Mycken läsning Artiklar med tema Färöarna

 

I juli 2015 kommer Gamli bókahandilin, H.N. Jacobsens Bókahandil att fira sina 150 år med ett seminarium om ballader, färöiska kvad, i samarbete med universitetet, Føroya fróðskaparsetur.

    Bokhandel har inte bara varit en butik för böcker och papper och annat, utan en kulturinstitution. Den var en del av det nya samhälle som växte fram senare delen av 1800-talet, då omvärlden kom närmare och undervisning fick en plats. Med förlag och tryckeri har bokhandeln, och den familj som var knuten till den, spelat en roll i det växande intresset för det färöiska språket och litteraturen.

    Gamli Bókahandil på Vaglið ligger som ögonfröjd, rödfärgat med grästorvstak, mitt i stadskärnan. Butiken öppnar tidigare än andra handlar, turistinformationen finns i huset och den lummiga trädgården, Boysens have, står öppen för alla.

 

Grundaren H.N.J.

Det är svårt att föreställa sig vad det betydde för Färöarna att det 1864 öppnades en bok och pappershandel. Den var något helt nytt, en kort tid efter det att den kungliga monopolhandeln upphävts 1856. Tórshavn hade då 850 invånare av öarnas 8 650.

    Grundaren, Hans Nicolai Jacobsen (1832-1919), kallad Hans Niklái, växte upp i Tórshavn och gick i skola där. Föräldrarna kom från bygd och sonen deltog i faderns fiske och arbete med jord. Fadern hade byggt om huset i Gongin med en hög källare för att ha plats till kon. Hans Niklái anmälde sig som soldat, jekari, på Skansin. Han lärde sig också binda in handelsböcker åt monopolhandeln. Han uppmuntrades av både handelsförvaltare och amtman att fara till Köpenhamn och var under fem månader ett halvår som lärling hos bokbindare Ursin. Han lärde sig också att tapetsera.

    Hans syster Marianna var gift med Tummas, bonde niðri í Húsi í Koltur. Det var Tummas som skrev ner kvaden eller balladerna i samlingen Koltursbók, (48 kvæði, 1848).

    Hans Niklái gifte sig 1853 med Johanne Marie ur Koytu på Sandoy (1817-1899) och de bodde i hans föräldrahem. Han lärde sig också binda in handelsböcker åt monopolhandeln och uppmuntrades av både handelsförvaltare och amtman att 1854 fara till Köpenhamn där han under fem månader fick undervisning hos bokbindare Ursin.

 

Bokhandeln

Han blev medlem i Dansk Boghandlerforening och den 29 juli 1865 öppnade han i hemmet ett " Sortimentsboghandel, Papir, Galanteri- og Tapethandel, Bogbinderi." Varorna köpte han genom kontakter i Köpenhamn.

    Redan 1870 började förlaget H.N. Jacobsens utgivning och då med "En smuk Vise om Isaacs Bryllup". Den var troligen tryckt i Danmark.

    Kommentar till utgåvan 1914: "Vísan varð prentað fyrstu ferð í flogblaði í 1632: Tvende historiske Viser, uddragen af d.H. Skrifft. Hildið verður, at Jacob Madsen Wejle (1538 – 1606) hevur yrkt hana." Melodin sägs vara från en gammal psalm.

    Brudvisan har givits ut igen tillsammans med andra visor och kvad som används på bröllop, Vísur og kvæðir til brúðardans, 2014.

    Bokhandeln beskrevs i Horsens avis 5 april 1880:

"Foruden ved to Butikker, i hvilken man kan kjøbe alla mulige og umulige Ting, udmærker sig Tórshavn ogsaa ved en Boghandel. Boghandleren er imidlertid, sandsynligvis fordi Tørsten efter literære Skatte ikke er synderlig heftig blandt Befolkningen, tillige Bogbinder, Skomager og Faareopdrætter. Medens Nogle af hvort Selskab mønstrede de 100 eller 120 Bind, der udgjorde hele hans Varelager, lode Andre sig på Stedet forfærdige færøiske Sko til 50 Øre Parret og andre indlode sig til Passiar med hans smukke Datter. Af Bøger fandt vi kun Skolebøger, Bibler og Salmebøger i det færøiske og danske Sprog samt nogle Romaner.." (Davidsen, 1954, s. 22)

 

Bokhandeln låg fortfarande i Gongin när William Heinesen (född 1900) var barn och han mindes:

"Her laa ogsaa bogbinderens handel. En høj trappe førte op til dette røde eventyrhus, hvor man kunde købe "aftrykningsbilleder" og store ark med papirssoldater. Aftrykningsbillederne var graa og uanselige, men naar man klæbede dem til den indre side af et bogbind og viskede paa dem med en fugtet finger, sprang de underfuldeste kulørte billeder frem, skære og nye som unge insekters vinger, det var som at skue ind i et af Tusind-og-en-nats eventyr fra Østerland." (Heinesen och Davidsen, 1953, s. 66)

 

Böcker, språk och skola

Religiös litteratur hade funnits hos bönderna, men andra böcker främst hos ämbetsmän. Ett litet bibliotek grundades 1828 i Tórshavn, men kom inte att utvecklas förrän mot slutet av århundradet. Läse- och läroböcker, almanackor, psalmböcker och religiösa texter kunde beställas genom monopolhandeln, annars direkt från Danmark.

    Alla barn skulle kunna läsa och skriva, men lärare och skolbyggnader hade bara funnits i en del bygder. I Tórshavn fanns en folkskola, men latinskolan låg nere sedan 1804. Enligt skollagen 1854 skulle det i staden finnas en realskola för pojkar.

    De allt fler skolorna i bygderna behövde färöiska lärare och ett seminarium för deras utbildning kom i gång på 1870-talet. Det följdes av en folkhögskola och på 1890-talet en sjömansskola.

    Talspråket var färöiska, men medeltidens skriftspråk hade gått förlorat. Den färöiske prosten och språkforskaren V.U. Hammershaimb (1819-1909) hade upptecknat kvad, sagor och sägner som trycktes i Köpenhamn 1851-55 och 1854 kom hans Færøsk Sproglære.

    Hans föregångare var Jens Chr. Svabo (1746-1824) en forskare som i Linnés anda skrivit en en fysisk-ekonomisk beskrivning av öarna, nedtecknat kvad, närmast fonetiskt, och samlat material till en färöisk-dansk-latinsk ordbok. Svabo trodde inte att det färöiska talspråket skulle överleva. Med hans manuskript som grund gav Hammershaimb ut ett första färöiskt lexikon 1887.

    Det fanns länge inga färöiska böcker att använda i skolan, inte ens bibel eller psalmbok. Åren 1886-91 kom i Köpenhamn Hammershaimbs Færøsk Anthologi med kvad, visor, ordspråk och folklivsbilder. Jakob Jacobsen stod för ordsamling och register och antologin kunde användas i undervisning.

 

Realskolan

Fridfullt utanför staden, vid Ovasta dammur i Havnará, norr om kyrkan, invigdes realskolan 1861. Norr därom låg det då nya, lilla lagtingshuset.

    Skolhuset var ritat av prästen C.W. Prytz med två salar i en öst-västlig länga och ingång från söder. I en västlig länga fanns en bostad för överläraren med tre rum, kök och pigkammare på vinden, en motsvarande för andreläraren i den östra. Torvhus och hjallar, förvaringshus, hörde till.

    Skolan började med elva elever 7 till 13 år. Den hade två avdelningar och efter två år i den övre kunde de fortsätta i Danmark för examen. Skolan var av dansk modell med hård disciplin, men från 1886 var det förbjudet att så eleverna, men ett litet ris och en tamp utan knutar inköptes för säkerhets skull. Rökning var inte tillåten efter 1881.

    De första sex åren hette överläraren Johan Emilius Boysen och var cand.phil. från Danmark. En av lärarna (1865-70) var den danske prästen Rudolf Jensen, som förgäves försökte, utöver danska och engelska, få in fornnordiskt språk i både i skolan och på lärarseminariet. Överlärare Louis Bergh var verksam 1867 till 1903.

    Efter några år var det för trångt i skolhuset. Det utökades 1880 med ännu en sal för en tredje klass och en bostad för den tredje läraren genom att de båda längorna förlängdes. De stora borden i salarna ersattes med fasta bänkar. Klasserna blev sedan fyra och flickor fick tillträde till realskolan 1892, men de var inte många. De då fyra längorna bildade en gård med ett träd i dess mitt. I skolans trädgård, som bär lärare Boysens namn, byggdes 1897 en gymnastiksal.

    Norr om skolan planterade Louis Bergh 1869 träd innanför ett staket. Lönnarna står där sedan dess. Fyra år senare fick också andreläraren en inhägnat område att odla öster om sin bostad.

    Skolans rektor förestod också seminariet och de blivande lärarna undervisades i realskolan utanför elevernas timmar. De fick också tillfälle till praktik i skolan.

    Nordväst om realskolan byggdes 1896 ett nytt stenhus för folkskolan, som 1956 flyttade vidare. Nu hyser stenhuset stadens rådhus.

    Vid sekelskiftet 1900 hade realskolan 50 elever. De fick namnet Færøernes Mellem og realskole och flyttade 1916 med 149 elever till en ny byggnad i Kongagöta.

 

Bokbindaren H.N.J:s familj, julmötet 1888 och språket

Hans Niklái var engagerade i några föreningar och hade flera förtroendeposter i staden. Han och hans hustru, Johanne Hansdatter från Sandoy, fick tre barn.

  • Äldst var dottern Sigrid Jacobsen (1854-1927) som kom att förestå bokhandeln.
  • Dottern Anna Jacobsen (1856-1940) hette Horsbøl som gift i Köpenhamn.
  • Sonen Jakob Jakobsen (1864-1918) skickades ung till skola i Danmark. Han studerade språk, kom hem och deltog i att samla folksagor och sägner. Hans mor var väl bevandrad i den muntliga traditionen, diktade visor, men var knappt skrivkunnig.

Med en annons inbjöds allmänheten till ett möte annandag jul 1888 för att tala om bevarandet av färöiskt språk och tradition. En av dem som undertecknat annonsen var H.N. Jacobsen.

    Den unge Jóannes Patursson hade då skrivit en dikt och hans ord i den "Nú er tann stundin... " har senare fått karaktärisera mötet i tingshuset.

    Ett resultat var att föreningen Føroyingafelag bildades i januari 1889 för att arbeta för språket. I dess styrelse satt Sigrid Jacobsen, som kassör, och fyra män.

    Ett annat resultat var att den första tidningen tryckt på färöiska, Føroyingatíðindi, kom ut 1890. (Tidningen Dimmalætting, på danska, fanns sedan 1877.) I början var Føroyingatíðindi ett månadsblad och Sigrid Jacobsen hade hand om abonnemangen.

    För Føroyingafelag skrev hon ett lustspel efter visan Jákup á Møn, som Nólsoyar-Páll diktat omkring 1800, och hon uppträdde också. Teater var något helt nytt.

    Den studerande Jakob Jakobsen deltog i språkdebatten 1888 och föreslog en mer ljudrätt och enklare stavning i stället för den Hammershaimb skapat, den som var etymologisk och liknade den isländska. Debatten om stavningen blev så hård att den tog kål på Føroyingafelag och dess tidning 1901. Själva språkfrågan utvecklades till en politisk debatt om förhållandet till danska och Danmark.

    Hammershaimbs stavning, kom att råda, men färöiska blev inte skolspråk förrän 1938.

Jakob Jakobsen doktorerade, som den förste färöingen, vid Köpenhamns universitet på avhandlingen Det norrøne sprog på Shetland (tryckt i Köpenhamn 1897). Språket har kallats norn och han samlade också material till en etymologisk ordbok över det, utgiven 1928-1932. Han bodde tillsammans med sin syster Anna i Köpenhamn. Både hon och Sigrid arbetade med översättning av hans avhandling till engelska och färöiska (i manus).

 

Sigrid Niclasens familj

Sigrid Jacobsen gifte sig 1891 med Poul Niclasen (1852-1905) från Sørvágur och de bosatte sig i huset Quillinsgarður. Han hade gått på seminariet och varit i Danmark för att öka på sin lärarutbildning. Efter det hade han börjat i bokhandeln som Sigrid förestod. Han blev delägare 1903, fortsatte i bokhandeln, vikarierade ibland som lärare och drev viss privatundervisning. Det har särskilt betonats att barnen uppskattade honom. Poul Niclasen satt i skolstyrelsen och i lagtinget.

    Sigrid och Poul Niclasen fick två söner, Hans Nicolai Niclasen (1894-1970) och Sigurd Pauli Johan Erik Niclasen (1896-1949).

    På äldre dagar flyttade bokbindaren och hans hustru över till Sigrid och Pouls hus. Bokbinderiet och handeln fortsatte i deras gamla hem í Klettaskoti och för lagret skaffade Sigrid ett hus ovanför Gongin.

 

Gamli Bókahandil

 

Bokhandeln vid Vaglið

När realskolan lämnat skolbyggnaden för en ny köpte Sigrid Niclasen, då änka, fastigheten i konkurrens med kommunen. Hon flyttade in i den västra längan med sin åldrige far och de två sönerna. I juli 1918 öppnade hon H.N. Jacobsens bokhandel á Vaglið, mitt i den växande staden.

    Där ligger den fortfarande. Det färöiska vagl är en pinne som hönsen sitter på. Det motsvaras av isländska vagl som betyder hanbjälke. Som förklaring har jag hört att namnet kommer av staketet, som fanns både öster och norr om huset.

    Byggnaderna hyste inte bara bok- och pappershandeln, utan även bokbinderiet och en fotoateljé som drevs av Turid Jacobsen, som troligen främst tog porträttbilder.

    Sönerna Hans och Sigurd Niclasen övertog bokhandeln. Hans var gift med Ellen Kate Bærentsen (född 1902). Bröderna hade ett stort stycke jord, ein trøð, i utmarken och hade flera hästar. Sigurd sågs ofta rida, men det berättas också att han var bokhandeln personifierad, vänlig och hjälpsam.

    Bröderna startade ett tryckeri 1927 och därifrån kom en lång rad av förlaget H.N. Jacobsens Bókahandils färöiska böcker.

    På Island hörde jag berättas om en engelsk soldat, en musiker, som kom till Tórshavn under andra världskriget och tyckte att han kommit till väldens ände. Men, i bokhandeln fann han inte bara böcker utan till sin förvåning också "Die Kunst der Fuge" av J. C. Bach, noter som gjorde tillvaron lättare.

    Sigurd, som bodde i huset, dog 1949, men brodern Hans fortsatte att driva bokhandeln. En släkting, Karl Niclasen, som var fotograf kom hem från Danmark efter andra världskriget och blev hans medhjälpare, senare ledare. Karl bodde i lägenheten med en kammare på vinden. Där bodde också länge en trotjänare i bokbinderiet som kallades Nella. Assistenterna var oftast danskar som reste efter några år, en hette Kær, en annan Sand. Bokhandeln var en god arbetsplats och medarbetarna stannade annars länge.

    År 1948 fanns det ett trettiotal anställda säger Vagn Andersen (född 1947) som 1972 kom från Danmark som medhjälpare till Karl Niclasen, Vagn förestod bokhandeln från 1992 till 2011. På 1970-talet var det sex-sju personer som arbetade i tryckeriet, flera kvinnor och två budpojkar. Då såldes också porslin, smycken, väskor och längst in i affären leksaker.

    På västra sidan av huset finns en veranda och i trädgården ett litet drivhus. Trädgården sköttes länge av trädgårdsmästaren Karl á Tórgarði. Den kallas Boysens have, efter överläraren. Nu har kommunen hand om den mot att den skall vara öppen. Träden där är stora och kraftiga, liksom lönnarna framför bokhandeln som förmodats vara planterade någon gång mellan 1870 och 1890.

 

Almanackan och några andra verk

Tidigt gav H.N. Jacobsens Bókahandil ut Færøsk Kirketiende och 1920 Songbók Føroya fólks (Hitt Føroyska Bókmentafelagið 1913), den tionde upplagan kom 2008.

    Till de viktiga böckerna hör också Barnabókin, Pisubókin kallad efter bilden av en fågelunge på pärmen, korta berättelser av Hans A. Djurhuus 1923 och senare i många upplagor.

    Álmanakkin har kommit varje år sedan 1928 och i den finns allt av vikt. Där finns upplysningar, inte bara om veckans dagar med helgonnamn, högtider och bibeltexter utan om sol och måne och den rätta klocktiden att räkna havsströmmar efter.

    När jag kom till Färöarna 1964 låg den framme i alla hem. Där fann jag mycken kunskap, inte bara om kungafamiljen, mått och vikt, lagar, institutioner, ämbetsmän, fårens öronmärken, nödhjälp, fartygsregister och annonser. Skriften om 244 sidor trycktes då i 6 000 exemplar, nog till alla hushåll och fartyg.

    Också nu har Álmanakkin från H.N.J. en mängd upplysningar till exempel om strömmar, namn på fisk och fågel, register över båtar, fartyg och flygplan. Den 86:a årgången 2014 är på nära 500 sidor, tryckt i 3 000 exemplar. Bokhandel ger också ut Skipalistin, också det är en kalender med alla färöiska båtar, 400 sidor i 2 000 exemplar.

 

Moderna små handböcker

Från 2007 har H.N.J. Bókahandil givit ut en serie föredömliga handböcker om Grindehvalen och Færøernes grindefangst, Færøsk kunst, Færøernes ynglefugle, Lunden på Færøerne och Færøsk strik, både på danska och engelska.

 

Fonden

En fond 1987 bildades av Kate Niclasen, änka efter Hans, och Karl Niclasen för att säkra att bokhandeln kan fortsätta och samtidigt stödja färöisk litteratur. Fonden har också till uppgift att ta hand om byggnaderna så att de förblir en prydnad för staden Tórshavn. Grund för fonden är det kapital som fanns i aktiebolaget, P/f H.N. Jacobsen bókahandil.

    Lägenheten står kvar med inredning från Karl Niclasens tid. Det bevarade borgarhemmet får bilda en ram om presentationer av nya bokverk.

    Fonden försökte hålla tryckeriet vid liv med småtryck, men 2005 tvingades den att flytta ut de gamla maskinerna.

    Ökade krav på själva bokhandelns inredning var fonden för några år sedan tvungen att möta med en ombyggnad, men den gamla disken finns kvar. Till det ständiga underhållet hör skötsel av de karaktäristiska taken med grästorv.

    Inför bokhandelns 150-årsjubileum beslöt fondens styrelse att i stället för att låta skriva en jubileumsbok medverka till en internationell konferens om ballader i juli 2015. De är Färöarnas eget kulturhistoriska arv och är fortsatt levande.

    I kretsen kring H.N. Jacobsens bókahandil har det funnits ganska många med stort intresse för den muntliga traditionen, det egna språket och litteraturen.

 

K Ä L L O R

  • Davidsen John, H. N. Jacobsen til minningar, 20. oktober-1954 H.N Jacobsen Tórshavn 1954
  • Debes, Hans Jacob, Nú er tann stundin...Tjóðskaparrørsla og sjálvstýrispolitikkur til 1906- við søguligum baksýni. Føroya Skúlabókargrunnur, Tórshavn 1982
  • Heinesen, William og Davidsen John, Tann Deiliga Havn, H.N. Jacobsens Bókahandil, Tórshavn 1953
  • Hentze, Jens Marius, Tórshavnar skúlasöga, Tórshavnar býráð 2000 Jacobsen, Óli, H.N.J. er bæði bókahandil, mentan og søga, Sosialurin, 5.juni 2008, blað nr. 106, s. 16
  • Jacobsen, Óli, artiklar om Sigrid og Poul Niclasen, 10.desember 2009, blað nr. 237, s. 24, om Anna Horsbøl, 7.januar 2010, blað nr. 4, s. 24, om Herluf Lutzen, 25.februar 2010, blað nr. 39, s. 20 och om Jacob Niclasen, 1.oktober 2010, blað nr. 104, s. 24
  • Johannesen, Birgar, Havnin- fólk og yrki, 1900-1939, egið forlag 2007 Madsen, Heini, Færøernes hvornår skete det, Skúvanes 1999
  • Mitens, Edward, Realskúlin í Tórshavn, 1861-3. apríl-1961, H.N. Jacobsens Bókahandil, Tórshavn 1961
  • Petersen, Ludvig, Skole på Færøerne i 1000 år. En skolehistorisk håndbog, Eget forlag, Tórshavn 1994
    • L Ä N K A R

      H.N. Jacobsens Bókahandil
      Ballad Konferans juli 2015

      T E X T

      Nanna Stefania Hermansson

      B I L D E R

       

       

       

       

       

        Frågor eller kommentarer på artikel ?
        Skriv här

       

      Följ med vad som händer :
      Skriv upp dig till Samfundets oregelbundna Nyhetsbrev här och GILLA oss på Facebook , så håller vi dig uppdaterad.

       

       

       

       

Senast publicerade artiklar

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31

Vill du veta mer om Färöarna?

Föreningens medlemmar har stor kännedom om Färöarna. Vi delar gärna med oss av erfarenheter och kunskap. Fråga Samfundet Sverige-Färöarna här:

Inloggning författare, skribenter och administratorer.