Mycken läsning Artiklar med tema Färöarna

 

 

 

SPRÅK & HISTORIA

- en reseberättelse.

 

Vi var 14 personer som den 15-20 september 2016 deltog i en resa till Färöarna, arrangerad av Samfundet Sverige-Färöarna och ledd av Nanna Hermansson.

 

Programmet innebar en rundresa på flera av öarna med många intressanta besök. Resans program var intensivt och rikt på information, dels när vi stannade till, dels genom Nanna Hermanssons stora kunskap och berättarförmåga. Under bussfärderna talade hon om Färöarnas historia och språk. Hon berättade om personligheter, som Aina Cederblom, som i en liten snurrebåt tog sig över haven och till Färöarna, och om händelser på och vid Färöarna under andra världskriget samt mycket mer.

 

Genom danskvällarna tillsammans med Klaksvíkar dansifelag och Nólsoyar dansifelag fick vi tillfälle att träffa och prata med färöingar. Många möten och samtal uppstod, som kommer att vara fina minnen från resan. Överallt under vår rundtur ställde färöingar upp och tog emot oss med stor gästvänlighet. Det gjorde att den här resan blev så mycket mer än en vanlig turistresa. Det kändes som om alla dörrar var öppna, när vi välkomnades av så många trevliga och kunniga färöingar. Resan gav mersmak till att lära mer om Färöarna och vi som var med fick många ingångar för att göra det. Denna reseberättelse skildrar bara en liten del av allt som vi såg och upplevde.

 

Mot Gjógv

Vi landade på Färöarnas flygplats Vágar (och ön med samma namn) och reste sedan, via en fem kilometer lång tunnel under havet, till ön Streymoy där också Tórshavn ligger. Tunneln förkortar restiden mellan flygplatsen och Tórshavn betydligt, då man tidigare var tvungen att resa med färja över ett blåsigt hav. Tunneln invigdes 2002 och finansieras till en mindre del av vägavgifter.

Första stoppet på vår rundtur var i Kvívík, en kommun med ungefär 380 invånare. Mellan de gamla husen i Kvívík rinner forsen Stórá och innan den når havet passerar den en arkeologisk utgrävning. Där finns lämningar efter två långhus från vikingatiden. Långhusen var av sten med eldstad i mitten. Kvívík kan vara en av Färöarnas äldsta bosättningar.

Resan gick vidare mot Gjógv på Eysturoy. Naturen är dramatisk med serpentinvägar, höga berg och djupa dalar. Inga träd men väldigt grönt och många betande får längs vägar och sluttningar. De 70 000 fåren betar av och hindrar att högre växtlighet får fäste. Jordlagret är tunt men här och var såg vi odlingar. Potatis ger god skörd.

Gjógv är ett litet samhälle med 30 fast boende. Det är omnämnt i skrift 1584 men troligen betydligt äldre. I mitten av 1900-talet bodde här ett par hundra invånare, som levde på fiske och att sälja torkad och saltad fisk. I Gjógv finns en djup naturhamn i form av en klyfta med höga, branta sidor. Klyftan har gett byn sitt namn, då gjógv betyder klyfta på färöiska. På andra sidan ett brett sund såg vi ön Kalsoy. Fortfarande syns en mörk bred skåra i berget efter ett ras i början av 1950-talet. Raset skapade en tsunami som slog in över Gjógv. En kvinna som såg fjället rasa förstod vad som skulle hända. Hon fick upp barnen som lekte på stranden och männen som arbetade i klyftan. Bebyggelsen i Gjógv är blandad, med gamla stenhus, mer moderna trähus och även några nybyggda stora fritidshus, varav ett innehas av Danmarks statsminister Rasmussen. Nära byn ligger Färöarnas högsta berg, Slættaratindur (882 m). Vi inkvarterades på hotellet Gjáargarður, där vi åt en god middag med färsk torsk. Fiskrätter dominerade under veckan, något jag tror de flesta av oss uppskattade. På kvällen övade vi färöiska ballader, både sång och dans.

Klaksvík och öar i norr

Fredagen 16 september reste vi vidare till byn Kunoy, som även är namnet på ön och kommunen. Vi stannade vid kyrkan, som byggdes 1867. För att finansiera köpet av altartavla och ljuskrona bestämdes att varje fiskebåt skulle ge en fisk till kyrkan efter varje fisketur. För mer än 100 år sedan fanns tre byar på ön men nu finns bara två. Den tredje byn drabbades på julafton 1913 av en fiskeolycka då sju män omkom. De kvarvarande i byn Skarð var mest kvinnor och barn. De övergav Skarð och flyttade till byn Haraldssund. Vid vårt besök på Viðareiði var förskolebarnen ute i det vackra vädret och körde trampbilar.

Resan gick vidare till Klaksvík, som är en välbeställd fiskestad med stora trålare. Klaksvík är Färöarnas näst största tätort med ungefär 4 700 invånare. Vi besökte Christianskyrkan, som stod färdig 1963. Dopfunten av granit är kanske en hednisk offerskål som fraktats dit från Själland. Den ska vara 4 000 år gammal. I kyrkans församlingssal såg vi mycket vackra mosaiker i trä. De skildrar Jesu liv och har skapats av konstnären Edward Fuglø från Klaksvík.

Vi besökte Klaksvíks museum, Norðoya Fornminnasavn, som grundades 1968. I tjärade packhus bedrevs förr handel med fisk och andra varor. Handelshusen byggdes 1838 som en filial till det danska handelsmonopolet i Tórshavn. Här finns ett musealt apotek, en bokhandel och en utställning med gamla föremål. I Klaksvík såg vi också fint hantverk och design i ett galleri hos Rógvi í Bø.

På fredagskvällen träffade vi Klaksvíkar dansifelag, en förening med både unga och äldre som träffas för att dansa balladdans eller kvaddans. Asbjörn Lómaklett berättade om balladernas betydelse för det färöiska språket. Utan balladerna hade språket anpassats till danska. De färöiska kvaderna är mycket gamla. De sjöngs exempelvis under arbetet efter valfångst när man tog rätt på fångsten. De har förts vidare via muntlig tradition. Från omkring reformationen pågick en avveckling av det färöiska språket, men på 1800-talet ändrades inställningen. Först på 1800-talet tecknades språket ner. Man går även numera tillbaka till de 1000 kvaderna för att se hur ord stavas och böjs.

Timmar i Norðragøta

Lördag 17 september reste vi till Norðragøta som är huvudort i kommunen Eysturkommuna och ligger i viken Gøtuvík på ön Eysturoy. Ortens namn förkortas ofta till Gøta. Här finns en liten träkyrka, Gøtu kirkja från 1833. Norðragøta har stor betydelse i den färöiska historien och nämndes första gången i Färingasagan. I kyrkan läste Nanna högt ur Färingasagan.

Blásastova museum är en gammal bondgård byggd 1835 och påbyggd 1860. Här fick vi se bostadshuset, där tre kvinnor (för vår skull) arbetade med ull, kardade och stickade. I hölagret/ ladan fanns nu museum med många föremål och ytterligare en byggnad hade använts för båtbygge. Árant Hansen visade oss runt. Utanför bostadshuset berättade en kvinna om den färöiska hästen som är en av världens äldsta hästraser. Den kallas också Färöpony. Den finns ännu kvar men har hård konkurrens av islandshästen som många föredrar då den är större.

Kirkjubøur

Efter en god lunch i Blásastova gick bussresan vidare till Kirkjubøur. Det är Färöarnas främsta historiska plats, med en kyrka från 1111 som fortfarande används och ruiner från St. Magnus katedral som byggdes omkring år 1300. Här finns också Kungsgården i Kirkjubøur. De äldsta delarna av blockhusen härstammar från 1350-talet och kallas roykstovan. Kungsgården bebos av den 17:e generationen Patursson. Kirkjubøargarðurin är även Färöarnas största gård. Lantbruket är en del i verksamheten men turism bidrar också till ekonomin.

Tórshavn

Före incheckningen på hotell Streym i Torshavn hann vi också med besök på Nordens Hus, Norðurlandahúsið. Det är ett betydande kulturcenter som invigdes år 1983. Därefter tittade vi på en mängd fiskar i Aquarium, Føroya Sjósavn.

Söndag 18 september ägnade vi förmiddagen åt stadsvandring i Tórshavn. Vi började vid Skansin, som är en fästning byggd omkring 1580. Under andra världskriget använde britterna fästningen som högkvarter för sin ockupationsmakt under deras ockupation av öarna. Vi vandrade genom den gamla staden och kom till Tinganes, som är en av världens äldsta tingsplatser, från omkring 825. Tinganes var vikingarnas tingsplats. De fördrev de första bosättarna på Färöarna, troligen iriska munkar och eremiter som kom till öarna på 600- eller 700-talet.

Lunchen intogs på Brell Café tillsammans med Torbjörn Nyström, som berättade om aktuella frågor på Färöarna. Han nämnde bl.a. den förnämliga utbyggnaden av mobil telefoni och internet som når överallt på Färöarna. Vidare berättade han om Samfundets arbete med att ge Nordens minsta språk en allmän, digital svensk ordlista, alltså en svensk-färöisk ordlista.

På söndagseftermiddagen besökte vi Listasavn Føroya, som är Färöarnas konstmuseum. Här finns omkring 2000 konstverk, de äldsta från omkring 1840 och fram till dagens moderna konst. Till det mest betydelsefulla hör en stor samling av Joensen-Mikines och av andra konstnärer som Edward Fuglø. Många av konstverken var mycket starka och berörande. Det var imponerande att ett så relativt litet örike kan ha så fantastiska konstnärer.

Nólsoy med dans

Klockan 16.20 avgick färjan till Nólsoy. Ön ligger 20 minuters båtfärd öster om Tórshavn och ger huvudstaden ett visst skydd mot havets värsta stormar. Vi vandrade runt i den lilla byn, besökte ett litet hembygdsmuseum, huset vid Brunn - húsini við Brunn, som visades av Anna Juul Thomsen. En god middag serverades i öns samlingslokal av Malan Hansen och Kristina Johannessen. Därefter följde balladdans med Nólsoyar dansifelag under ledning av Kristian Hansen och Kaj Nolsöe.

Museum, universitet, arkiv och grafisk verkstad i Tórshavn

Måndag 19 september var sista dagen i Tórshavn. Vi besökte Føroya Fornminnissavn, Nationalmuseum, i Brekkutún. Där visade oss Regin Debess museets samlingar. Lunchen intogs i Matstovan í Hoyvík. Med stadsbuss återvände vi till stan och universitetet, Fróðskaparsetur Føroya. Professor Zakaris Svabo Hansen berättade om Färöarnas historia och det färöiska språket. Han betonade att det varit ett hårt arbete att etablera färöiska som det samhällsbärande språket på så många områden som möjligt och ett omfattande arbete har lagt ned genom åren. Men fortfarande finns brister. Exempelvis är undertexterna till utländska teveprogram på danska och man kämpar med att finna färöiska ord inom nya områden som IT. Nästa besök var hos landsarkivet, Landsskjalasavn Føroya där vi träffade Lena Nolsøe. Hon visade oss det så kallade Fårbrevet, eller Seyðabrævið, som är Färöarnas äldsta rättsliga dokument.

Resans sista besök gjorde vi på ett stentryckeri i hamnen. STEINPRENT är en grafisk verkstad som ligger i Østrøms fabrikslokaler och drivs av litografen Jan Andersson och grafikern Fríða Matras Brekku.

Vi hade varit med om en fantastiskt givande resa när vi den 20 september 2016 lämnade Tórshavn. Jag tror flera av oss kommer att återvända.

TEXT
Monika Selahn

 

BILDER
Klicka på en bild för att öppna galleri med bilder.

Medresenär Gunnar Turessons bilder kan du se i detta galleri

 

 

 

 

 

  Frågor eller kommentarer på artikel ?
  Skriv här

 

Följ med vad som händer :
Skriv upp dig till Samfundets oregelbundna Nyhetsbrev här och GILLA oss på Facebook , så håller vi dig uppdaterad.

 

 

 

 

Senast publicerade artiklar

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31
  • 32

Vill du veta mer om Färöarna?

Föreningens medlemmar har stor kännedom om Färöarna. Vi delar gärna med oss av erfarenheter och kunskap. Fråga Samfundet Sverige-Färöarna här:

Inloggning författare, skribenter och administratorer.