Mycken läsning Artiklar med tema Färöarna

 

Det var helt fantastiskt att flyga in över Nólsoy i så klart väder att jag såg alla Norderöarna från fönstret. Väl framme på Velbastaður bjöd Dorete Bloch på te i trädgården och där satt vi i flera timmar i solen och lyssnade på bäckens risslande. Det var den 29 september 2011 och jag var på resa till Reykjavik via Färöarna.

 

Eldradagur

Det blev fredag, eldradagur, de äldres dag, och vädret som så ofta fuktigt. När jag hade ett ärende på kommunens kulturavdelning, i den gamla folkskolan, hördes någon kväda utanför. Det var en ring av folk i färgglada regnkläder som dansade nere i Tórsgøta. Där mötte mig en bekant som drog mig med in i det stora huset som varit tvätteri. Skådespelaren och regissören Eyðun Jóhannessen berättade ur sitt liv för en stor skara hänförda lyssnare. Efter detta gick de flesta över i källaren till gamla posten där lunchen serverades. Kommunen arbetar för att göra Tórsgøta, från Vágsbotn och norröver, till en kulturgata med tvätteriet och ungdomshuset i Mejeriet.

 

Leikur og spæl

En kvinna steg fram till mig och påminde mig om en utställning som hennes mamma, genom att i kvinnoföreningen samla in gamla leksaker, hjälpt mig med 1973. Då arbetade jag på Føroya Fornminnissavn och ville visa en liten träbåt och en gubbe från vikingatid, och saker i ben och horn, men också att det funnits annat. Under depressionen på 1930-talet köptes t ex dockor och mekaniska ting från varuhusen Printemps och Samaritaine i Paris. Konstnären Bárður Jákupsson hjälpte mig med att ställa ut leksakerna i Mettustova. Montrarna var gröna trälådor lånade från bryggeriet. Det var Olavsöka och besökarna strömmade till. Utställningen gav ett överskott, som delades mellan kvinnoföreningen och museet. För pengarna köpte jag för museets räkning utvalda stickade plagg hos Hemslöjden. När jag nu på eftermiddagen, 38 år senare, gick till museet i Brekkutúni hängde tröjorna där, inför museernas höstfest för skolorna, heystfagnaður. Nog är det märkligt hur trådarna flätas samman.

 

Konst i Öströms fabrik

Området väster om Vágsbotn utvecklas till kulturområde. I Öströms fabrik, en stor stenbyggnad med fönster i takfallen, rest 1887 av The Normal Company, en svensk-engelsk firma, som skulle konservera kött och fisk. Det blev mest fiskmjöl, lim och guano. Nu har timmerhandeln, som låg här senast flyttat ut, och den grafiska verkstaden, Steinprent, har ett litet galleri samtidigt som konstnärer arbetar med de gamla stenarna och pressar på övervåningen. En ljudstudio är inredd och en konsertsal är snart färdig i samma byggnad och mer är på gång i fabriken.

 

Ö-design, nordiskt konsthantverk

Vid bryggan ligger tre gamla skutor och i Müllers pakkhús var det vernissage på Ö-design, en utställning med konsthantverk. Där var konstnärer från Bornholm, Gotland och Färöarna som deltog i ett treårigt samarbetsprojekt med utställningar både i Rönne, Visby och i de nordiska ambassaderna i Berlin. De kom nu från seminarium i Nordens hus med tema Havet.
Den gamla saltkällaren är vitmålad, fönstren sitter högt och ljuset föll fint både på vackra och märkliga föremål. I en monter på balkongen fäste jag mig vid knivar, konstsmide att bara beundra. Niels Halm från Nordens hus invigde.

Det var första delen av en vernissage som fortsatte i Føroya sjósavn på Argir. På traditionellt manér togs gästerna emot i dörren av en festklädd man som bjöd på dricka. Överraskningen var att det var saltvatten i glasen och det smakade gott. I saltvattensakvarierna fanns skulpturer och över dem hängde vävda och stickade ting, som gjorda för museet. På väggarna fanns originalteckningar som till boken Fiskar undir Føroyum av Rógvi Mouritsen 2007. Medan borgmästaren öppnade utställningen låg en stor fisk på en rundad form av keramik i det vida grunda karet. Det såg ut som om den njöt av tillställningen och det berättades att när skulpturerna sattes ner i vattnet blev fiskarna så glada, deras liv är väl något enformigt.

 

Framtid i Koltur

Ön Koltur är kungsjord, statens mark, och på den ligger två gårdar, en tid var där fyra, nu obebodda. I den sydliga, Heimi í Húsi, finns två gamla boningshus och många uthus av sten i en klunga som nu är fridlyst. I den andra, Norðri í Gerði, bodde en familj tills för något år sedan. Ett bevaringsarbete inleddes i Heimi í Húsi för länge sedan av Føroya Forngripafelag med Mortan Winther-Poulse i spetsen.

De gamla husen mättes upp och dokumenterades av danska arkitekter från 1993. En särskild fond skapades, Koltursgrunnurin, och med stöd även från Danmark har restaureringsarbetet kommit långt. Fondens styrelse skulle till Koltur med helikopter och jag fick följa med. Helikoptern gick annars den dagen i skytteltrafik till ön Mikines för att utflyttade skulle kunna vara med att till att samla får och slakta. Styrelsen sammanträdde i ett av de restaurerade husen och diskuterade möjligheten att öppna för turister till våren. Jag gick en runda i blåsten och tittade på åkrar från kornodling, gamla stengärden och uthus. Vid bäcken tänkte jag på Holger Rasmussen från Danmarks Nationalmuseum som 1949 fotograferade hur rötter bereds i ett hällkar till garvning och publicerade i sin bok Færøske Kulturbilleder omkring Aarhundredeskiftet, København 1950. Inte hittade jag karet, men det är lätt att på Koltur tänka sig in i livet på öarna genom århundraden och frågan är hur de fysiska spåren skall kunna bevaras. En mycket vackert illustrerade berättelse om Koltur har arkitekterna Palle Dyreborg och Poul Jensen givit ut: Bygd mod blådybet, om Kolturs historie. Den och Sethuse langs solnedgangen, om færøsk kulturhistorie og norrøn byggeskik finns i stort format i en kasett, Kunstakademiets Arkitektskoles Forlag, København 2008.

 

Eivør i Nordens hus

I Nordens hus var salen fullsatt den 1 oktober 2011 inför en mytisk teater-dans-musik-föreställning med tema fågel Fenix. Färöiska Eivør Pálsdóttir spelade och sjöng till egen musik, iklädd en fantasifull svart dräkt med stort släp. Över scenen hängde en stor trästam och på golvets labyrint i krita dansade skådespelarna Maria Ellingsen från Island och Reijo Kela från Finland, klädda i vitt. Hon bar en vit dräkt som bytte skepnad, han klättrade i stor päls på stammen. Åskådarna satt tysta och förundrades. Föreställningen kom från Island och skall förhoppningsvis uppföras också i Finland. Färöarna ligger i Nordens mitt och Nordens hus är ett underbart vattenhål för kulturen.

Rättad med tack till Gunnel 6.2.2012

TEXT
Nanna Hermansson, december 2011

BILDER
Några resebilder. Klicka på valfri bild så öppnas galleriet. Foto Nanna Hermansson.

 

PS

Se Sören Hallgrens artikel om utställningen i Visby.
Trycksak Koltur -en færøsk ø, som Koltursgrunnurin gav ut och sändes som gåva till Samfundets medlemmar 2010.

 

 

 

 

  Frågor eller kommentarer på artikel ?
  Skriv här

 

Följ med vad som händer :
Skriv upp dig till Samfundets oregelbundna Nyhetsbrev här och GILLA oss på Facebook , så håller vi dig uppdaterad.

 

 

 

 

Senast publicerade artiklar

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31

Vill du veta mer om Färöarna?

Föreningens medlemmar har stor kännedom om Färöarna. Vi delar gärna med oss av erfarenheter och kunskap. Fråga Samfundet Sverige-Färöarna här:

Inloggning författare, skribenter och administratorer.