Mycken läsning Artiklar med tema Färöarna

 

Den svenska fotografen Maria Olsen, säger i förordet till sin bok Images of Fishermen: the North Atlantic att hon förvånats över att fisket var så föga dokumenterat.

 

Själv hade hon tidigt en romantiserad bild av sin färöiske farfars fiske och transporterna till England under andra världskriget. Nu har hon skildrat arbetet ombord på fartyg från Grönland, Färöarna, Island och Shetland, under sex fisketurer, vintern 2005-2006. Hennes make journalisten Búi Tyril, Färöarna, står för texterna och experten Menakhem Ben-Yami från Israel har skrivit om fisket inom den färöiska zonen.

En marulk med de sylvassa tänderna gapar i det tunna, gröna nätet. Männen i röda oljeställ lossar fisken, sprättar och isar den ombord. Skepparen på Gudrun från Klaksvík har med fem mans besättning satt garn på samma fiskemed från mars till oktober i tio år. Dit stimmar han på 12 timmar och en fisketur tar två dygn. Båten är på 20 ton netto och i styrhytten visar skärmar både positioner, botten och livet i havet. Fångsten har varit 240 ton om året av färöingarnas 4 000 ton marulk, i klass med hummer. Den går isad till Storbritannien och kontinenten.

En ung man i rött med blå handskar sätter haken i en grönspräcklig torsk för att den inte skall glida av långrevens krok när den automatiskt halas in. Det sker öster om Island ombord på linebåten Tómas Thorvaldsson/Geirfugl från Grindavík som är nära 48 m lång, 504 BRT, från slutet av 1960-talet. Den har en besättning på 14 man och fisken skärs, isas eller fryses ombord. Fångsten, omkring 60 ton, landas varje måndag hela året, båten går ut igen två dagar senare. I land saltas en del av torsken och packas förexport till medelhavsländerna, frusen fisk går till Storbritannien och torkad till Nigeria.

På tredje turen följde fotografen två färöiska häcktrålare, med fågelnamnen Bakur Havstrut) och Stelkur Rödbena), från Runavík, byggda 2002. De fiskar i par, med bottentrålen mellan fartygen och den halas in över slipen i häcken, aktern. Fångsten är främst gråsej, som är ganska ny som matfisk och färöingar tog upp 62 000 ton 2005. I trålpåsen eller lyftet lyser röda kungsfiskar bland de grå. När det öppnats glider fisken ner i tankar, isas, rensas och skärs med maskin. Ombord är åtta man, turerna är veckolånga och Bakur landade denna gång fångsten i Ålesund.

På Shetlandsöarna är Copious från Lerwick, 18,8 m lång, den enda nya trålaren för bottenfisk. Den kan ta plattfisk, marulk och havskräfta och rymmer 30 ton i lasten. Ombord är fyra man som är ute fyra till sex dagar när vädret är hyfsat. Trålen halas och i lyftet skymtar olika slags fisk och bottendjur. Den erfarne skepparen hoppas försiktigt att fiskstammen återhämtar sig. Efter krisen i Nordsjöfisket 2001-2002 finns bara 20 fiskefartyg av 60 kvar på öarna.

Färöarna har sju havsgående trålare för pelagiskt fiske, efter rörlig fisk som sill, makrill och blåvitling. En av dem, Christian í Grótinum, 74,5 m lång 1 920 BRT), från 1992, arbetar i par med Norðborg, som är en ännu större fabrikstrålare. Familjeföretaget i Klaksvík har tre kaptener som alternerar på de två båtarna med 20 mans besättning vardera. En tur kan sträcka sig från ett par dagar till flera veckor eftersom de inte bara fiskar vid öarna utan också i isländska, norska, ryska och EU-vatten. De två båtarna drar flyttrålen gemensamt och vid den enorma gula trålpåsen flockas måsfåglarna. En stor pump sänks ner och sillen sugs upp visar en lätt skakig bild tagen från gummibåt. Fångsten pumpas vidare över till fabrikstrålaren där den filéas och fryses för att exporteras. De fick 17 000 ton år 2005, därav 80 % matfisk, resten blev mjöl till foder åt odlad fisk eller kreatur. Dessutom fick de 100 000 ton kolmule eller blåvitling, mest som industrifisk. En större trålare skall snart ersätta Norðborg.

Sista bildreportaget kommer från den grönländska räktrålaren Nanoq Trawl, från Aasiaat/ Egedesminde. Nanoq betyder isbjörn och båten är byggd för arktiskt fiske och gång i is. Den är en fabrikstrålare, 63 m lång, 2 340 BRT) från 1989. Det privata företaget driver nio av Grönlands tolv moderna fabrikstrålare. Nanoq trawl har två besättningar om 22 man som är ombord två månader åt gången. På sommaren kan turerna ta två eller tre veckor, under vintern längre på grund av väder och risk för nedisning. Ibland går trålaren bara ut på några timmars avstånd från Nuuk/Godthaab eller Sisimiut/ Holsteinsborg. Sisimiut ligger vid polcirkeln, men har som Nuuk en isfri hamn. Klimatet har blivit varmare, isbergen färre och räkorna rör sig allt längre norrut. Ett bottendrag kan ta allt från 20 minuter till flera timmar och ge 11-12 ton röda nordhavsräkor. De fryses ombord, kokas eller bearbetas i land. Den japanska marknaden har en representant ombord och där finns också en inspektör från den grönländska fiskekontrollen. Nanoq Trawl levererar 12 000 ton om året av totalt 130 00 ton räkor som är den viktigaste exportvaran från Grönland.

Foto

bildMaria Olsens bilder är förföriskt vackra med de enorma redskapen av syntetiskt material i lysande färger, fiskarnas röda sjöställ står i kontrast till det skiftande havet och skimrande fångster. Också bilder i grått med sill i lasten och sjön prickig av måsfåglar är oerhört måleriska. Boken rymmer över 200 fotografier i A4 format i svarta ramar, två tredjedelar av dem sträcker sig över hela uppslag. Från varje tur kommer 20 eller 30- tal bilder och tillsammans ger de en uppfattning av det mångskiftande fiske som Västnorden har gemensamt.

Även om det mesta arbetet är mekaniserat på fabrikstrålarna står fiskarna och sliter med vajrar, kättingar och jättestora trålar. Man förstår att olyckor lätt händer och att det inte bara är vädret som är farligt. Några belysande interiörbilder finns också. De varma närbilderna av människorna återspeglar ett stort förtroende för fotografen. Kameravinklarna är ofta spännande och Maria Olsen måste ha haft ett både krävande och roligt upppdrag.

 

 

 

Texter

Fotoboken vänder sig till alla intresserade av havet. Bildtexterna är korta och konkreta, kunde också haft datum och platsangivelse. Det hade varit mycket givande om de längre texterna varit beskrivande komplement till fotografierna. I stället berättar Búi Tyril mer allmänt om fisket, både historiskt och om redarna. Endast några av fiskarna kommer själva till tals. En av skepparna talar om stress för att de är för få ombord. Marknadspriserna pressar till ökat fiske eftersom investeringarna i fartygen är så stora. Yrkeskunskapen nämns inte direkt. Uppgifterna om de olika fartygen varierar och det är svårt att jämföra dem. På den utmärkta reliefkartan kunde de aktuella fisketurerna ha markerats.

 

Experten

Fiskerikonsulten Menakhem Ben- Yami skriver om styrning av hållbart fiske vid Färöarna och återger delvis sin rapport till de färöiska fiskerimyndigheterna 2006. Han beskriver hur ett system med havdagar DAS, days at sea) infördes inom den färöiska zonen 1996, när man märkt att kvoteringen enligt EU-standard från 1994-95 inte fungerade.

Havdagar gäller för allt bottenfiske på djup mindre än 380 meter. På mindre än 200 meters djup får trål inte användas utan bara passiva fångstredskap som långrev eller linor. Under torskens lektid är nästan allt fiske förbjudet. Havdagar kan säljas eller bytas bort mellan fartyg som har samma slags fiskelicens.

Rapporten riktar sig till dem som redan är insatta i ämnet. Kritiken av systemet att kvotera fisket inom EU är dock mycket tydlig. Till grund för det ligger uppskattningar från ICES, Internationella havsforskningsrådet, ett vetenskapligt råd med marinbiologer från Atlantens alla kustnationer.

Antaganden om vissa arter blir grund för uträkningar, som med sina exakta siffror ger intryck av fakta när de sedan diskuteras på politiska nivåer. Storbritanniens plan för att rädda torsken har misslyckats, det isländska kvoteringssystemet har inte heller efter 15 år hjälpt torsken. Kvotering av en art uppmuntrar till fusk och dumpning av redan fångad fisk.

Det färöiska fisket med havdagar borde utvärderas av en större grupp med både intressenter för näringen och kritiska forskare. Marinekologi, samspelet i havet, borde vara ett oerhört viktigt forskningsområde för att klargöra effekter av fiske, föroreningar och klimatändringar eftersom vi vet alltför lite. Helt klart är att strategier behövs för ett hållbart fiske, men marknaden styr.

 

Maria Olsen, Menakhem Ben-Yami, Búi Tyril, 
Images of Fishermen: the North Atlantic, GlobalOne Press, Aberdeen 2006.

 

 

 

 

 

  Frågor eller kommentarer på artikel ?
  Skriv här

 

Följ med vad som händer :
Skriv upp dig till Samfundets oregelbundna Nyhetsbrev här och GILLA oss på Facebook , så håller vi dig uppdaterad.

 

 

 

 

Senast publicerade artiklar

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31

Vill du veta mer om Färöarna?

Föreningens medlemmar har stor kännedom om Färöarna. Vi delar gärna med oss av erfarenheter och kunskap. Fråga Samfundet Sverige-Färöarna här:

Inloggning författare, skribenter och administratorer.