
Krist give det blive til gavn;
den herre fra hest, den jomfru fra karm
de toge hinanden i favn.

 

KÄLLA : fotatradk.com

 

 

Sverige ut ur unionen och medeltidens slut

Konflikterna med unionskungen nådde kulmen när Sten Sture d.y. var riksföreståndare. Kristian II, son till Hans och Christine, belägrade Stockholm och blev först besegrad vid Brännkyrka 1518.

Två år senare tågade han in i Stockholm och kröntes i Storkyrkan. Festen på slottet bröts den 7 november 1520 och bortåt 90 motståndare och andra avrättades på Stortorget åtalade för kätteri. Händelsen har kallats Stockholms blodbad.

Staden belägrades under Gustav Eriksson, som suttit som gisslan i Jylland. Kristian II fördrevs och unionen upplöstes. Gustav blev riksföreståndare, valdes till kung 1523 och kom att kallas Gustav Vasa. Balladen Gustav Vasa och dalkarlarna är en propagandavisa, känd från 1600-talet.

Konung Gustav rider till Dalarna,
han tingar med dalkarlar sin,
men Kristiern ligger för Södermalm,
han äter stulen svin.
Kristiern sitter i Stockholm
och dricker båd' mjöd och vin.

Den katolska kyrkan ersattes av en evangelisk-luthersk statskyrka. Kungen tog över kyrkans dyrgripar och gods, klostren stängdes och bibeln översattes till svenska, danska och isländska. Förändringen tog lång tid.
Kalmarunionen och medeltiden var förbi.

 

 

Knut den stores rike

Den danske Sven Tveskägg härjade i England på 980-talet bland annat tillsammans med den norske Olav Tryggvason. År 1000 besegrade Sven, hans svärson Erik Håkonsson och den svenske Olov Skötkonung den norske kung Olav vid Svolder. Om det berättas i kvädet Ormurin langi efter J. Chr. Djurhuus från omkring 1830. Sven Tveskägg lade under sig Norge, blev också kung i England, men dog året därefter, 1014. Han efterträddes där av sin son Knut den store som också valdes till kung av Danmark. Knut fördrev 1028 Olav Haraldsson (digre) som lagt under sig de norska smårikena. Olav återkom för att ta makten, men stupade vid Stiklestad 29 juli 1030. Han blev känd som Olav den helige.
Knut den store dog 1035 och det stora Nordsjöriket splittrades.

Ormurin langi och Ólavur Trygvason - läs de olika texterna här

Ormurin langi

 

Ormurin Langi

1. Vilja tær hoyra kvæði mítt,
vilja tær orðum trúgv,
um hann Ólav Trúgvason,
higar skal ríman snúgva.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


2. Kongurin letur snekju smíða
har á sløttumsandi;
Ormurin Langi støstur var,
Sum gjørdur á Noregis landi.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


3. Knørrur var gjørdur á Noregis landi,
gott var í honum evni:
átjan alil og fjøruti
var kjølurin millum stevni

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


4. Forgyltir vóru báðir stavnar,
borðini vóru blá,
forgyltan skjøldá toppi hevði,
sum søgur ganga frá.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


5. Kongurin situr á hásæti,
talar við sínar dreingir:
<<Vit skulu sigla tann salta sjógv,
tað havi eg hugsa so leingi.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


6. Berið nú fram tey herklæðir
við brynju og blonkum brandi,
síðani leggjifrá landi út,
og siglið frá Noregis landi !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


7. Fróir og glaðir sveinar mæltu:
<<Harri, vit skulu fylgja tær,
um enn tú fert í frið ella stríð,
vit óttast ei bratta brynju.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


8. Har kom maður oman av bergi
við sterkum boga í hendi:
<<Jallur tín av Ringaríki
hann meg higar sendi.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


9. Kongurin so til orða tekur
bæði við gleði og gamni:
<<Sig mær satt, tú ungi maður,
hvat er tú nevndur á navni?>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


10. <<Einar skalt tú nevna meg,
ið væl kann boga spenna,
Tambar eitur mín menski bogi,
ørvar drívur at renna.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


11. <<Hoyr tú tað, tú ungi maður,
vilt tú við mær fara,
tú skalt vera mín ørvargarpur
Ormin at forsvara.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


12. Gingu teir til strandar oman,
Ríkir menn og restir,
lunnar brustu og jørðin skalv:
teir drógu knørr úr nesti.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


13. Vundu upp síni silkisegl,
út í havi ganga;
so er sagt, at kongurin
hann stýrdi Orminum Langa.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


14. Hetta frættist víða um landi,
at Noregis menn teir sigldu;
Danimark kongur og Svøríkis kongur
ráðini hildu saman.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


15. Danimark kongur og Svøríkis kongur
gingu saman í ráð,
hvussi teir skuldi fáa Noregis kong
skjótt av døgum.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


16. Senda teir boð til Eiriks Jall
í væl teir borin til evna,
hann skal fylgja í ferðini við,
sín faðirs deyð at hevna.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


17. Eirikur gongur for kongar inn
við brynju og reyðum skjoldi:
<<Ólavur kongur av Noregi
mín faðirs deyða voldi.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


18. Jallurin stendur á hjállargólvi,
blankt bar spjót í hendi:
<<Ólavur kongur síggja skal,
eg hvast mót hvøssum vendi.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


19. Gingu teir til strandar oman
--- fagurt var tað lið ---
Danimark kongur og Svøríkis kongur
og Eirik' jall tann triði.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


20. Trýggjir gingu skipaflotar
út úr Oyrasundi,
Jarnbardur í odda sigldi,
jallurin stýra kundi.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


21. Danimark kongur til orða tekur,
Letur so orðini greiða:
<<Hann, ið Ormin Langa tekur,
skal hann við ognum eiga !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


22. Eirikur hugsar við sjálvur sær:
<<Tó at tú manst tað royna,
tú tekur ikki Ormin Langa
við danskari makt aleina !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


23. Mælti tað Svøríkis kongurin,
hann helt á brýndum knívi:
<<Eg skal Ormin langa taka,
ella lata lívið !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


24. Erikur stendur á breiðum bunka,
klæddur í skarlak reyð:
<<Tú tekur ikki Ormin Langa,
fyrr eg síggji eg tín deyð.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


25. Eirikur talar til sínar menn:
<<Kempum munnu vit møta;
standivæl og manniliga,
tí blóðug verður gøta !

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


26. Noregis menn á kongsins knørri
kunnu væl beita kvívi;
gangi væl fram í hørðum stríði,
ella lata vit lívið !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


27. Eirikur talar til Finn hin lítla:
<<Tú skalt hjá mær standa;
tú skalt verja sjálvan meg,
um eg komi í vanda.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


28. Løgdu teir á sundið út,
bíðaðu teir har leingi,
longdust eftir norskum knørrum,
at berjast mót Noregis Kongi.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


29. Løgdu teir skip við oynna inn,
ætlaðu sær at vinna,
hildu vakt bæði nátt og dag,
norðmenn vildu teir finna.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


30. Nú skal lætta ljóði av,
eg kvøði ei longur á sinni;
nú skal eg taka upp annan tátt;
dreingir, leggji í minni !

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


31. Ólavur siglir í Eysturhavi,
ætlar heim at fara;
tá ið hann kom í Oyrasund,
hann sær ein skipaskara.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


32. Høvdingar tríggir á landi standa,
hyggja út so víða,
sunnan síggja teir knørrin prúða
eftir havi skríða.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


33. Dannimark kongur til orða tekur:
<<Alt mær væl skal ganga:
Krist signi míni eygu tvá,
nú síggi eg Ormin Langa !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


34. Erikur stóð har skamt ífrá,
talar til sínar menn:
<<Kongurin av Dannimark
hann sær ikki Ormin enn.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


35. Har kom fram ein størri knørrur,
dreingir undraðust á,
Svøríkis kongur til jallin talar:
<<Nú man eg Ormin sjá.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


36. Tit leggið nú skip frá landi út,
árar í hendur taka,
laitð ei Ólav sleppa so,
fáan hann heldur sín maka !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


37. Eirikur hyggur í havið út,
talar til sínar menn:
<<Tað svørji eg við sannan Gud,
teir síggja ei Ormin enn.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


38. Dannimark kongur og Svørríkis kongur
halda á skefti reyða:
<<Eirikur jallur ræddur er
at hevna sín faðirs deyða !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


39. Vreiður var tá jallurin,
hann mælir av illum sinni:
<<Annað skal eg enn orðabrask
Noregis menn at vinna !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


40. Eirikur stendur á grønum vølli,
tekur nú til ganga;
<<Verið nú snarir á skipabunka,
nú síggi eg Ormin Landa !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


41. Allir sóðu Ormin koma,
allir undraðust á,
av silki seglini
úr stevni og gull í rá.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


42. Løgdu teir seg vegin fram
bæði við svør og spjóti,
norðmenn sóðu á Orminum,
teir ivast at halda ímóti.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


43. Ólavur talar til sínar menn:
<<Dýrt skulu teir meg keypa,
ongantíð tá ræddist eg stríð,
í dag skal eg ikki leypa !

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


44. Tit leggið nú skip í stríðið fram,
segl á bunka strúka,
latiðteir síggja, at Noregs menn
teir kunna væl svørðini brúka !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


45. Úlvur reyði í stavni stendur,
gott var í honum evni:
<<Leggið ei Ormin longur fram,
sum hann hevur longri stevni.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


46. Kongurin stendur á lyfting aftur,
í skarlak var hann klæddur:
<<Nú síggi eg, mín stavnamaður
er bæði reyður og ræddur.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


47. <<Kongur,tú sært meg aldrin so ræddan,
eg tordi væl á at herja,
goym tú lyfting so væl í dag,
sum eg skal stavnin verja !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


48. Vreiður varð tá kongurin,
og Úlvur til orða tekur:
<<Blíðka teg aftur, harri mín,
tí vreiði upp angur vekur !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


49. Ólavur stendur á bunkanum,
og Úlvur til orða tekur:
<<Hvør eigur hesi nógvu skip?
Eg kenni tey ikki enn.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


50. Svaraði Torkil, kongsins bróðir,
mælir av tungum inna:
<<Dannimarks kongur og Svørríkis kongur
vilja tín deyða vinna.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


51. <<Ræddir eru danskir menn
mót norðmonnum at ganga,
betri var teimum heima at sitið
tann fuglaflokk at fanga.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


52. Betur kunna svenskir menn
teir offurbollar strúka
enn nærkast okkumso,
at blóðugt svørð skal rúka !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


53. Ólavur gekk lfyting upp,
ræður hann upp at hyggja:
<<Hvør eigur hasi stóru skip,
við Ormins bagborð liggja?>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


54. Svaraði Herningur, kongsins svágur,
letur so orðini falla:
<<Tey eigur Eirikur Hákunsson,
hann ber ein yvir allar.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


55. Til tað svaraði Ólavur kongur,
frá man frættast víðari:
<<Skarpur verður hildarleikur,
tá norðmenn mót norskum stríða.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


56. Svørríkis kongur mót Ólav legði
eina morguntíð,
tað var sum bál at líta,
skeiðir dundu í.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


57. Høgdu og stungu Noregis menn
bæði við svørði og spjóti,
títt so fullu teir svensku menn,
sum grasið fýkur av gróti.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


58. Svørríkis kongur rópar hátt
biður teir undan flýggja:
<<Eg havi mist mítt mesta fólk,
tað voldir mær sorg at síggja.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


59. Dannimark kongur troðkaði fram,
ætlaði sær at vinna,
norðmenn tóku mót honum fast,
teir donsku menn at tynna.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


60. Roykur stóð til skýggja upp,
reytt var sund at síggja,
so var sagt, at danskir menn
teir máttu undan flýggja.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


61. Eirikur leggur mót Ormi fram
við bjørtum brandi í hendi:
<<Ikki skal Ólavur rósa av,
at eg snart frá honum vendi !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


62. Løgdu teir knørr við knarrarborð,
hvørgin vildi flýggja;
høvur og kroppar í havið tumla,
øgiligt var at síggja.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


63. Einar stendur í kapparúmi
við Tambarboga teir kalla,
hvørja ferð pílur at boga dreiv,
tá mundi ein maður falla.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


64. Einar stendur í kapparúmi,
óttast ongan vanda,
hann sá reystan Eirik jall
aftur við róður standa.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


65. Einar spenti Tamabrboga,
pílurin steingin strongdi,
pílurin fleyg yvir jalsins høvur,
róðurknappin sprongdi

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


66. Einar spenti á øðrum sinni,
ætlaði jall at fella,
pílurin fleyg arms og síðu,
einki var jalli at bella.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


67. Eirikur talar til Finn hin lítla
<<Eg vil spyrja teg nakað,
hvør er hann, við skørpum skotum
ætlar meg at raka ?>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


68. Til tað svaraði Finn hin lítli
--- blóðugar vóru heldur --- :
Tað er hasin stóri maður,
í kapparrúmi stendur.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


69. Jallurin mælir á ørum sinni:
<<Tað vil eg tær ráða,
skjót tú handan stóra mannm
nú stendur mítt lív í váða.>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


70. <<Manninum kann eg einki gera,
tí hann er ikki feigur,
bogastreingin stilli eg á,
tí maðurin eydnu eigur.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


71. Einar spenti á triða sinni,
ætlaði jall at raka,
tá brast strongur av stáli stinna,
í boganum tókst at braka.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


72. Allir hoyrdi streingin springa,
kongurin seg forundrar:
<<Hvat er tað á mínum skipi,
sum ógvuliga dundrar ?>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


73. Svaraði Einar Tambarskelvi
--- kastar boga sín --- :
<<Nú brast Noregi úr tínum hondum,
kongurin, harri mín !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


74. <<Í Harrans hondmítt ríki stendur
og ikki í Tambarboga;
tak tær ein av mínum bogum,
vita, hvat teir duga !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


75. <<Veikir eru kongsins bogar !>>
Einar ræður at svara,
<<eg skal taka upp skjøld og svørð,
og høgg skal eg ikki spara !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


76. Enn stóð fólk á báðum stavnum,
men meg rætt um minnast,
syrgiligt var á miðum skipi,
tí har tók fólk at tynnast.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


77. Eirikur sprakk á Ormin upp,
væl bar brand úr hendi,
Herningur leyp úr lyfring niður,
aftur ímót honum vendi.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


78. Bradust teir á miðjum skipi
vil eg frá tí greiða,
øvigur mátti jallurin leypa
aftur á Jarnbrad breiða.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


79. Jallurin valdi sær reystar garpar,
fáir finnast slíkir,
snarliga aftur á Ormin sprakk,
tá mátti Herningur víkja,

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


80. Úlvur reyði úr stavni loypur,
nú er stavnur reyður,
so fleyt blóð á Orminum,
at knørrur síndist reyður.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


81. Hart stóð stríð á miðjum skipi,
svørð mót skjøldrum gella,
Úlvur og Einar, frægar kempur,
Eiriks garpar fella.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


82. Eirikur var á øðrum sinni
aftur á bunkan rikin,
tá sá hann, at stavnurin
á Orminum var tikin.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


83. Jallurin mannar seg triðju ferð:
<<Nú skal ikki dvína !>>
Tá fall Úlvur og Herningur
við øllum dreingjum sínum.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


84. Kongurin rópar í liftingi:
<<Nú er tap í hendi;
leypið í havið, mínir menn,
her verður ei góður endi !>>

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


85. Kongurin leyp í havi út,
garpar eftir fylgdu,
kongsins bróðir síðstur var,
teir gjørdu, sum kongur vildi.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.


86. Eirikur fekk tá Ormin Langa,
einkin annar kundi,
tók hann sjálvur róður í hond
og stýrdi honum frá sundi.

Refräng: Glymur dansur í høll,
dans sláði í ring!
Glaðir ríða noregis menn
til hildarting.

 

KÄLLA : heima.olivant.fo/~finnur

 

Ólavur Trygvason

 

Ólavur Trygvason

 

1 Viljið tær hoyra kvæði mítt,
og viljið tær orðum trúgva,
um hann Ólav Trygvason,
hagar skal ríman snúgva.

     Ólavur kongur herjar hann mót trøllum,
     hansara segl er silkireytt,
     Ormurin rennur, og árar leika við tolli.

2 Kongurin letur snekkju smíða,
har á slættum sandi,
Ormurin langi størstur var,
sum gjørdist á Noregis landi.

3 Knørrur var gjørdur á Noregis landi,
gott var í honum evni,
átjan alin og fjøruti
var kjølur millum stevna.

4 Forgyltir vóru báðir stavnar,
borðini vóru blá,
forgylta skjold á toppi hekk, s
um søgur ganga frá.

5 Kongurin stendur í høgari høll,
talar til sínar dreingir:
“Vær skulum sigla tann salta sjó,
tað havi eg hugsað leingi.

6 Berið nú fram tey herklæði,
við brynjum og blonkum brandi,
síðan leggið tit skip til havs
at sigla av Noregis landi!”

7 Fróir og glaðir sveinar mæltu:
“Harra, vit skulu tær fylgja,
antin tú fert í frið ella stríð,
vit óttast ei brattar bylgjur.”

8 Har kom maður á bergið oman,
sterkum boga í hendi:
“Jallur tín av Ringaríki,
hann meg higar sendi.”

9 Kongur so til orða tók
bæði við gleði og gamni:
“Sig mær, reystur ungur maður,
hvat ert tú nevndur á navni?”

10 “Einar skalt tú nevna meg,
væl kann bogan spenna,
Tambur eitur mín menskur bogi,
ørvir drívur at renna.”

11 “Hoyr tað, tú hin ungi maður,
vilt tú við mær fara,
tú skalt vera mín ørvagarpi,
Ormin at forsvara.”

12 Gingu teir til strandar oman,
ríkir menn og reystir,
lunnar brustu, og jørðin skalv,
tá knørrir runnu úr neysti.

13 Vundu upp síni silkisegl,
út í havið ganga,
so var sagt, at kongurin
hann stýrdi Ormin langa.

14 Hetta frættist víða um land,
Noregis menn teir sigldu,
Danmarks kongur og Svøríkis kongur
ráðini saman hildu.

15 Danmarks kongur og Svøríkis kongur
gingu saman at ráða,
hvøssu teir skuldu Noregis menn
snart av døgum fáa.

16 Sendu nú boð eftir Eirik jall,
góður er borin til evna,
hann skal fylgja í ferðini við,
sín faðirs deyð at hevna.

17 Eirikur gongur for kongar inn
við svørð og reyðum skjoldi:
“Ólavur kongur av Noregi
mín faðirs deyða voldi.”

18 Jallurin stendur á hallargólvi,
blankt bar spjót í hendi:
“Noregis kongur síggja skal,
eg hvast mót hvøssum vendi.”

19 Gingu teir til strandar oman,
fagurt var tað lið,
Danmarks kongur og Svøríkis kongur,
jallurin tann triði.

20 Tríggir gingu teir skipaflotar
út av Oyrarsundi,
Jarnbardur í odda sigldi,
jallurin stýra kundi.

21 Danmarks kongur til orða tekur,
letur so orðum greiða:
“Tann sum Ormin langa tekur,
skal hann av okkum eiga.”

22 Eirikur talar við sjálvum sær:
“Tó at tú mant tað royna,
tú vinnur ikki Ormin langa
við danskari makt aleina.”

23 Mælti tað Svøríkis kongurin,
heldur á brýndum knívi:
“Eg skal Ormin langa taka,
um enn tað kostar lívið.”

24 Jallurin stendur á lyftingini,
klæddur í skarlak reyða:
“Tú fangar ikki Ormin langa,
fyrr síggi eg tín deyða.”

25 Jallurin talar til sveinar sínar:
“Kempum munnu tit møta,
standið væl og manniliga,
blóðut verður gøta!

26 Noregis menn á kongsins knørrum
kunnu væl beita knívi,
gangið væl fram í hørðum kampi,
ella vit lata lívið!”

27 Eirikur talar til Finn hin lítla:
“Tú skalt hjá mær standa,
tú skalt verja sjálvan meg,
um enn eg komi í vanda.”

28 Løgdu teir á sundið út,
bíðaðu teir har leingi,
longdust teir eftir norskum knørrum,
at berjast mót Noregis kongi.

29 Løgdu teir skip at oynni inn,
ætlaðu sær at vinna,
hildu vakt bæði nátt og dag,
norðmenn vildu teir finna.

30 Nú skal lætta ljóði av,
eg kvøði ikki longur á sinni,
nú skal taka upp annan tátt,
dreingir, leggið í minni!

31 Ólavur siglir í Eysturhavi,
ætlaði heim at fara,
tá hann kom í Oyrarsund,
hann sá ein skipaskara.

32 Høvdingar tríggir á landi standa,
hyggja út so víða,
sunnan síggja teir knørrir prúð
eftir havi skríða.

33 Danmarks kongur til orða tekur:
“Alt mær væl skal ganga,
Gud signi míni eygun tvá,
nú sær eg Ormin langa.”

34 Eirikur stóð har skamt ífrá,
talar til sínar menn:
“Kongurin av Dannimark,
hann sær ikki Ormin enn.”

35 Har kom fram ein størri knørrur,
dreingir undrast á,
Svøríkis kongur til jallin talar:
“Nú man eg Ormin sjá.

36 Leggið nú skip frá landi út,
árar í hendur taka,
latið ikki Ólav sleppa so,
fáan hann heldur sín maka!”

37 Eirikur hyggur í havið út,
talar til sínar menn:
“Tað svørji eg á mína trúgv,
teir sógvu ikki Ormin enn.”

38 Danmarks og Svøríkis kongar
halda á skefti reyða:
“Eirikur jallur ræddur er
at hevna sín faðirs deyða.”

39 Vreiður mælti jallurin,
hann talar av illum sinni:
“Annað krevur enn orðabrask
teir Noregis menn at vinna.”

40 Jallurin stendur á grønum vølli,
tekur hann til at ganga:
“Verið nú snarpir at skipaborðum,
nú síggi eg Ormin langa.”

41 Allir sóu tá Ormin koma,
allir undrast á hann,
av silki vóru seglini,
og stavnur í gulli rann.

42 Løgdu teir seg í vegin fram,
bæði við svørð og spjót,
norðmenn sóu á Orminum,
teir ivast at halda ímót.

43 Ólavur talar til sínar menn:
“So dýrt skulu teir meg keypa,
ongantíð eg rýmdi úr stríð,
í dag skal eg ikki leypa.

44 Leggið nú skip til stríðið fram,
og segl á bunkan strika,
teir skulu síggja, Noregis menn
kunnu væl svørðin brúka.”

45 Úlvur reyði í stavni stendur,
gott er í honum evni:
“Legg ikki Ormin so langan fram,
sum hann hevur longri stevni!”

46 Kongur stendur á lyfting aftur,
skarlak er hann klæddur:
“Nú síggi eg, mín stavnamaður
er bæði reyður og ræddur.”

47 “Kongur, tú sást meg ikki ræddan,
eg tori væl á at herja,
 goym tú lyfting so væl í dag,
sum eg skal stavnin verja!”

48 Vreiður var hann kongurin,
Úlvur til orða tekur:
“Blíðka teg aftur, harri mín,
tí vreiði upp ‘ægkur’ vekur!”

49 Kongurin stendur á breiða bunka,
talar til sínar menn:
“Hvør eigur hesi nógvu skip,
eg kenni tey ikki enn? “

50 Svaraði Torkil, kongsins bróðir,
mælir av tungum inna:
“Danmarks kongur og Svøríkis
kongur vilja tín deyða vinna.”

51 “Ræddir eru danskir menn
mót norðmonnum at ganga,
betri var teim heimi at verið,
tann fuglaflokk at fanga.

52 Betur kunnu Svøríkis menn
teim offurbollum strúka,
enn at nærkast okkum so,
at blóðugt svørð skal rúka.”

53 Kongurin gekk í lyfting upp,
ræður hann upp at hyggja:
“Hvør eigur hesar stóru knørrir,
í Ormsins bakborð liggja?”

54 Svaraði Hyrningur, kongsins svágur,
letur so orðum falla:
“Hatta er Eirikur Hákunsson,
og hann ber ein yvir allar.”

55 Til svaraði kongurin,
ífrá man frættast víða:
“Skarpur verður Hildurs leikur,
norðmenn mót norskum stríða.”

56 Svøríkis kongur mót Ólav legði
eina morguntíð,
har var sum í bál at líta,
skeiðir dynja í.

57 Høgdu og stungu tá Noregis menn,
bæði við svørð og spjóti,
tjúkt so fullu teir svensku menn,
sum grasið fýkur á gróti.

58 Svøríkis kongur rópaði hátt,
hann biður teir undan flýggja:
“Eg havi mist mítt mesta fólk,
tað voldir mær sorg at síggja.”

59 Danmarks kongur trokaði fram,
ætlaði sær at vinna,
norðmenn tóku mót honum væl,
til danskar menn at tynna.

60 Roykur stóð til skýggja upp,
og reytt var sund at síggja,
so var sagt, at danskir menn
teir máttu undan flýggja.

61 Jallurin tokar mót Ormi fram,
við bjørtum brandi í hendi:
“Ikki skal Ólavur rósa av,
at eg snart frá honum vendi.”

62 Løgdu teir knørr við knørrarborð,
hvørgin vildi flýggja,
høvur og kroppar í havið tumla,
ótýdligt var at síggja.

63 Einar stendur í krapprúmi
við Tambarboga, teir kalla,
hvørja ferð píl frá boga dreiv,
tá mundi ein maður falla.

64 Einar spenti Tambarboga,
pílin í streingin strongdi,
pílin fleyg yvir jalsins høvur,
róðrarknappin sprongdi.

65 Einar spenti upp øðrum sinni,
ætlaði jallin at fella,
pílin rann millum arm og síðu,
einki var jalli at bella.

66 Eirikur talar til Finn hin lítla:
“Eg skal spyrja teg nakað,
hvør er hann, við skørpum skotum
ætlar meg at raka?”

67 Til svaraði Finnur lítli,
blóðutar vóru hendur:
“Tað gjørdi hasin stóri maður,
í krapprúminum stendur.”

68 Jallurin mælir á øðrum sinni:
“Tað skal eg tær ráða,
skjót tú handa stóra mann,
nú stendur mítt lív í váða!”

69 “Manninum kann eg einki gera,
hann er ikki feigur,
bogastrong eg stilli á,
tí maðurin eydnu eigur.”

70 Einar spenti upp triðja sinni,
ætlaði jall at raka,
tá sprakk strongur av stáli stinna,
bogin tók at braka.

71 Allir hoyrdu streingin springa,
kongur seg forundrar:
“Hvat er tað í mínum skipi,
so ógvuliga dundrar?”

72 Svaraði Einar Tambarskelvir,
hann kastar boga sín:
“Nú brast Noregi úr tíni hond,
kongurin, harri mín.”

73 “Í Harrans hond mítt ríki stendur,
og ikki í Tambarboga,
tak tú ein av mínum bogum,
vita hvat teir duga!”

74 “Veikir eru kongsins bogar,”
Einar ræður at svara,
“eg skal taka mítt skjold og svørð,
høgg skal eg ikki spara.”

75 Enn stóð fólk í stavnum báðum,
má meg rætt um minnast,
syrgiligt var á miðjum skipi,
har tók fólk at tynnast.

76 Jallurin sprakk í Ormin upp,
væl bar brand á hendi,
Hyrningur loypur úr lyfting niður,
aftur mót honum rendi.

77 Berjast teir á miðjum bunka,
vil eg frá tí greiða,
øvigur mátti jallur leypa
niður á Jarnbard breiða.

78 Jallurin valdi sær reystar garpar,
fáir finnast slíkir,
snarliga aftur á Ormin sprakk,
og tá mátti Hyrningur víkja.

79 Úlvur reyði úr stavni loypur,
nú er stavnur eyður,
so flýtur blóð á Ormi langa,
knørrur sýntist reyður.

80 Eirikur var tá øðrum sinni
aftur á bunkan rikin,
tá sá hann, at stavnurin
á Orminum var tikin.

81 Jallurin mannar seg triðju ferð:
“Nú skal ikki dvína,”
tá fell Úlvur og Hyrningur
við øllum dreingjum sínum.

82 Kongurin rópar á lyftingini:
“Nú er tap í hendi,
leypið í havið, mínir menn,
her verður ei góður endi!”

83 Kongurin leyp í havið út,
garpar eftir fylgdu,
kongsins bróðir seinastur sprakk,
teir gjørdu, sum kongurin vildi.

84 Eirikur fekk tá Ormin langa,
eingin annar kundi,
tók hann sjálvur tá róður í hond
og stýrdi honum frá sundi.

     Ólavur kongur herjar hann mót trøllum,
     hansara segl er silkireytt,
     Ormurin rennur, og árar leika við tolli.

 

CCF 215, inget TSB-nummer.

Manuskript: a: Hentzasavn (Ny kgl. Saml. 1954,4°), nr. 15; b: Kvæðasavnið hjá Napoleoni Nolsøe (Føroya landsbókasavn, Tórshavn) II (1842), s. 35, nr. 50; c: Johannes Clemensen: Sandoyarbók (Dansk Folkemindesamling 68), nr. 65; d: Savnið hjá Svend Grundtvig (Dansk Folkemindesamling 68), heimild: Niels F. Pedersen; e: Savnið hjá Svend Grundtvig (Dansk Folkemindesamling 68), heimild: J. P. Skaale; f: Kvæðabók hjá Jón Jónssyni í Tórshavn 1871, 8°, nr. 1, úr søvnum Jakob Jakobsens 1887 (Føroya landsbókasavn, Tórshavn). Prentað í Dimmalætting 1882, nr. 7 ff., og í Færøsk Anthologi I, s. 270-82.

Versioner:

  1. Dimmalætting 1882, nr. 7 ff.
  2. V.U. Hammershaimb: Færøsk Anthologi I, s. 270.
  3. Føroya kvæði (N. Djurhuus greiddi til útgávu 1972), Band VI, s. 405.
  4. Jóannes í Króki: Sandoyarbók II, 1982, s. 202.
  5. Føroya kvæði (Inngangur og úrtøk eftir Dánjal Niclasen, 2003) 29. bind, s. 26.
  6. Hentzasavn – kvæðasavnið hjá Jóannesi í Króki frá 1819. Eivind Weyhe legði útgávuna til rættis og skrivaði inngang, s. 176.

Källa: Från Sandoy. Johannes Clemensen, Jóannes í Króki (1794-1869) Sandi, 1819. Jóannes í Króki säger i Sandoyarbók (1823) att texten är efter författaren Jens Christian Djurhuus, Sjóvarbóndan (1773-1853).

KÄLLA : snar.fo

 

 

Danskt Östersjövälde omkring 1220

Under kung Valdemar Sejr (d. 1241) besegrade danskarna venderna i söder och Estland kom under danskt styre 1219-1346. Hans hustru Dagmars namn lever i visan Dronning Damon. Efter många kriser samlade Valdemar (d. 1375) det danska riket och han kallas Atterdag. Han gifte sig med Heilwig av det rika Slesvig. Deras dotter Ingeborg blev gift med Henrik (III), son till hertig Albrekt II av det tyska, rika Mecklenburg. Hertigdömet och Hansan samarbetade tidvis om sina intressen kring Östersjön och i Nordatlanten. Deras yngre son Albrekt blev vald till kung av Sverige 1364. Landet styrdes av drotsen Bo Jonsson Grip, som blev mäkta rik. Magnus Eriksson och Håkan 6. Magnusson försökte driva bort kung Albrekt, men lyckades inte. Magnus fick till slut behålla Norge och förvalta bland annat Bohus, Tönsberg, Island, Färöarna och Hebriderna som egna län. Valdemars yngsta dotter Margareta (1353-1442) blev 10-årig bortgift med den 23-årige Håkan 6. Magnusson. Bröllopet stod i Köpenhamn, men hon växte upp på Akershus i Oslo, uppfostrad av Märta (Merete) Ulfsdotter, dotter till den fromma Birgitta Birgersdotter från Vadstena.

Dronning Dagmar af Danmark - läs texten här

Detta är ursprungligen en dansk folkvisa om Danmarks drottning Dagmar och hennes välgärningar som kristen och hennes död på Riberhus i Ribe med mera.

Margaretha Dragomir eller Dagmar, var drottning av Danmark och prinsessa av Böhmen, född i kungaborgen Vysehrad i Prag i slutet av 1100-talet och död den 24 maj 1212 i borgen Riberhus i Ribe. Hon gifte sig med Valdemar II Sejr år 1205 och flyttade till Danmark. Dagmar var dotter till kung Ottokar I av Böhmen av ätten Przemysliderna och drottning Edel, prinsessa av Meissen. Äktenskapet mellan henne och Valdemar Sejr var tänkt som ett band mellan danskar och slaver i ett storrike. Valdemar Sejr var även kung över venderna i norra Tyskland, sedan han erövrat landområden där.
Dagmar kom till en erkänd och välomskriven kung i Europa. Hans far Valdemar den store och ärkebiskop Absalon hade fått Valdemar Sejrs farfar Knut Lavard korad som helgon. Det stärkte Valdemar Sejrs status som "kung av Guds nåde" och samtidigt kristendomens roll i Danmark.
Drottning Dagmar har i efterhand blivit sägenomspunnen och omskriven i folkvisor, där hon tillskrivs stor godhet. Hon födde 1209 sonen Valdemar den Unge, som dödades i en jaktolycka 1231, bara 32 år gammal. Han var samregent med sin far.
Dagmar är gravsatt i Sankt Bendts Kirke i Ringsted på Själland där även sonen och maken vilar.

 

Drottning Dagmars död / Dronning Dagmars død

 

Dronning Dagmar ligger i Ribe syg,
til Ringsted mon de hende vente,
og alle de Fruer, i Danmark ere,
dem lader hun til sig hente.
    "Udi Ringsted hviler Dronning Dagmar."

"I hente mig fire, I hente mig fem,
I hente mig af de vise,
I hente mig fremfor alle dem
Hr. Karls Syster af Rise!"

Liden Kirsten hun kom ad Døren ind,
hun skinned saa rød af Gulde,
hun kunde ej Lys i Kronen se,
hendes Øjne var taarefulde.

"Nu; kanst du læse og skrive med Skel
og løse mig af min Pine,
da skal du slide Skarlagen rød
og ride paa Gangerne mine."

Og det var liden Kirstine,
tog Bogen og derudi saa:
"Gud hjælpe, min Dronning, din Pine
er haarder’ end Jærn og Staal."

Læsten hun tog og den hellige Bog,
hun læste alt, hvad hun kunde,
og Blad hun vendte saa sørgelig,
saa saare hendes Øjne runde.

De fulgte Dronning Dagmar ud og ind,
det blev jo længer jo værre.
”Mens der er nu ikke bedre Raad,
I sende Bud efter min Herre!

Vil Gud det have, maa saa det ske,
at Døden han skal mig gæste,
I sende straks Bud til Skanderborg
og hilser fra mig paa det bedste!“

Og det da var den liden Smaadreng,
han lod sig ej længe forlide,
før han rykte Sadel fra Bjælken ned
og lagde paa Hors den hvide.

Ind kom da den liden Smaadreng,
og stedtes han for Borde,
han var saa snild i Tale sin
og saa tog han til Orde:

"Dronning Dagmar har mig til Eder sendt,
hun vilde med Eder samtale,
hun længes saa fast og overbrat,
hun hvener sig lydt i Sale."

Dankonning slog sammen det Tavlebord,
saa alle de Terninger sjunge:
"Forbyde det Gud i Himmerig,
at dø skulde Dagmar hin unge!"

Der Kongen han drog fra Skanderborg,
da fulgte ham hundrede Svende,
men der han kom til Gredstedbro,
kun Dagmars Dreng hin venne.

Der han red over Randbøl-Hed’,
da fulgte ham femten svende,
der han kom over Riber-Bro,
da red den Herre alene.

Der er stor Ynk i Fruerbur,
naar alle Øjne græde.
Dronningen døde i liden Kirstens Arm,
der Kongen red op ad Stræde.

Og det var Dannerkonning,
han ind ad Døren tren,
det var liden Kirsten bolde,
hun rakte ham Haand igen.

"Og hør I, min Herre og Konge prud!
I tør ikke klage og kvide,
for I har faaet en Søn i Dag,
er skaaret af Dagmars Side!"

"Jeg beder eder alle, Jomfruer og Møer,
jeg beder eder hver og alle,
I bede en Bøn for Dagmars Sjæl,
at hun maate med mig tale!

Jeg beder eder, Fruer med høvisk Hu,
saa mange, som her ere inde,
I bede en kristen Bøn for mig,
at jeg maate tale med hende!“

Saa fulde de ned paa deres Knæ,
saa mange, som der var inde,
for mindelig Bøn og kongelig Graad
lod Dagmar sig levende finde.

Dronning Dagmar rejste sig op paa Baar’,
hendes Øjne var blodig røde:
"Min ædle Herre, Kong Valdemar,
hvi gjorde I mig den Møde?

Dog ingen tør ved at ræddes for mig,
jeg haver ej andet misgjort,
end at mine Silkeærmer smaa
jeg haver om Søndag snørt.

Den første Bøn, jeg beder nu,
den undres mig, som jeg tænker:
Alle fredløse Mænd, dem give I Fred,
og løs alle Fanger af Lænker!

Den anden Bøn, jeg beder nu,
den er eder selv til Fromme,
I tage ej Bengerd udi Favn,
hun er saa besk en Blomme!

I tage liden Kirsten til eders Viv,
hun er saa bold en Jomfru,
men falder det anderledes i Haand,
da kommer I mig ihu."

"Den første Bøn, I beder mig om,
den under jeg eder saa gerne,
men jeg tager ej liden Kirsten til Viv
eller nogen Verdsens Terne."

"Vil ikke I tage liden Kirsten
eller nogen Verdsens Terne,
saa farer I dog til Portugal!
Alt efter saa besk en Verne.

Min ædle Herre! Nu har jeg talt,
vil mer af mig I vide?
Der sidder Guds Engle i Himmerig,
de maa fast efter mig lide.

Nu er det Tid, jeg farer herfra,
jeg maa ikke længer dvæle.
Himmerigs Klokker de ringer for mig,
mig længes til fromme Sjæle."
    "Udi Ringsted hviler Dronning Dagmar."

KÄLLA : da.wikisource.org

 

 

Ett förenat Norden 1397, Kalmarunionen

När fadern Valdemar Atterdag dog skyndade sig dottern Margareta (22 år) hem med sonen Olav, tre år. Han blev vald till kung av Danmark med föräldrarna som förmyndare. När Håkan 6. dog i Norge 1380 ärvde Olav den norska kronan och med den Grönland, Island, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna. Margareta regerade Danmark-Norge tillsammans med riksrådet. När Olav plötsligt dog 1387 blev Margareta vald som regent i Danmark och i Norge och utsågs på Dalaborg till Sveriges fullmäktiga fru och rätta husbonde 1388. Margaretas här slog med svenska stormäns styrkor Albrekt. För att säkra tronföljden adopterade Margareta sin syster Ingeborgs barnbarn från Pommern. Den sjuårige Bogislav fick namnet Erik. Han valdes 1389 till kung i Norge, Danmark och i Sverige 1396.
Präster och stormän från de tre rikena samlades på Kalmar slott och den 17 juni 1397 kröntes den femtonårige Erik. Under en gemensam kung skulle rikena behålla sina lagar.

 

 

Lagar

Inom ett område med samma lag, en lagsaga, hölls ting, som kallades landsting i Danmark och Sverige, lagting i Norge, allting på Färöarna och Island. Mindre ting hölls i fylken, härader och hundaren. Endast fria män hade rätt att delta. Lagmannen var vald, han ledde processer och medlade vid tvister.

Lagen i den norska lagsagan Gulating blev modell för en isländsk lag som skrevs ner i början av 1100-talet. Den norske kung Magnus Håkonsson (1238-1280) fick tillnamnet Lagaböter då han låtit samla olika landskapslagar till en landslag och en stadslag.

I Sverige skrevs de olika landskapslagarna ner på 1200- och 1300-talen. Kungarna började vid mitten av 1200-talet stifta egna lagar för hela riket. Magnus Eriksson (1316-1374) var unionskung i Sverige och Norge när hans landslag för hela riket och hans stadslag tillkom omkring 1350. I Danmark fanns kung Valdemar Sejrs Jyske lov från 1241 utöver de själländska och skånska landskapslagarna.

 

 

Fårbrevet 1298

För Färöarna gällde Gulatingslagen med särbestämmelser. Ett lagtillägg kallas Seyðabrævið. Det handlar om fårskötsel men också annat, om jord och om fattiga. Erlendur, biskop på Färöarna (d.1308), och lagman Sigurd på Shetlandsöarna, står bakom. Det är den äldsta färöiska texten, skriven av prästen Teitur och daterad 1298, undertecknad av hertig Håkon Magnusson.
Handskriften har bevarats i den så kallade Kungsboken, en lagsamling som använts på Färöarna. Den hamnade i Stockholm, men är nu för all framtid deponerad i Tórshavn. En vacker avskrift finns i Lund.

 

 

Runor och runstenar

Runor är skrivtecken som brukades av germaner från ca 200 e.Kr. fram till 1200-talet. Det mest kända runalfabetet kallas FUTHARK efter de sex första runorna. De har främst ristats på sten eller i trä.

De flesta runstenarna är från tiden mellan 300 och 1130 och finns i landskapen kring Mälaren. I Uppland finns mer än 1300 runstenar, i Södermanland ca 450 och ungefär lika många i Östergötland. Hela det övriga Sverige har tillsammans omkring 500 stenar och hela Danmark (inklusive Skåne, Blekinge och Halland) knappt 300.

På Färöarna har några enstaka runinskrifter påträffats, bland annat vid Sandavágur och Kirkjubøur.

 

 

Linderöds kyrka i Skåne

Kyrkan uppfördes under 1100-talets senare hälft. En sevärdhet är den stenrelief (tympanon) över västra portalen, som illustrerar domedagen. Mitt i bildfältet ser vi Kristus, till vänster om honom de saliga och till höger de förtappade. Överst har stenmästaren avbildat sig själv med vinkelhake och pikhacka. Inne i kyrkan finns kalkmålningar i koret och långhusets två östra valv. De är daterade och signerade:

År 1498 färdigställdes målningarna av Anders Johansens händer.

Skapelseberättelsen skildras i målningarna, men här finns också inslag med skämtsamma motiv, till exempel mannen, som står och håller sin ena träsko i handen.

 

 

Lunds domkyrka, Skåne

Den äldsta kyrkan i Lund byggdes på 1000-talet. Kyrkan i Norden hörde då under ärkebiskopen i Hamburg-Bremen, men i början av 1100-talet blev Lund ärkebiskopssäte för hela Norden. Altaret i kryptan invigdes år 1123 av biskop Asker. Från Färöarna kom 1139 biskop Orm från Kirkjubø för festligheter med anledning av ärkestiftets återupprättande. Lund var då Danmarks viktigaste stad med många kyrkor och kloster. Domkyrkan, helgad åt S:t Laurentius, Johannes Döparen och jungfru Maria, byggdes under många år. Altarskåpet är från 1398, drottning Margaretas tid. Det astronomiska uret kom till 1425, när drottning Filippa var riksföreståndare. Hon var dotter till Henrik IV, kung av England. När hon var tolv år gammal blev hon i Lund gift med kung Erik av Pommern, då 24 år och hon kröntes i domkyrkan. När Erik var på långresa till Jerusalem styrde Filippa hela Norden.

I sägnen om jätten Finn berättas om hur jätten får i uppdrag av sankt Lars att bygga kyrkan. Jätten vill i utbyte ha Lars ögon, vilket han går med på. Jätten säger att om Lars kan komma på hans namn så ska han få behålla ögonen. Lars lyckas och jätten blir mycket vred. Han rusar ner i kryptan där han tar tag i en av pelarna och försöker rasera kyrkan, och där sitter han än i dag. Det finns olika teorier om vilka figurerna på de andra pelarna är.
Brunnskaret i kryptan, med lammet och fårlusen, höggs av skulptören och byggmästaren Adam van Düren 1514.
Från 1658 var Skåne en svensk besittning och för att försvenska landskapet grundades universitetet i domkyrkan.
Mosaiken i högkorets tak är gjord 1927 av Joakim Skovgaard, samme danske konstnär som målat altartavlan i Christianskirkjan i Klaksvík.

 

 

Roskilde domkyrka, Själland

Stadens namn sägs komma från Roars källa nära kyrkan. Bygget av absiden påbörjades under biskop Absalon 1125 i tegel, som då var ett nytt material. Roskilde fick stadsrättigheter 1268 och var huvudstad till mitten av 1400-talet.

Drottning Margareta (1353-1412) jordfästes i Sorø klosterkyrka, men biskopen lät ett år senare flytta hennes kvarlevor till Roskilde, där kung Erik av Pommern och drottning Filippa höll en begravning med pompa och ståt. Gravmonumentet i alabaster var färdigt 1423.

Altartavlan från omkring 1560 kommer från Antwerpen. Kyrkan hade många sidoaltare och i Kristian I:s kapell fanns flera. Målningarna i valven kalkades över vid reformationen, men har senare tagits fram. Där avbildas Kristus som domare, korsfästelsen, men också musicerande änglar med basun, luta och harpa och en narr med flöjt och tamburin.

I den heliga Birgittas kapell finns kalkmålningar från 1511 där djävlar enligt texten skriver upp dem som kommer för sent och driver runt med tomt tal. Där skall, i framtiden, drottning Margrethe och prins Henrik vila.

Freden i Roskilde undertecknades 1658 och Danmark avträdde Bohuslän, Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm och Trondheims län till Sverige. I samband med freden togs krigsbyte ur kyrkan och överfördes till Uppsala domkyrka, bland annat en kjortel, ett bryne och rester av en fana enligt sägen knutna till drottning Margareta.

 

 

Ørslev kirke, nära Skælskør, Själland

Kyrkan är helgad åt Johannes Döparen. Stenkyrkans yttermurar från 1100-talet står ännu kvar i ursprungligt skick. Nord- och sydkapellen byggdes av tegel omkring 1325. Tornet är från ca. 1500.

Den mest kända av kalkmålningarna är dansfrisen i sydkapellet med sex män samt tre kvinnor som bär krona. Varje figur visar ett steg i dansen. Till höger blåser en hare i basun. Frisen är från omkring 1325.

På samma vägg avbildas höviska jungfrur med sølvkar på hviden hånd. Troligtvis är målningarna utförda av munkar från Frankrike. Andra målningar, som den med Abraham och ärkeängeln Michael, som varit överkalkade upptäcktes 2009. De anses vara från omkring 1275.
Dopfunten är från kyrkans äldsta tid.

 

 

Sorø klosterkirke, Själland

Absalon (ca. 1128-1201), biskop i Roskilde, lät 1161 munkar från Esrum bygga kyrkan till cistercienserklostret och som gravkyrka för sin släkt Hvide. Hantverkare från Lombardiet brände teglet som kyrkan byggdes av. Den stod färdig innan Absalon dog i Lund och han begravdes framför högaltaret. Valdemar Atterdag och hans föräldrar vilar i kyrkan och hans dotterson Olav begravdes där 1387. En pelare har en bild av Kristi korsfästelse och en munk samt Morten Malers signatur från omkring 1400. Andra målningar är av yngre datum.
Klostret lades ner 1586 och ersattes av Sorø Akademi.

 

 

Helgon och kungar

Med den katolska kyrkan kom också helgon och martyrer, som efter sin död utförde mirakel. Helgonen kunde föra vår talan inför Gud. En kyrka skyddades av sitt helgon, deras dödsdagar högtidlighölls och reliker murades in i altare. Många nordiska helgon var lokala, men från 1170-talet skulle ett helgon vara kanoniserat av påven.
Några nordiska kungar av stor betydelse blev helgonförklarade.

 

 

Olav den helige

Olav Haraldsson (995-1030) for ung i viking, härjade bland annat vid Mälaren berättar Snorre Sturluson i Olof den heliges saga. Han blev döpt, kom tillbaka till Norge med engelska biskopar, lade som kung under sig de olika norska smårikena och kristnade landet med hård hand. Han gifte sig med Astrid Olofsdotter av Sverige. Den danske Knut den Store tog över Norge och Olav flydde österut 1028. Han återvände över Jämtland för att återta makten, men stupade vid Stiklestad 29 juli 1030. Strax skedde underverk och redan 1031 blev Olav helgonförklarad. Han fick sin grav i domkyrkan i Nidaros (Trondheim) som blev ärkestift för Västnorden.

Olav var Nordens första och mest populära helgon och bilden av honom finns i många kyrkor. Han håller den stridsyxa han dödats med samt ett riksäpple eller krus och står ofta på en underliggare, en man, ibland en drake med lång hals och krona. Det tolkas som att han trampar på sin baneman, hedendomen eller sitt tidigare, okristliga liv.
Olofsmässan den 29 juli firas inte bara i Tórshavn och Nidaros utan också i det svenska landskapet Härjedalen och i Estland.

 

 

Knut den helige

Knut den helige (d. 1086), kung av Danmark, var gift med Edel av Flandern. Knut ville stärka kungamakten i allians med kyrkan och han skänkte stora rikedomar till Lunds domkyrka. Knut bröt mot gamla sedvänjor och lagar och missnöjet växte i landet. Ett bondeuppror bröt ut, och Knut flydde till Fyn. Hans fiender hann ikapp honom och han dödades i Odense den 10 juli 1086. Han blev sedermera helgonförklarad av påven.

 

 

Erik den helige

Erik Jedvardsson (d. 1160). Inte mycket är känt om honom. Han erkändes som kung i Västergötland omkring 1158. Enligt traditionen gick han en våldsam död till mötes, i Gamla Uppsala den 18 maj 1160, i strid med danskar. Mångfaldiga skador på skelettet stöder traditionen. Erik blev föremål för helgonkult, men blev aldrig kanoniserad. Han betraktas som nationalhelgon i Sverige och Stockholms skyddshelgon.

 

 

Den heliga Birgitta

Birgitta Birgersdotter (1303-1373) var gift med Ulf Gudmarsson, riddare, lagman i Närke och riksråd, och hon fick med honom åtta barn. Birgitta hade kontakter utomlands och synpunkter både på kyrkan och kronan. Hon såg syner och skrev ner sina uppenbarelser. Dessa spreds vida omkring.

Med sin man for hon på pilgrimsfärd till Santiago de Compostela och bodde sedan vid Alvastra kloster. Efter makens död flyttade hon till Rom 1349. Birgitta grundade en klosterorden, Birgittinerorden, med både munkar och nunnor, vilka dock levde åtskilda. Klostret i Vadstena invigdes 1384, andra fanns i Nådendal, Maribo, Mariager och Munkeliv och i flera länder.

 

 

Kung Sverre

Sverre Sigurdsson (ca 1151-1202) var född i Norge men växte upp i Kirkjubøur på Färöarna hos biskop Rói. Om det berättar en isländsk abbot som skrev hans biografi. Sverre blev i Norge hövding över upprorsflocken birkebeinene och han blev hyllad som kung. Han var gift med Margareta, som var dotter till Erik Jedvardsson och syster till den svenska kungen. Mot sig hade Sverre biskoparna. De hade stöd av baglerne, som företrädde kyrkliga intressen och de fick honom bannlyst.
Sverre dog i Bergen 1202.

 

 

 

Unionen synlig på Färöarna

På Färöarnas kulturhistoriska museum finns fjorton bänkgavlar och fyra pulpetgavlar, alla är utskurna i furu och har varit målade.
Enligt arkitekten Knud Krogh tillverkades de i Bergen 1406-30 för den stora katedralen i Kirkjubøur, som restes på 1300-talet.

På den stiligaste bänkgaveln finns vapenskölden till Erik av Pommern och Filippa av England. Överst tre danska lejon, under dem tre engelska leoparder. Tre kronor står för unionens tre riken och under dem det norska lejonet med hillebard. På korset en liten hjärtsköld med Pommerns grip. Vapnet stöds av änglar.

Knud Krogh beskriver huvudmotivet ur Lukasevangeliet. Jungfru Maria har av ängeln Gabriel fått veta att hon skall föda en son. Maria, som bär krona över utslaget hår, besöker sin äldre släkting Elisabet som har en gift kvinnas huvudduk. Hon sades vara ofruktsam, men när de två möttes kände hon ett barn sparka. Elisabet utropade

Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.

En ängel håller ett rökelsekar och en annan ett språkband.

 

 

 

 

 

Litteratur

Andersson, Lars M. & Armurén, Lena
Sveriges historia i årtal. Historiska Media, 2003.
Anund, Johan & Qviström, Linda
Det medeltida Sörmland. En arkeologisk guidebok. Historiska Media, 2010.
Carelli, Peter
Det medeltida Skåne. En arkeologisk guidebok. Historiska Media, 2007.
Erikskrönikan
Redigering, inledning och kommentar, Sven-Bertil Jansson, Stockholm 1992, 2003.
Flemberg, Marie-Louise
Filippa. Engelsk prinsessa - nordisk unionsdrottning. Falun 2015.
Krogh, Knud J.
Kirkjubøstolene og Kirkjubøur. Et brudstykke af det færøske bispesædes historie. Tórshavn 1988.
Lagerkvist, Lars O.
Sveriges regenter, från forntid till nutid, Stockholm 1996.
Ljungqvist, Fredrik Charpentier
Den långa medeltiden. De nordiska ländernas historia från folkvandringstid till reformation. Stockholm 2015.
Olsen, Rikke Agnete
Kongerækken. Danmark, 2005.
Svenska medeltidsballader
Ett urval redigerat av Bengt R. Jonsson, Stockholm 1966.
Unionsdrottningen, Margareta I och Kalmarunionen
Red. Poul Grinder-Hansen. Föreningen Nordens årsbok 1997. Köpenhamn 1996.

 

Kartor

Karta 01 efter Sankt Eriks årsbok, Samfundet S:t Erik, Stockholm 2015.
Kartor 02, 03, 04 och 05 med tillstånd att publicera ur Pederby Bo, Libers historiska atlas, Uppsala 2003.

 

Foto

Vädersolstavlan med tillstånd av Stockholms Medeltidsmuseum.
Bänkgavel, detalj med tillstånd av Føroya Fornminnissavn.

 

 

INFO

FÖRENINGARNA
Samfundet Sverige–Färöarna verkar sedan 1973 för att sprida kännedom om Färöarna, skapa personliga kontakter och stimulera kulturutbyte mellan Färöarna och Sverige.
Folkvisedanslaget bildades 1905, inspirerat av Hulda Garborg som gästat Skansen i Stockholm och framfört norska kväden och visor efter mönster från Färöarna.

TRYCK
Utgiven av Samfundet Sverige-Färöarna 2016
Redaktör: Gunnel Wallén
Texter: Nanna Stefania Hermansson, Gunnel Wallén och Rune Bengtsson
Illustrationer: Monika Minnhagen och Peter Ottosson
Tryck: trycknu.se, 2016

 

 

 

 

 

 

  Frågor eller kommentarer på artikel ?
  Skriv här

 

Följ med vad som händer :
Skriv upp dig till Samfundets oregelbundna Nyhetsbrev här och GILLA oss på Facebook , så håller vi dig uppdaterad.

 

 

 

 

Senast publicerade artiklar

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30

Vill du veta mer om Färöarna?

Föreningens medlemmar har stor kännedom om Färöarna. Vi delar gärna med oss av erfarenheter och kunskap. Fråga Samfundet Sverige-Färöarna här:

Inloggning författare, skribenter och administratorer.